Inlägg från: Anonym (slutkörd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (slutkörd)

    Jag orkar inte ta hand om allt och alla :-(

    Jag är generellt nöjd med mitt liv. Men jag är så fruktansvärt trött. Jag har ett barn från ett tidigare förhållande, som är helt mitt ansvar. Lever med en underbar sambo sen flera år nu och han hjälper till mycket med mitt barn osv. Men sedan ca ett år har han varit deprimerad. Detta har varit jättehårt på mig eftersom jag nu är personen som lagar mat alla dagar i veckan (förutom någon enstaka, eller om vi köper hämtmat), jag jobbar heltid med långt pendlingsavstånd (och får hjälp av sambo med hämtning och lämning av barnet i skolan/fritids). Helgerna spenderas med att handla för nästa vecka, städa hela huset, och spendera tid med mitt barn eftersom vi inte hinner ses så mycket under veckorna. När måndag kommer igen är jag utmattad. Jag orkar bara inte mer. Jag behöver någon som pysslar om mig. Jag behöver hjälp med hemmet. Jag är inte arg på min sambo, han har en sjukdom och han försöker komma ur den med mediciner osv, men just nu tar jag hand om alla och ingen tar hand om mig. Hur orkar man? Kan inte sjukskriva mig jag också för då har vi inte råd att leva. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Jag orkar inte ta hand om allt och alla :-(
  • Anonym (slutkörd)

    Jag har försökt ta genvägar med maten osv, tyvärr har det resulterat i att jag har blivit sjuk, då jag lider av en kronisk sjukdom och egentligen måste äta en ganska speciellt kost för att hålla mig friskt. De flesta helfabrikat och många halvfabrikat innehåller sådant jag inte tål. Så nu har jag blivit tvungen att laga från grunden (jag använder halvfabrikat där det går, frysta grönsaker och tomater på burk osv) många gånger så att jag inte blir sämre. Och jag låter bli att städa men jag står tillslut inte ut då jag är en person som behöver städat omkring mig, och samma med sambon (alltså gör stökighet honom sämre i sitt mående). Städhjälp har vi inte råd med då vi redan lever på min inkomst just nu, och redan har flera tusen i skulder, och ingen familj i närheten. Och som grädden på moset har barnets pappa börjat jävlas igen (han träffar barnet ibland och tycker det är kul att göra mitt liv så surt som möjligt). 

    Jag ska i alla fall ta lite semester om ca 1.5 månad för att ta igen mig, så jag hoppas att jag orkar tills dess för det känns verkligen jobbigt just nu. Ska se om jag kan släppa lite på städningen också, och bara ha det plockat och strunta i sånt som damsugning och damtorkning...

  • Anonym (slutkörd)
    Mandel skrev 2014-09-20 09:02:10 följande:

    Tror inte att det handlar om själva arbetsbördan i sig utan just det där med att det jag inte gör blir inte gjort. Ingen annan tar/kan ta ansvar utan hela tyngden ligger på en persons axlar.
    Det är det som tär. 
    Vetskapen om att man faktiskt är två och att börda borde delas, men det fungerar inte. Det bryter sakta men säkert ned. Det psykiska, inte det fysiska.

    Även om man fixar matkasse och städhjälp så är det fortfarande bara en persons ansvar att allt fungerar.

    Är man ensamstående så är man och då vet man att man har allt ansvar fullt ut för detta, men när man är två som borde dela...
    Även om det beror på sjukdom så tär det!


    Men det här känns verkligen som det stämmer. Delvis är det det fysiska men jag är redan själv med barnet i det faktum att jag bokar alla aktiviteter, läser alla lappar från skolan, organiserar allt och sen hjälper sambon till med det praktiska som att skjutsa (vilket är guld värt, men det är ändå jag som får påminna alla de dagarna). Det är helt mitt ansvar och att i princip ta hand om en annan person helt också, min sambo alltså, är för mycket. Jag tvättar alla hans kläder osv för han gör det inte själv. Och detta är INTE hur han var förut, vi delade verkligen lika på allt men han orkar ingenting just nu, jag tycker synd om honom och vill hjälpa men jag orkar inte heller ta allting själv. Men jag kan inte sätta mer krav på en person som kämpar med att orka gå upp ur sängen, jag är glad att han fortfarande orkar skjutsa mitt barn så att jag kan åka till jobbet, och känner att jag inte kan be om något mer.
  • Anonym (slutkörd)
    Kpax skrev 2014-09-20 09:11:13 följande:

    Sänk dina krav på dig själv.

