MajaLarsson

Äldre 16 Sep 15:20

48 svar

Pappan vägrar hämta barnen

Är helt matt. Jag och barnens pappa gick isär i april och han flyttade i slutet av maj.

Han jobbar 4-skift och har bestämt sig för att det är omöjligt att kombinera dagtidsjobb och barn så därför har han barnen på sin lediga vecka och även fre-sön när han jobbar kväll.
Totalt 8 nätter i månaden. För detta får jag 1909 kronor. Han försörjer mig tycker han. Och varje månad hotar han med att inte betala av den ena eller andra anledningen.

Vissa kvällsveckor måste han jobba fredagkväll. Detta händer några gånger om året och står med på hans schema.
Nu idag meddelar han mig att han ska jobba på fredag och att han inte kommer hämta barnen i skolan. de har ingen fritidstid då och slutar 12,55.
Jag svarade att jag jobbar över på fredag och sen har jag andra planer så han får skaffa barnvakt (vilket han alltid gör - för att festa). Nej, det går inte. JAG ska hämta dom och jag får lösa det bäst jag vill, säger han.
Jag sa att okej, men då får du ha dom nästa vecka på eftermiddagarna så att jag kan jobba över då istället, men NEJ det gick inte för då ska han oxå jobba över.
Jag försökte förklara för honom att det är hans ansvar att lösa detta, det är ingen överraskning att han har vissa fredagskvällar.
Men då ska jag hålla käften tycker han och sa att han kan hämta barnen tidigast 01.00 på lördag... Han betalar mig och inte tvärtom så han har rätt att göra såhär, men inte jag.
Han kan inte ens meddela fritids att barnen behöver gå där på fredag, det har han inte tid med.

Igår och idag har jag vabbat. Förlorar därmed ganska mycket inkomst på min redan låga 80%-iga lön.
På torsdag har båda barnens klasser föräldramöte och jag missar bådas för jag har ingen barnvakt.
Nästa torsdag har skolan och fritids stängt, vilket gör att jag måste ta ledigt eftersom jag inte har barnomsorg.
allt detta förväntas jag lösa, vilket jag självklart gör men varför ska jag lösa allt åt honom?

Vad ska jag göra? Eller ja, det finns ju inte så mycket att göra. Jag får sluta i tid och avboka mina kvällsplaner. Men kan man göra något för framtiden? Han gör ALLT för att jävlas med mig, detta är bara en ynka liten grej i det stora hela.
Han vägrar samarbetssamtal.

Ess

Äldre 19 Sep 16:34

#31

MajaLarsson skrev 2014-09-16 15:43:31 följande:

Att ta utbetalningarna via fk är inte så lätt som det låter. har varit i kontakt med dem och de säger att så länge han faktiskt betalar så ska det gå direkt från honom till mig.
Jag har skrivit ut pappren och tänker skicka in dem. Sen kommer de att föra en dialog med honom och om han då lovar att betala så lägger fk ned ärendet.
Om han sen vägrar så går det att få det via fk om jag förstått det hela rätt.
Var en hel del krångel med bostadsbidraget i början eftersom människan vägrade ändra sin folkbokföringsadress. Till sist pratade jag med en fantastisk kvinna på fk som hjälpte mig så jag med bevis (tack IG och FB!) fick igenom bostadsbidraget.

Dom vill gärna skjuta det ifrån sig, men det är bara att stå på sig.
Min man vägrade att betala direkt till mamman eftersom det bara skulle innebära en massa krångel och bråk, så han fick ta det genom fk.

styggavargen

Äldre 19 Sep 16:34

#32

MajaLarsson skrev 2014-09-19 12:46:46 följande:

Många hot var nog tomma men vissa var för allvarliga för att rycka på axlarna åt.
Vill inte gå in på detaljer pga alla inblandade - inte minst barnen.

Till barnen säger jag att pappa är ledsen och att jag förstår det, men att man inte får ljuga/slåss, hur ledsen och besviken man än är.

Han menade inte att pappan nog inte kommer ha dom, utan att det är det jag borde utgå från och planera efter. Mest för att jag ska må bättre, och därmed försvinner ytterligare en sak att bråka om.
Vi får sedan planera in dejter/saker att göra när barnen är hos vänner eller hos någon annan familjemedlem. Detta händer för tillfället inte öht för att den yngste inte längre är trygg i att sova borta.
Jag är helt säker på, av olika anledningar, att han inte har svårt för att jag och pappan har kontakt.

Tack igen för alla råd, tips och länkar - jag känner verkligen att det hjälper!

