Jag orkar inte ta hand om allt och alla :-(

Försök göra rum i budgeten för hemkörd matkasse. Om inte städfirma så städa mindre. Bättre städa varannan vecka än att du kraschar ihop och inte orkar städa alls. Gör enklare mat, ta genvägar.

Tror inte att det handlar om själva arbetsbördan i sig utan just det där med att det jag inte gör blir inte gjort. Ingen annan tar/kan ta ansvar utan hela tyngden ligger på en persons axlar.
Det är det som tär. 
Vetskapen om att man faktiskt är två och att börda borde delas, men det fungerar inte. Det bryter sakta men säkert ned. Det psykiska, inte det fysiska.

Även om man fixar matkasse och städhjälp så är det fortfarande bara en persons ansvar att allt fungerar.

Är man ensamstående så är man och då vet man att man har allt ansvar fullt ut för detta, men när man är två som borde dela...
Även om det beror på sjukdom så tär det!

Jag har försökt ta genvägar med maten osv, tyvärr har det resulterat i att jag har blivit sjuk, då jag lider av en kronisk sjukdom och egentligen måste äta en ganska speciellt kost för att hålla mig friskt. De flesta helfabrikat och många halvfabrikat innehåller sådant jag inte tål. Så nu har jag blivit tvungen att laga från grunden (jag använder halvfabrikat där det går, frysta grönsaker och tomater på burk osv) många gånger så att jag inte blir sämre. Och jag låter bli att städa men jag står tillslut inte ut då jag är en person som behöver städat omkring mig, och samma med sambon (alltså gör stökighet honom sämre i sitt mående). Städhjälp har vi inte råd med då vi redan lever på min inkomst just nu, och redan har flera tusen i skulder, och ingen familj i närheten. Och som grädden på moset har barnets pappa börjat jävlas igen (han träffar barnet ibland och tycker det är kul att göra mitt liv så surt som möjligt). 

Jag ska i alla fall ta lite semester om ca 1.5 månad för att ta igen mig, så jag hoppas att jag orkar tills dess för det känns verkligen jobbigt just nu. Ska se om jag kan släppa lite på städningen också, och bara ha det plockat och strunta i sånt som damsugning och damtorkning...

Men det här känns verkligen som det stämmer. Delvis är det det fysiska men jag är redan själv med barnet i det faktum att jag bokar alla aktiviteter, läser alla lappar från skolan, organiserar allt och sen hjälper sambon till med det praktiska som att skjutsa (vilket är guld värt, men det är ändå jag som får påminna alla de dagarna). Det är helt mitt ansvar och att i princip ta hand om en annan person helt också, min sambo alltså, är för mycket. Jag tvättar alla hans kläder osv för han gör det inte själv. Och detta är INTE hur han var förut, vi delade verkligen lika på allt men han orkar ingenting just nu, jag tycker synd om honom och vill hjälpa men jag orkar inte heller ta allting själv. Men jag kan inte sätta mer krav på en person som kämpar med att orka gå upp ur sängen, jag är glad att han fortfarande orkar skjutsa mitt barn så att jag kan åka till jobbet, och känner att jag inte kan be om något mer.

Sänk dina krav på dig själv.

Hur mycket städar du nu? Hur ofta lagar du mat, och vilken typ av mat är det?

Jag lagar mat varannan dag, och gör då tillräckligt för två middagar och luncher ( till mig).

Vi dammsuger och städar badrummet (minus skrubbar kalkrester från duschen) varje vecka, men dammar och torkar golv gör vi max varannan vecka.

Får din sambo hjälp i form av samtalsterapi eller liknande? Finns det en plan för hur och när han ska komma tillbaka till en normal vardag?

Kan han, trots sin sjukskrivning, kanske fixa ett ansvarsområde (nu eller lite längre fram)? Kanske sköta tvätten?

Mycket handlar ju om time management, jag är själv inte speciellt bra på det, men det finns säkert riktiga proffs här på FL! Om du kan hitta en enda timme i veckan att lägga på dig själv utanför hemmet tror jag mycket är vunnet. Träning? Skogspromenad? Handarbete? Fika med vänner? Någon rolig kurs? Ridning (dyrt som fan på ridskola dock)?

Jag förstår att det är jobbigt! Jag tror det skulle va bra för din sambos depression om han tvingade sig till aktiviteter/hjälpa till. Men jag, det är lättare sagt än gjort när man mår som han gör.

Tror kanske att nåt som vore bra för er familj vore om ni hade ett par timmar i veckan där ni bestämmer att ni inte ska fixa med nåt. Kanske onsdagseftermiddagar? Annars får ni ta helgen. Föreslår att ni på denna tid vistas utomhus, promenad, minigolf? Nåt som inte kräver (din) planering och merjobb. Se till att nu har ganska god tid på er. Så ni inte behöver skynda er. Promenader på en timme och mer gör underverk för det mentala. Både för dig, sambon och barn.

Va sägs?

Jag städar bara det basic, typ plockar, dammsuger och tvättar allt inför nästa vecka. Plus köket då som städas varje dag efter middagen. Har inte dammtorkat eller städat badrummen på flera veckor... 
När jag lagar mat är det t.ex. pasta med sås, soppor eller grytor. Inga trerätters, utan vanlig husman. Mycket grönsaker eftersom jag behöver det. Jag brukar försöka frysa in om det blir över, men oftast blir det inte mycket över när jag har gjort matlådor för nästa dag också. Men jag har några lådor med typ köttfärssås nu som jag kan ta fram om jag verkligen inte orkar.

Försöker orka träna men jag orkar verkligen inte just nu. Är så utmattad. Sprang en runda förra helgen och var sen slutkörd resten av dagen och orkade inget, var tvungen att sova ett par timmar efteråt för att jag var så utmattad. 

Hade du orkat om du levde ensam? Vad är det med din sambos depression som gör att du har mindre ork?

Om jag hade levt ensam hade jag för det första inte skaffat det här jobbet som jag nu måste pendla till, alternativt flyttat dit. Bor nu nära sambons jobb (och sonens skola). Jag hade haft hälften så mycket tvätt, hade inte behövt laga lika mycket mat eller kommit hem till ett rensat skafferi. All smuts hade varit min och sonens smuts, 3 personer stökar ner mer än två. Ja det hade varit mindre arbetsbörda. Men nej, jag vill inte leva ensam, jag älskar min sambo och vill inget mer än att han ska må bra igen. Min son hjälper till mer hemma än min sambo just nu. Min son hjälper till med både städ och disk faktiskt, han gör absolut sin del i detta hushåll. Så ja, det blir snefördelat när en person bara stökar ner men aldrig städar.

Ts är själv sjuk men som en del i min rehab här hemma lagar jag middagar till familjen. Annat blir tyvärr liggande men middagen är mitt ansvar. Funkar även om det blir jobbigt i bland. Planeringen hjälps vi åt med liksom handlingen. Så allt finns klart att laga. Får medicin samt terapi. Ni måste prata. Jag vet att min man gör enormt mycket och han är en klippa. Men han kan inte klara allt. När jag var som sämst fick vi hjälp av anhöriga. Ta hjälp utifrån är mitt tips. Stöttekramar