Har inget barn längre

Känner så väl igen mig.
Skulle kunna vara jag som skrivit detta.
Får inte kontakt alls med mina barn eftersom deras pappa har tagit dem på heltid trots att vi haft dem växelvis.
De är i tonåren och har pressats till att tycka illa om mig. Men när jag varit ensam med dem (har bara hänt 3 gånger i år) så har de sagt att de längtat efter mig.
De skyller på att jag kränkt dem när jag pratar med dem i luren.
Jag har alltså skrikigt åt dem ibland när de inte har gjort som jag sagt flera gånger i rad. Blivit arg och tappat humöret men vilken förälder har inte det?
Pappan har gjort saker som är flera gånger värre och han skriker och skäller ännu mera (tills de blir livrädda) men han blir visst förlåten.
Har också varit inne på att flytta och ta farväl för att dränka mina sorger.
Det som gör mest ont i mig är att jag inte får prata med dem ifred i telefonen utan att pappan övervakar alla samtal. Att få träffa dem finns inte på kartan.
Lever på att de kanske söker upp mig när de blir myndiga.

Anonym (Här är en till)

Äldre 15 Sep 22:45

#11

Anonym skrev 2014-09-15 22:29:06 följande:

Men kan du inte söka upp dem i skolan! Så du träffar dem själva! Ja frågan är ju varför man ska trampa på i samma stad o bara vänta på att man ska få tillbaka sitt bar o det kanske aldrig händer så varför ska man inte leva sitt eget liv innan det är försent! Jag är singel o vill ha fler barn! Ser bra ut o kan träffa någon ny o skapa en ny familj! Är så trött på jobbet med o vill göra något nytt!

Tyvärr jobbar jag själv när de är i skolan.
Har sökt ett annat jobb där jag kan vara ledig en dag mitt i veckan för att besöka dem i skolan. Det är ju bättre än inget alls.
Är inte ute efter slå tillbaka genom att flytta utan mest för att det är sorgligt.
Känner att jag inte fyller någon funktion längre.
Vill glömma, komma bort och även ge dem en liten tankeställare för att visa hur ledsen jag är, hur lite jag verkar betyda för dem, se hur de reagerar när det blir påtagligt att jag faktiskt inte finns där längre för dem....
Socialen är inkopplad men det går ju inte fort med utredning och allt.
Har gett allt en deadline och det är till sommaren 2015.
Om jag inte fått umgänge alls eller fått prata med dem i fred i telefonen bryter jag och flyttar även fast jag inte vill :'(
Jag hoppas att allt löser sig för dig i alla fall men i mitt fall känns det som att det är kört. Kram på dig!

Anonym (Här är en till)

Äldre 15 Sep 22:57

#13

Anonym (konstigt) skrev 2014-09-15 22:52:53 följande:

Tycker ni inte att det är lite märkligt att skylla allting på era ex istället för att respektera era barns viljor? "Jag har inget barn längre" ja herre gud.
Jag valde själv när jag blev tonåring att inte bo hos min mamma mer och inte träffa henne heller. Från hennes håll var det också att min pappa var djävulen som tvingat mig och manipulerat mig. Att hon både psykiskt och fysiskt misshandlade mig dagligen hade hon ingen som helst självkännedom av, allting är ju pappans fel.

Myntet har ju alltid 2 sidor så visst kan det i vissa fall vara som du beskriver.
Men i mitt fall och i vissa andra fall är det precis som manipulation som ligger bakom. Speciellt när barnen öppnar sig och berättar sanningen när man träffar dem ensam.

Anonym (Här är en till)

Äldre 15 Sep 23:00

#14

Anonym (Ännu en) skrev 2014-09-15 22:36:15 följande:

Jag är oxå en mamma som inte längre har några barn.
Det är mer än 2 år sen jag träffade mitt yngsta barn, hen har valt bort mej helt och hållet och det gör så ont.
Mitt äldsta barn är myndigt och gör som hen vill, det kan jag inte påverka på något sätt.
Jag har försökt så mycket genom dessa år, men nu har jag faktiskt gett upp. Jag orkar inte längre, två år får vara nog, det skär i hjärtat att ta beslutet men jag har inte längre nåt val, orkar helt enkelt inte längre.
När hen är vuxen nog så kanske vi kan återta kontakten men just nu så är alla mina försök resultatlösa.

Men det är faktiskt lite skönt att se att jag inte är så ensam som jag trodde, liten tröst i en situation då jag känner mej mest ensam i hela världen.

Styrkekramar till er alla!

2 år!
Stackare!
Ger dig en kram

.
Även till er alla andra som kämpar i motvind.

Har inget barn längre

INNEHÅLL