    Hur mycket städar du nu? Hur ofta lagar du mat, och vilken typ av mat är det?

    Jag lagar mat varannan dag, och gör då tillräckligt för två middagar och luncher ( till mig).

    Vi dammsuger och städar badrummet (minus skrubbar kalkrester från duschen) varje vecka, men dammar och torkar golv gör vi max varannan vecka.

    Får din sambo hjälp i form av samtalsterapi eller liknande? Finns det en plan för hur och när han ska komma tillbaka till en normal vardag?

    Kan han, trots sin sjukskrivning, kanske fixa ett ansvarsområde (nu eller lite längre fram)? Kanske sköta tvätten?

    Mycket handlar ju om time management, jag är själv inte speciellt bra på det, men det finns säkert riktiga proffs här på FL! Om du kan hitta en enda timme i veckan att lägga på dig själv utanför hemmet tror jag mycket är vunnet. Träning? Skogspromenad? Handarbete? Fika med vänner? Någon rolig kurs? Ridning (dyrt som fan på ridskola dock)?


    Jag städar bara det basic, typ plockar, dammsuger och tvättar allt inför nästa vecka. Plus köket då som städas varje dag efter middagen. Har inte dammtorkat eller städat badrummen på flera veckor... 
    När jag lagar mat är det t.ex. pasta med sås, soppor eller grytor. Inga trerätters, utan vanlig husman. Mycket grönsaker eftersom jag behöver det. Jag brukar försöka frysa in om det blir över, men oftast blir det inte mycket över när jag har gjort matlådor för nästa dag också. Men jag har några lådor med typ köttfärssås nu som jag kan ta fram om jag verkligen inte orkar.

    Försöker orka träna men jag orkar verkligen inte just nu. Är så utmattad. Sprang en runda förra helgen och var sen slutkörd resten av dagen och orkade inget, var tvungen att sova ett par timmar efteråt för att jag var så utmattad. 
  • Anonym (slutkörd)
    Anonym (??) skrev 2014-09-20 10:26:59 följande:

    Hade du orkat om du levde ensam? Vad är det med din sambos depression som gör att du har mindre ork?


    Om jag hade levt ensam hade jag för det första inte skaffat det här jobbet som jag nu måste pendla till, alternativt flyttat dit. Bor nu nära sambons jobb (och sonens skola). Jag hade haft hälften så mycket tvätt, hade inte behövt laga lika mycket mat eller kommit hem till ett rensat skafferi. All smuts hade varit min och sonens smuts, 3 personer stökar ner mer än två. Ja det hade varit mindre arbetsbörda. Men nej, jag vill inte leva ensam, jag älskar min sambo och vill inget mer än att han ska må bra igen. Min son hjälper till mer hemma än min sambo just nu. Min son hjälper till med både städ och disk faktiskt, han gör absolut sin del i detta hushåll. Så ja, det blir snefördelat när en person bara stökar ner men aldrig städar.
  • Anonym (slutkörd)
    Anonym (Stämmer inte riktigt......) skrev 2014-09-21 09:48:53 följande:
    Förutsätt på du bara. Står i #9 att de bor nära sambons jobb, för den som orkar läsa då förstås.
    Han är sjukskriven, men vi bor nära hans jobb (som han nu är sjukskriven ifrån), och som även ligger nära min sons skola. Vi flyttade hit just p.g.a. närheten till båda dessa. Han jobbar inte just nu och har sjukpenning, dvs bidrar inte märkvärt ekonomiskt.
  • Anonym (slutkörd)

    Har ångest och mår dåligt idag för att jag ska till jobbet igen imorgon. Orkar verkligen inte. Försökte träna lite den här helgen igen men det resulterade i totalkollaps efteråt. Har inte och tänker inte dammsuga idag, utan det får sambon försöka ta under veckan om han orkar. Har bara gjort det "nödvändiga" dvs städat kök och bytt sänglakan och så tvätten. Resten får ligga just nu. 

    Vill inte vill inte vill inte men ska försöka hålla ut till min semestervecka. 

  • Anonym (slutkörd)
    Kpax skrev 2014-09-21 10:04:45 följande:

    Du har fortfarande inte svarat på mina frågor om vilken hjälp han får, och vilken planering som gjorts för hans tillfrisknande. Det känns väldigt relevant.


