orolig att läxan dödar min dotters läslust

Hej!
Min dotter började nyss klass 2 och har fått ny lärare. Hon går i en klass med barn som alla råkar ha lätt för det. Alla kunde läsa hyfsat i ettan. Nu införde den nya lärare direkt läsläxa. Varje vecka ska barnen hemma ha högläsning i minst 10 minuter, 5 dagar i veckan. Barnen ska skriva upp vilka sidor de läst alla dagarna, titel, författare, vem de läst för, vad de tyckte om boken och varför de tyckte så. Denna läxa är alltså återkommande 5 dagar i veckan, varje vecka.

Först och främst: vi har alltid läst hemma och har inga problem med att fortsätta med det! Uppmuntrar verkligen läsning. Jag är rädd att detta tvång på läsning och redovisning av vad hon åstadkommit ska döda läslusten vi har byggt upp sedan hon föddes.

Jag framförde detta till läraren, som inte verkade förstå vad jag menade. Hon svarade ungefär att det är viktigt att lära sig läsa för att klara tex lästal i matten i klass 4 och insinuerade att jag kanske inte ville läsa med mitt barn.

Jag har genomfört läxan med min dotter nu ett par veckor och i helgen kom det jag fruktade. "Mamma, nu är det helg så då måste vi inte läsa saga!".

Överreagerar jag? Vad tycker ni om sådana här läxor? Kan jag vägra låta mitt barn fylla i dessa journaler (men ändå läsa för NÖJETS SKULL)? Jag vill att hon ska fortsätta se glädjen i läsningen, inte se det som ett jobbigt krav.

De ska ju inte recensera, utan ha en tanke kring det lästa. 

"Idag har jag läst fem sidor för min farmor. Peter och Stina gick in i den läskiga grottan. Det var mörkt och fuktigt i grottan och plötsligt flög det fladdermöss mot Stina. Det var ganska spännande tycker jag. Jag hade nog inte vågat gå in i grottan."

Nej, jag tycker inte det. 

Jag tycker inte att det är ett orimligt krav/uppgift. Däremot kan jag tänka mig alternativ redovisningsform - t.ex. spela in vad man tycker - om man har det jättejobbigt med att skriva. Det kan ju bli nästan oöverstigligt om man har det lite knaggligt med avkodningen och därmed inte kommit så långt i just skrivandet. 

Ja, spela in. Även om man "ska" kunna skriva i år två så kan det finnas barn som faktiskt inte kan. Det är oerhört dumt att offra läsförståelsen (som är huvudmålet/syftet med den typen av uppgift) för ett barn för att han/hon har en bit kvar vad gäller avkodning och att skriva. Bättre då att just skrivträna för sig, vilket detta barn givetvis behöver.

Det är samma sak med barn som inte kan läsa eller har flyt i läsningen ännu. De ska givetvis LYSSNA på texter som ligger på rätt nivå, så att de inte avstannar i ordförråd och förståelse för att de inte kan läsa ännu med flyt. 

Jag kommer ihåg min första läsläxa pâ 2 sidor men jag kommer inte ihåg om det var i âk 1 eller 2. Jag tillbringade timmar pâ att lära mig texten utantill, ord för ord. Jag hade inte förstått att man bara skulle ha läste igenom den och kunna prata om den. Finns det lärare som inte ger läsläxa pâ lågstadiet eller är inte det standard snarare? Jag tror också pâ att försöka fâ läxläsningen lite mera intressant och roligare pâ något sätt, kanske genom att skapa frågeställningar eller lekar kring texten?

Jag gjorde sällan läxorna med mina föräldrar, minns inte varför. Jag var nog väldigt självständig och envis och ville inte att någon skulle hjälpa mig skulle jag tro. Glömde att säga att vi dock inte hade sâna här läxor varje dag vad jag kan minnas. Jag vet ju inte hur det ser ut idag i allmänhet i svenska skolan men kanske är det lite mycket att behöva göra samma slags läxa varje dag, 5 dagar i veckan, kan ju kännas traggligt förstâs.

Vaddå tvingas beskriva ALLT? Barnen ska så vitt jag förstått skriva ner NÅGON tanke som de fick när de läste. Hur betungande kan detta vara?!

Ja, det finns barn som inte har något vuxet stöd hemma. Det är anledningen till att de på vårat ena barns skola fattat beslutet att enbart läxor i färdighetsträning får ges. Det vill säga sådant som barnen kan klara på egen hand. Har man tillsammans arbetat med hur man kan tänka kring sitt läsande, läraren har modellerat, man har gjort tillsammans etc, så tycker jag att det självklart är en helt ok läxa att formulera en tanke kring det man läst.

Läxans vara eller icke vara är inte min stora stötesten. Jag är däremot rejält bekymrad över att min sons lärare (år ett) inte verkar ha en aning om vad t.ex. lässtrategier är. Det är ett av lgr11:s huvudmål......

Kul att du också tog upp det. För visst är det otroligt att man endast lär barnen ett sätt att lösa ett matematiskt problem, när det finns flera, etablerade sätt, som har fungerat bra i decenier innan

ja, man blev på krigsstigen när skolan inte kunde utföra sin uppgift.

Nåja, lärarna var snälla men undervisningen eller snarare sättet man undervisade på var under all kritik.

Nu går tonåringen på gymnasiet och har bra lärare och ingen konstig pedagogik.

Men samtidigt tycker du det är rätt av TS att kritisera henne barns lärare angående läxorna (jag säger inte att det är fel av henne, bara konstaterar att du verkar tycka att hon har rätt eftersom du säger att det hennes barns lärare gör inte är "normalt). Jag har svârt att förstâ var du står, men du verkar i alla fall gärna vilja kritisera vad alla andra i trâden svarar och lâta som någon slags olycksfâgel: "oj oj, dig kommer det gâ illa för", "oj oj, ditt barn, ja det låter inte bra", osv. 

Javisst, vi är kinkiga och gnälliga, speciellt när man får driva undervisningen själv hemma och kämpa med det som skolan borde ha gjort.
Eller så ger dom barnen knepiga hemuppgifter med pekpinnar. 10 minuters läsning så ni kan umgås med era barn.
Kan väl tillägga att vi hade en timmes läsning varje dag, inte för att skolan krävde det, utan för att skolan inte gjorde något för att hjälpa grabben att knäcka läskoden, utan snarare cemtererade lässvårigheterna