Pappan vägrar hämta barnen

hans problem och han får lösa den då han har en så dålig attityd

att folk beter sig dåligt förövrigt är oftast just för att dom kan och kommer undan me det, om man säger nej och inte tar hand om deras problem så har dom inget annat val än att lära sig.

Det blir jobbigt i början men bättre i slutänden om du sätter ner foten TS, hans barn hans tid han får hämta, barnen kommer inte att dö om du inte hämtar självklart inte, det som händer är att dom får vänta och att sen får dyka upp och hämta dom eller ordna det på egen hand, dvs han får skämmas och gör sen antagligen inte om det, men barnen kommer inte fara illa eller dö eller skadas av att du markerar, det blir ju för deras bästa också i längden.

Gör klart för han vad som kommer att hända och at tdu inte kommer hämta barnen och punkt slut

TS
Många familjerätter i landet har telefontid och viss juridisk rådgivning.. bara ett tips!

Ok! du har fredagsplan.. innefattar denna så kallad plan en "kille"?

spelar det någon roll vilka planer hon har?
är hans planer viktigare än hennes då? det är ju hans tid och han som får ändra på saker, så länge det inte handlar om rena nödsituationer med sjukhusvistelse eller liknande så är det faktiskt hans problem och ansvar och hon kan vara hemma och måla tånaglarna eller ha gruppsex med 30 killar utan att det ska påverka saken

det är inte hon som är orsaken till att barnen får vänta på skolan utan det är ju han, fråga istället vad det är för planer han har som är viktigare ä nhans barn på HANS tid

Tack för era svar  

Jag vet att jag blir alldeles för irriterad för mitt eget bästa. Har svåra stressymtom efter allt kaos det senaste halvåret. Det är nästan så att han känner på sig att jag börjar bli lugn inombords å då drar han igång nåt igen.

Har allt dokumenterat. Samtliga jag varit i kontakt med (de jag skrev ovan) har varit på om att ta backup:er på mobilen, spela in samtal, spara mail etc.
Men jag vill inte "ta barnen ifrån honom". Jag vill att han skärper sig och är den pappan jag vet att han kan vara. 

Om jag har förstått det rätt om familjerätten så är det familjerådgivningen man vänder sig till först va? Dom har jag pratat med och jag ska gå en kurs nu i okt som handlar om barnen i centrum vid en separation. Pappan ville såklart inte gå, ej heller på samtal.

Och fredagsplanerna innefattar inte en kille men det finns en i mitt liv.
Det finns en kvinna i pappans liv oxå. 

Varmaste styrkekramar till dig! Jag förstår din kamp och känslan av att stånga sig blodig. Jag har gjort samma "resa" och gör väl fortfarande till viss del även om det blivit enklare i takt med att barnet blivit äldre.

Önskar dig lycka till!

Kanske det är bara ordval..
Men familjerådgivning är en sak och familjerätt är en helt annan sak..

Om du tittar på DIN kommuns hemsida. Så finner du säkert familjerätten där. Som en del av socialtjänsten. Dock är socialtjänsten mycket.. Många olika verksamheter.

Men bäst är att ringa dit och få adekvat information om vad de arbetar med osv osv.

Om man ska generalisera lite. De första 1-2åren brukar vara stormigt.. runt barn och vuxenkänslor. 3-6 år så brukar det faktiskt funka riktigt bra..
Man brukar också benämna att det tar 7-8år att lägga en svår skilsmässa bakom sig till 110%.. om man ska lyssna på beteendeexpertis..

Ibland klarar man att sköta det själva, ibland behöver man hjälp utifrån. Vilket som... så är det fullt normalt.. Ni är inte de första och absolut inte de sista..

O det är inte alls ovanligt att smälla till varandra med ekonomi..  När det inte går med känslor.. är ekonomi ett effektivt vapen.. Ja förutom atombomben barn då..

Även om det inte är positiva samtal.. så pratar ni dock med varandra. Då finns det faktiskt ljus i tunneln.. Ni har inte grävt ner er i en skyttegrav och vägrar prata med varandra..

Du har en väldigt sund inställning att du vill att pappan ska finnas i barnets liv.. Det ska du faktiskt veta.. väldigt sund och mogen inställning..

O så se upp med alla som vill föra ett krig åt dig.. Det är lätt att föra krig åt andra och slippa ta ansvar för konsekvenserna..

Sagt med lite glimt i orden och en hel del allvar..

Mina sena funderingar.. o är absolut ingen expert..

Det jag har markerat är tyvärr en sak som du inte kan ge dina barn. Det kan bara han göra och hur du än tjatar och stångar dig blodig så kommer han bara att ge det om och när han vill.
Det enda som händer är att du 'solkar' ner din tid med dina barn och ditt liv med negativa tankar.
Erbjud honom umgänge och säg inte nej om han vill ha barnen på sin tid, ta för givet att han ska hämta men var beredd på att han skiter i det.

I övrigt, njut av livet och dina barn.

Tack snälla för era råd <3

Min nya kärlek sa att jag skulle utgå från att han aldrig kommer ha dom och istället se det som att det blir mer tid med barnen.
Försöker verkligen se det så, även fast jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur man kan bete sig såhär.
Idag ringde min äldste till mig och berättade att pappa sagt att han inte får hämta barnen i helgen, för det har jag sagt. JAG?! Jag umgängessaboterar tydligen.
Jag skrev upprepade gånger att det inte är så och ber om ursäkt om det kunnat missuppfattas. Men det hjälps inte, jag hindrar honom från att träffa barnen.

Försökte prata med honom (via sms).men han står fast vid att jag sagt det och att han inte vill veta av mig förrän jag "fått hjälp". Jag blir så matt! Och så kommer stressen igen. JAG begriper inte!

Jag förstår att jag gjort honom illa (det var jag som lämnade) och han har gjort mig väldigt illa. Så jag begriper att han är arg på mig, precis som jag är på honom. Om jag hade kunnat hade jag inte velat ha med honom att göra men nu kan jag inte det, eftersom vi har satt två helt fantastiska barn till världen. Så hur arg han än är på mig så är det obegripligt att han låter det gå ut över barnen.

AAAAHHHHhhh, måste släppa mina känslor kring hans beteende - men så svårt det är!

Skönt att ventilera här

Phu TS. Asjobbigt sådant.

Oj jag var inte klar.

Se till att barnen förstår att du aldrig aldrig skulle hindra pappan från umgänge och att du inte KAN det heller för lagen säger att han får ha dem enligt vad som står i pappren.

Men förklara också att ibland blir det knasigt vid en skilsmässa, alla reagerar olika och ibland mår föräldrar inte så bra och då kan de göra och säga saker som inte är så bra.
Detta är inte för att skydda pappan, men för att skydda barnen. Visst kan du säga att pappa väljer själv, men hur känns det isf i dina barn (Tror inte du skulle göra så men vissa på FL brukar vilja missförstå allt man skriver )