Vad har skolan för ansvar när dottern känner sig ensam och utanför (gymnasie)

Men snälla någon. Elevvårdskonferens för att en gymnasieelev känner sig ensam? Kontakt med skolsköterskan? Kontroll av ifall dottern äter i skolans matsal? Varför är detta ett fall för skolledningen över huvud taget? Inte konstigt att lärarna blir utbrända när de måste syssla med sådant här.

När jag gick på gymnasiet hade jag egen lägenhet och fick klara mig själv. Hörde aldrig ett ljud om att man engagerat skolsköterskan för att någon känt sig utanför. Att en gymnasieskola skulle ha ett så pass långtgående ansvar för sina elever som lärarna i den här tråden gör gällande är för mig helt främmande.

Naturligtvis fanns det personer som man inte tyckte att det funkade så bra att arbeta ihop med. Det brukade visa sig på ungefär tio minuter och om man bara pratade med läraren så brukade det lösa sig till nästa grupparbete. Jag minns dock ett fall där det inte fungerade bra alls, men där var läraren helt ding och brydde sig bara om sina favoriter som gavs rätten att trycka ned oss andra. Detta kan därför inte ses som någonting annat än ett tragiskt undantag. 

Inte ens när jag blev utsatt för mobbningsförsök blev det elevvårdskonferens. Jag pratade med min mentor som tryckte åt mobbaren och förklarade att om inte mobbaren gav f*n i att mobba så skulle mobbaren stängas av. Det fungerade.

Att följa upp ifall dottern äter i matsalen är ju bara för galet! Går man på gymnasiet så är man tillräckligt gammal för att ta ansvar för sådant. Kan återigen inte se varför detta är skolans ansvar.

Som flera av er redan påtalat så skall ren mobbning och utfrysning inte tolereras, men det verkar det ju inte vara frågan om i det här fallet.

Slutligen vill jag meddela att jag gillar förslaget att lärarna ska försöka blanda grupperna så att personer som normalt inte har så mycket kontakt tvingas jobba ihop.