Så klart har du rätt.. Allt har sin gräns och allt går inte att vifta bort..
Oftast så ser man mellan fingrarna från myndigheter, de första 6månaderna.. Av ren erfarenhet. Ursäktar inget. Men ovanligt är det inte..

Tyvärr är ni inte de första och inte den sista. Fast just din situation är unik för dig och berör dig i vardagen..

Det du säger till barnen, är en bra värdering. Ganska neutralt och som sagt finns det bra värderingar i uppfostringsyfte.. Dessutom sant..

Oavsett så kommer det med största sannolikhet att bli bättre. Dels av att tiden gör sitt, men även att ni tvingas träffas och prata med varandra, under ordnade former och respekt för varandra..

Det är inte helt omöjligt att pappan är i behov att träffa en manssamordnare.. Ett förslag som brukar dyka upp om det blir förmycket eller håller på en längre tid..

PS
Du har bra värderingar och tänker rätt, låt ingen att påverka dig att tänka annorlunda..
Du är en klok människa!!
DS

Tjofaderittan hambo

Äldre 19 Sep 17:55

#33

styggavargen skrev 2014-09-19 16:12:28 följande:

<Så när barnen kommer med något.. kan du berätta att barn består till hälften mamma och hälften pappa. Så när någon berättar dumt om någon av dem.. då berättar de också dumt om halva barnet>

Du kanske kan utveckla detta, och berätta hur du menar..

Hur jag menar? Om barnen kommer hem och berättar något som pappan sagt [om mamman] och mamman säger att ja men då klankar han ner på halva dig också. DET är vad jag menar är [verbal] misshandel.

Man ska aldrig ge sig in i en smutskastning om den andra föräldern.

Anonym (000000)

Äldre 19 Sep 18:17

#34

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 17:55:02 följande:

Hur jag menar? Om barnen kommer hem och berättar något som pappan sagt [om mamman] och mamman säger att ja men då klankar han ner på halva dig också. DET är vad jag menar är [verbal] misshandel.

Man ska aldrig ge sig in i en smutskastning om den andra föräldern.

Fast det är ju så barn känner. Att om någon klankar ner på pappa/mamma så är det det samma som att klanka ner på barnet.

Varför ska men inte hjälpa barnen att sätta ord på det? Istället för att barnet ska må dåligt och hålla tyst, så kan det uttrycka vad som är fel med det som det hör.

Det är verbal misshandel att smutskasta ett barns förälder inför barnet. Det får barnet att må dåligt. Det ska man inte bara förtiga.

Arbetsmyran76

Äldre 19 Sep 18:35

#35

Jag tycker du ska hälsa pappan att hans dag

Tjofaderittan hambo

Äldre 19 Sep 20:45

#36

Anonym (000000) skrev 2014-09-19 18:17:14 följande:

Fast det är ju så barn känner. Att om någon klankar ner på pappa/mamma så är det det samma som att klanka ner på barnet.

Varför ska men inte hjälpa barnen att sätta ord på det? Istället för att barnet ska må dåligt och hålla tyst, så kan det uttrycka vad som är fel med det som det hör.

Det är verbal misshandel att smutskasta ett barns förälder inför barnet. Det får barnet att må dåligt. Det ska man inte bara förtiga.

Det kan man göra på annat sätt än att säga just det till barnet. Alla barn känner nämligen inte så eller tänker så.

Anonym (hejj)

Äldre 19 Sep 21:44

#37

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 20:45:45 följande:

Det kan man göra på annat sätt än att säga just det till barnet. Alla barn känner nämligen inte så eller tänker så.

Nä, man skulle ju också kunna säga "stumpan, jag förstår om du blir ledsen/arg/förvirrad när pappa säger såna saker negativa/dumma/fördömande saker om mig (mamma) eftersom du till hälften består av mig. Det är ju nästan som om pappa skulle säga det till dig direkt. Om det skulle kännas på det viset så är det helt okej och jag finns i så fall här om vill prata om det" eller nåt liknande.

Tjofaderittan hambo

Äldre 19 Sep 21:45

#38

Anonym (hejj) skrev 2014-09-19 21:44:06 följande:

Nä, man skulle ju också kunna säga "stumpan, jag förstår om du blir ledsen/arg/förvirrad när pappa säger såna saker negativa/dumma/fördömande saker om mig (mamma) eftersom du till hälften består av mig. Det är ju nästan som om pappa skulle säga det till dig direkt. Om det skulle kännas på det viset så är det helt okej och jag finns i så fall här om vill prata om det" eller nåt liknande.

Varför måste man dra upp att barnet består till hälften av mamma och att det då 'måste' kännas som att de får höra skit om sig själva?

