Nu var jag äldre, men det ligger mycket i att läsning under tvång kan absolut döda läslusten.
Min läslust dödades rejält under gymnasiet, innan dess vara jag en bokmal och läste allt.
Det borde räcka med att de läser, de ska slippa analysera och och så.
Ni som skriver att det är så viktigt att analysera det man läser. Jag vet många med mig, att just detta är det som tagit bort läsglädjen för många. Jag är inte den enda bokmalen som slutade läsa när det blev tvång på att läsa och analysera.
Jag tycker faktiskt att man ska fokusera på läsglädjen och inte bry sig om resten.
Släpp journalförningen, släpp kravet att de ska behöva redogöra på ett speciellt sätt. Gör det lustfyllt
När jag gick i skolan så var läsningen på den nivån enbart för att det skulle vara roligt, vi låg långt före dagens elever när det gällde läsningen, utan en enda jäkla läsläxa.
.
Jag tycker det är fantastiskt vilken ton som används mot mig. Är det så att det bara finns ett rätt sätt att lära sig på och att jag vill curla mitt barn ifall jag tror det finns bättre sätt? Det tror inte jag.
Ni ser inget problem alls i att ett litet barn redan uttrycker glädje över att "slippa" läsa?
Självklart ska de lära sig analysera. Varför gör de inte det i skolan? Där har de tyst läsning dagligen, varför inte DÄR lägga till analys av texten? I grund och botten tycker jag det är orimligt att ge små barn mängder av arbete efter arbetstid. Hur många vuxna går med på det? Utöver att se på Pisa-resultaten kanske vi även ska titta på studier som visar hur små barn mår i dagens skola, med huvudvärk och magkatarr pga stress.
Man kan uppnå goda resultat på olika sätt. Att vara så trångsynt att man som lärare blir otrevlig mot en förälder som ifrågasätter ett tillvägagångssätt tycker jag är skrämmande.
Vem har sagt att jag inte är villig att jobba med mitt barn på det hon behöver? Inte jag iaf. Men hälften av det som görs i skolan verkar bestå av att rita och leka. Kanske byta ut det mot analyser, så kan barnen få rita på fritiden istället för att göra ett ton läxor.
Att jag är väldigt skeptis mot sådant är ju pga mina egna erfarenheter (och även andras).
För mig har läsglädjen varit det viktigaste, att kunna njuta av sin läsning. Jag var en riktig bokmal, och min lästförståelse har det aldrig varit problem med, då jag alltid toppade resultatet.
Men jag har alltid avskytt att plocka ner en bra handling i småbitar. För mig (nu pratar jag om högre nivå, typ gymnasiet) har det varit totalt ointressant om Strindberg hade en psykos när han skrev något, eller att det fanns någon avlägsen, konstruerad symbolik när kattungen avrättades i Dvärgen (den boken hatade jag förresten, den var den vidrigaste boken jag någonsin läst).
Det var just denna syn på böcker och författarna som jag raskt bestämde mig för att inte ens försöka mig på att bli författare, vem vill bli analyserad i minsta molekyl efter sin död och jag upplevde det väldigt respktlöst mot författarna.
Det jag också har med mig, det är när man raskt rensade ut alla Kittyböcker och liknande ur bibliotekets hyllor, för att barn inte skulle läsa sådant "skit". Istället för att se att det var just dessa enkla, händelsrika böcker som lockade barn till läsning.
Sedan blir jag anti när folk utifrån bestämmer hur jag ska stimulera mitt barns läsning. Ingen av oss har gillat högläsning hemma, alla tycker det är urtrist att läsa högt, så jag har verkligen plågat mig igenom ett antal böcker, som varken jag eller grabben faktiskt hade något utbyte av. Han blev väl uttråkad av min entoniga röst.
Men däremot så gick det utmärkt när vi läste faktaböcker, men se, det skulle man inte göra, det var skönlittertur som gällde och inget annat.
För mig var det viktigaste att min grabb tränade på läsning och tyckte det var roligt, jag visste mycket väl att det senare skulle komma böcker som han skulle behöva läsa bara för att.
Det viktigaste är att barn hittar sin läsglädje, om det sedan är serier, faktaböcker eller skönlitteratur är ointressant. När barnen har hittat sin läsglädje, då kan man ta det till nästa nivå.
Pratade med en mellanstadielärare om det här med krav. Hon tyckte inte alls att det är konstigt att barnen känner att det är jobbigt med kraven i skolan med tanke på att det inte ställs några större krav på barn hemma idag. Föräldrarna krattar manegen och sen förväntas de helt plötsligt komma till skolan och hantera en massa måsten. Problemet är att livet som vuxen består av krav. Det är inga vuxna som har lust att städa diska och tvätta men man gör det för att det förväntas av en. Om vi inte lär barnen att man måste göra vissa saker utan att bryta ihop så kommer de få det extremt jobbigt när de växer upp. Det tror jag är en bidragande faktor till psykisk ohälsa hos unga vuxna. Att balansera kraven och kravlösheten.
Ts, jag förstår verkligen inte problemet. Om nu journalförandet är en sådan plåga så se till att göra det en gång i veckan, det kan ju omöjligt ta mer än 10-15 minuter att fylla i veckans läsning. Även om din dotter tycker att det är trist så är det onekligen nyttigt att lära sig att redovisa vad man har gjort, gärna med ett visst mått av analys. Och läxor (som andra saker i livet) är ju inte alltid roliga men nödvändiga att utföra ändå. ,