Så här resonerar jag:
Tror du uppriktigt att läxan gör skada så ska du givetvis inte göra den. Punkt. Inte en chans att jag skulle lägga tid och energi på något hemma som jag trodde skulle vara skadligt och inte bara tråkigt och kämpigt.
Men om du väljer att ta en annan väg än skolans så får du också axla ansvaret att se till att dottern lär sig läsa flytande både högt och tyst för sig själv.
När vi skulle föra log över vad vår äldste som läste (han var fyra-fem år då så det var vi föräldrar som förde loggen) så skrev vi längst fram att vi dagligen läser si och så mycket och sedan skrev vi bara ner de skolböcker som han ljudade sig igenom.
Instruktionerna var att man skulle skriva ner allt man läste för och med sitt barn, men då vi läste ett tio-tal böcker, varav ett flertal på vårt hemspråk, om dagen så kände vi att det inte var rimligt. Kanske kan ni hitta en kompromiss som passar din dotter och läraren?
Jag tror att den här konflikten grundar sig i att skolan, föräldrar och elever har olika målsättningar. Inte så att de motverkar varandra - ett venn-diagram är nog till största delen överlappande - men i slutänden är de ändå inte samma mål. Typ så här (jag spånar bara här):
Skolan och lärarna vill att hela klassen framgångsrikt ska möta de mål som kursplanen sätter upp. De vill också att det ska ske på ett sätt som är bra för skolan och lärarna.
Föräldrarna har både ett större perspektiv där de vill att deras barn ska var väl förberedda för ett lyckligt och intressant liv med många valmöjligheter, och ett snävt perspektiv, där de vill få vardagen att gå ihop och att just deras barn har det så bra som möjligt precis just nu.
Barnet, ja vilken drivkraft har barnet? Det är nog lika individuellt som vad gäller oss vuxna. Fast vi är väl som människobarn rätt drivna att lära oss och utforska vår omgivning. Och leka - fast det kanske är samma sak? Sitta stilla och tyst och lyssna är nog inte högt upp på något barns prioriteringslista.
Blir balansen fel här så känns det inte bra. Om en hemläxa eller uppgift alltför mycket verkar vara för lärarens bekvämlighet (skriva upp sidnummer eller flervals frågor) och inte för barnets tex. eller om man låter ett barns behov gå före det som är bra för klassen som helhet eller om ett barn tappas bort för att det ligger för långt efter eller före resten av klassen.