Anonym (hejj)

Äldre 19 Sep 22:22

#39

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 21:45:34 följande:

Varför måste man dra upp att barnet består till hälften av mamma och att det då 'måste' kännas som att de får höra skit om sig själva?

Det är en rätt normal reaktion att reagera med negativa känslor när någon snackar skit om våra nära och kära. Både för barn och för vuxna. Och det blir väldigt röriga känslor när den som snackar skit råkar vara någon vi älskar.

Barn har inte riktigt koll på sina reaktioner och känslor. Det ingår i föräldrarnas jobb att lära barnen att förstå sig själva och hantera sina känslor på ett adaptivt sätt. Det börjar med att vi hjälper våra barn att sätta ord på känslorna så att de kan redas ut på en verbal nivå. Oftast vet vi inte med säkerhet vad våra barn känner men en empatisk förälder är bra på att gissa tillräckligt korrekt tillräckligt ofta. Ett exempel från ett barns tidiga barndom är "Olle, jag förstår om du blir jättearg när pelle stjäl din spade. Men det är ändå inte okej att slå pelle med hinken. Jada jada". Lite förenklat. Och sedan rullar det på och blir mer sofistikerat i takt med att barnet blir äldre.

Barn har en massa känslor vare sig föräldrarna pratar om det eller inte. Det går liksom inte att tiga bort känslor. Det som händer om man ändå försöker är att barnet lämnas ensamt med ett virrvarr av känslor som det varken förstår eller förmår att reda ut. Och får bulimi istället (grovt förenklat).

Nä, det är bättre att försöka prata om det (om det verkar finnas ett behov av det) än att låta bli.

Tjofaderittan hambo

Äldre 19 Sep 23:01

#40

Anonym (hejj) skrev 2014-09-19 22:22:13 följande:

Det är en rätt normal reaktion att reagera med negativa känslor när någon snackar skit om våra nära och kära. Både för barn och för vuxna. Och det blir väldigt röriga känslor när den som snackar skit råkar vara någon vi älskar.

Barn har inte riktigt koll på sina reaktioner och känslor. Det ingår i föräldrarnas jobb att lära barnen att förstå sig själva och hantera sina känslor på ett adaptivt sätt. Det börjar med att vi hjälper våra barn att sätta ord på känslorna så att de kan redas ut på en verbal nivå. Oftast vet vi inte med säkerhet vad våra barn känner men en empatisk förälder är bra på att gissa tillräckligt korrekt tillräckligt ofta. Ett exempel från ett barns tidiga barndom är "Olle, jag förstår om du blir jättearg när pelle stjäl din spade. Men det är ändå inte okej att slå pelle med hinken. Jada jada". Lite förenklat. Och sedan rullar det på och blir mer sofistikerat i takt med att barnet blir äldre.

Barn har en massa känslor vare sig föräldrarna pratar om det eller inte. Det går liksom inte att tiga bort känslor. Det som händer om man ändå försöker är att barnet lämnas ensamt med ett virrvarr av känslor som det varken förstår eller förmår att reda ut. Och får bulimi istället (grovt förenklat).

Nä, det är bättre att försöka prata om det (om det verkar finnas ett behov av det) än att låta bli.

Jag anser ändå att det kan göras utan att pådyvla barnet att pappan indirekt snackar skit om dem om de själva inte tar upp det. Kanske har jag väldigt verbala barn och vi har alltid pratat mycket om allt ända sen de var små och än mer sedan skilsmässan så de kunde förklara hur de kände och så pratade vi om det.

Anonym (hejj)

Äldre 20 Sep 02:10

#41

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 23:01:13 följande:

Jag anser ändå att det kan göras utan att pådyvla barnet att pappan indirekt snackar skit om dem om de själva inte tar upp det. Kanske har jag väldigt verbala barn och vi har alltid pratat mycket om allt ända sen de var små och än mer sedan skilsmässan så de kunde förklara hur de kände och så pratade vi om det.

Men hur gör man då med ett barn som inte kommit så pass långt i sin verbala och känslomässiga utveckling att hen själv på egen hand klarar av att reda ut sina obehagliga känslor kring faktumet att ha blivit psykiskt misshandlad och även klarar av att uttrycka detta verbalt till den andra (förhoppningsvis) friskare föräldern??

