Hur gammalt var ditt barn när h*n slutade sova middag?

Jag röstade på 2,5-3 år.

Sonen lutade sova middag när han var ganska precis 2,5 år, men han hade lätt kunnat fortsatt sova middag till 3-års åldern - kanske till och med längre än så.

Jag tog bort sovstunden då han för det första klarade av att vara vaken en hel dag utan att sova middag, och somnade då kring skaplig tid om kvällarna (tidigare blev kvällsläggningen sen). Men den främsta anledningen var för att vi precis hade flyttat till en helt ny stad och jag ville att sonen skulle lära känna barnen i området och att vi skulle skapa oss ett fint kontaktnät innan vardagen drog igång (jag var hemma med sonen på den tiden).

Hade han gått på förskola så hade han förmodligen fått ha kvar vilan. Men inte längre än till 3,5- max 4-års ålder.

Men nu var ju jag som sagt hemma med honom, så vi hade lugna dagar och kunde vila lite med bokläsning i samband med mellisen mitt på dagen. Det tog max en halvtimma, medan läggning och sovstund ibland tog uppemot 2,5 timmar. Då missade han lekarna med kompisarna på området. Och vår lilla mellisvila var tillräcklig.

Min pappas ex är 50 år och sover också middag och har så alltid gjort.

Människan är inte menad att leva så länge. Alla över 50 år lever på övertid.
Allt dör på kroppen - organen blir sämre och slutar fungera, håret blir grått, dör och trillar av, rynkor i hyn samt att pigmenten förändras. Hela kroppen dör men vi proppar i oss piller och opererar oss i tid och otid, för att "leva uti hundrade åååååååååår".

Inte konstigt att man då går tillbaka. Det slutar ju med blöja och en oförmåga att kunna gå och äta själv.

Min morfar orienterade tills för 5 år sedan, då var han 85 år.

Det jag menar är att när allt på och i kroppen dör, så fortsätter människan att leva. Inte konstigt att världen överbefolkas. Nuförtiden lever folk på en väldig övertid, samtidigt som man kan rädda barn som föds redan i vecka 23.