    Han träffar regelbundet läkare och de försöker ställa in hans medicin (antidepp) så att det ska fungera, problemet är dock att varje medicin de provar har en inkörningsperiod på ca en månad så om en inte fungerar så tar det ju ett tag att testa nästa. Detta är inte ett livsstilsproblem alltså han är inte deprimerad för att han är olycklig utan det är kemikalier i hjärnan som inte riktigt är som de ska, och det kan bara rättas till med medicin.
  • Anonym (slutkörd)
    sextiotalist skrev 2014-09-21 10:40:57 följande:

    Jag tycker det verkar som något är väldigt kaotiskt.
    Du skriver att han inte bidrar mycket till ekonomin, men är han sjukskriven så har han 80% av sin lön (om han inte är långtidssjukskriven) dvs 20% mindre, så nog bidrar han alltid.

    Jag funderar på också hur städningen kan ta så lång tid. Om jag avsätter 4 timmar på städning hemma, då får jag en rejäl städning, inklusive torkning av golv etc.
    Tvätten går parallellt (två vuxna och en tonåring) och en normal vecka 4-5 tvättar, lakansbyte (vilket sker ungefär varannan till var tredje vecka) två tvättar till.
    Veckohandlar gör jag inte längre, men när jag var tvungen, med resa och handling, max två timmar.
    Så rent krasst så skulle du kunnat fixa allt det jobbiga och tråkiga på en dag, ha tid över och ha en lugn och slö måbra dag.

    Satsa även på mat som kräver minimal arbetsinsats, som grytor och allt-i-ett-gratänger. Gör då även rejält så du kan frysa in och bara ta fram och värma.


    Fast nu vet du ju inte hur mycket han tjänade från början. Han har en liten inkomst men vår totala inkomst blir ca en normal månadslön. Och vad kul att du är så effektiv med din städning. Det tar inte fler än 2 timmar att städa dvs dammsuga, dammtorka och byta lakan för mig heller, men tvätten är igång hela helgen då vi bara har en maskin, så det är ju pågående att hela tiden tänka på och aldrig riktigt slappna av. Sen tar det ca 2 timmar för mig att handla varje vecka p.g.a avstånd till affärer, samt minst en timme att packa upp alla varorna och städa köket efter det (har mycket grönsaker osv som måste packas om i lådor). Till det tillkommer att jag redan är utmattad på lördagförmiddag och måste egentligen vila (p.g.a. kronisk sjukdom) och sen har jag ett barn som ska underhållas också och umgås med eftersom vi knappast träffas. 

    Jag gör sällan mat som inte är allt i en gryta. Då är det isåfall gryta + pasta eller gryta + ris. 

    Sen tror jag även att det spelar in att jag inte trivs på mitt jobb, det gör liksom allting annat jobbigare. 

    Det känns lite som att detta har blivit en tävling om vem har jobbigast liv. Jag har ett jättebra liv normalt, jag är nöjd med att ha mitt barn, älskar min sambo och älskar mitt hem. Men just nu är det jobbigt i och med att sambon är sjuk och jag måste sköta allt själv, plus 3-4 timmar pendling per dag ovanpå 9 timmar på jobbet, är alltså inte hemma mer än 2 timmar på kvällen innan jag måste lägga mig. Och efter 8 timmars sömn är jag ändå utmattad när jag vaknar på morgonen. Och sen går halva helgen till att tvätta, städa, diska, handla och jag hinner liksom aldrig ta igen mig. Bara för att DU inte blir trött av att städa och tvätta så betyder inte det att vi alla fungerar lika. Det gör mig utmattad.
  • Anonym (slutkörd)
    Anonym (Hmm) skrev 2014-09-21 11:36:26 följande:

    Mitt råd till alla här är: skaffa en bra sjukförsäkring som ger förtur. Det sociala skyddsnätet i Sverige är kraftigt försämrat. Försäkringarna är dyra men utan nåt skydd så kan det gå illa. Särskilt för singlar.


    Det kommer jag absolut att göra så fort vi får ordentliga inkomster igen. Svårt att leva på bara en lön!
  • Anonym (slutkörd)

    Och skulderna som någon undrade över är kreditkortsskulder som var en fis i vinden förut men eftersom vi knappt går runt har de gradvis blivit större utan att vi kunnat betala tillbaka. Lyxfällaprobelm egentligen alltså som inte hade varit problem om vi inte i princip hade förlorat en hel inkomst. Men vi har dragit ner på allting onödigt och betalar sakta men säkert tillbaka det ändå. Men det är jobbigt eftersom det är väldigt tight i budgeten, då allt överskott går till att betala tillbaka. Så det finns inga pengar över till saker som städhjälp eller matkassar eller sånt, det går precis runt så att vi kan betala av enligt avbetalningsplanen.

Svar på tråden Jag orkar inte ta hand om allt och alla :-(