Varför är det så svårt för dig att acceptera att det är psykisk misshandel att snacka skit om den andra föräldern till ett barn? Tänk dig själv. När föräldrarna snackar skit om varandra till barnet har det INGENTING med barnet att göra. Det har bara med föräldrarna själva att göra. När de snackar skit spyr de ut sitt egna psykiska illamående på omgivningen på ett egoistiskt sätt när de inte tänker på den som tvingas lyssna. Bara för att de själva mår dåligt. Istället för att tala ut hos någon kompis eller en terapeut använder de sina egna barn som slaskhinkar. Hur kan ett barn någonsin gynnas av att exempelvis få höra att mamma är en jävla hora för att hon redan har en tredje pojkvän sedan separationen? Nä, barnet skulle aldrig gynnas av en sån kommentar och bör därmed också få slippa den och liknande.

styggavargen

Äldre 20 Sep 09:07

#42

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 17:55:02 följande:

Hur jag menar? Om barnen kommer hem och berättar något som pappan sagt [om mamman] och mamman säger att ja men då klankar han ner på halva dig också. DET är vad jag menar är [verbal] misshandel.

Man ska aldrig ge sig in i en smutskastning om den andra föräldern.

ok
Det var inte direkt så jag skrev.. OK att det tolkas så..

Man behöver inte använda det jag skrev i omedelbar anslutning till händelsen. Det går att använda det i lägen som gör att man lär barnen värderingar..

Givetvis kan allt bli fel, om det används lika klumpigt som ett kassaskåp.

Det du skriver, håller jag med dig om.. att säga så... blir galet..! gäller att hålla en neutral profil och inte hamna i samma dåliga båt..

Så är det väl med forum.. all text kan feltolkas..

Arbetsmyran76

Äldre 20 Sep 09:14

#43

Hur blev det igår?

Arbetsmyran76

Äldre 20 Sep 09:14

#44

Hur blev det igår?

styggavargen

Äldre 20 Sep 09:23

#45

Tjofaderittan hambo skrev 2014-09-19 21:45:34 följande:

Varför måste man dra upp att barnet består till hälften av mamma och att det då 'måste' kännas som att de får höra skit om sig själva?

du har givetvis rätt, alla barn känner inte så, eller tänker så..
Men tillräckligt många gör det, eller kommer att göra så.. därför kan man säga att det är ett vedertaget begrepp.

Som att skriva(jämför) att förkylning vårdar man bäst själv. med så kallad egenvård. "som ett allmänt råd". givetvis finns det undantag och människor som behöver sjukhusvård för en förkylning.. Men det allmänna rådet blir ändå egenvård..

Du har kanske själv utryckt dig i formen.. äpplet faller inte så långt ifrån trädet.. om dig själv eller om ditt barn.. ?

Anonym (Kia)

Äldre 20 Sep 11:31

#46

Har inte läst allt, men föräldramötena kan du ju gå på. Bara att ta med barnen!

MajaLarsson

Äldre 20 Sep 12:59

#47

Arbetsmyran76 skrev 2014-09-20 09:14:55 följande:

Hur blev det igår?

Jag hämtade barnen och dom sov hemma. Idag stannar dom oxå hemma.
Min yngste sov faktiskt över hos en kompis igår och jag är så glad för hans skull

Förra helgen skulle de sova över men han ångrade sig i sista stund. Han ville verkligen och hade "taggat" hela veckan men vid 21.30 fick jag hämta honom.
Nytt försök i helgen å nu gick det bra

Det måste väl tyda på att han känner sig lite lugnare, hoppas det iaf.

Anonym (Kia) skrev 2014-09-20 11:31:47 följande:

Har inte läst allt, men föräldramötena kan du ju gå på. Bara att ta med barnen!

Detta visste inte jag... Eller så har jag bara fått för mig att barnen inte kan vara med för det har aldrig varit barn med på föräldramöten (äldsta går i 6:an).

Anonym (Kia)

Äldre 20 Sep 13:32

#48

MajaLarsson skrev 2014-09-20 12:59:52 följande:

Jag hämtade barnen och dom sov hemma. Idag stannar dom oxå hemma.
Min yngste sov faktiskt över hos en kompis igår och jag är så glad för hans skull

Förra helgen skulle de sova över men han ångrade sig i sista stund. Han ville verkligen och hade "taggat" hela veckan men vid 21.30 fick jag hämta honom.
Nytt försök i helgen å nu gick det bra

Det måste väl tyda på att han känner sig lite lugnare, hoppas det iaf.

Anonym (Kia) skrev 2014-09-20 11:31:47 följande:

Har inte läst allt, men föräldramötena kan du ju gå på. Bara att ta med barnen!

Detta visste inte jag... Eller så har jag bara fått för mig att barnen inte kan vara med för det har aldrig varit barn med på föräldramöten (äldsta går i 6:an).

Och jag har aldrig varit där utan barn, är ju bara att gå dit det. Så det ordnar sig för dig.

Pappan vägrar hämta barnen

INNEHÅLL