Stanna eller gå, hur vet man och hur orkar man...???

Tillsammans i snart 9 år, gifta i 3, har en son på 5 år tillsammans. Alla, även min man, tycker nog att vi har det bra. Vi är snälla och omtänksamma mot varandra, hjälps åt med hem och barn, bråkar aldrig osv.
Han är en oerhört snäll och lojal person som ställer upp för mig i alla lägen och aldrig skulle svika mig, en drömman på alla sätt och vis. Han är en väldigt fin make och en jättebra pappa.
MEN. Jag vet inte vad jag känner längre. Vi är så olika, det känns inte som vi förstår oss på varandra. Vi skrattar inte åt samma saker. Vi är dåliga på att göra saker tillsammans, det blir soffan och teven/iphone/dator när sonen somnat. Vi är rent ut sagt värdelösa på att prata med varandra, vi pratar om det vardagliga men sällan eller aldrig om känslor, drömmar, tankar osv.
Sexlivet har alltid haltat, nu är det obefintligt sen typ ett halvår. Det mest skrämmande är att jag saknar det inte heller...
Jag vet inte om det är en svacka för att jag saknar andra delar eller om jag helt enkelt har tappat känslorna för honom..... ibland kan attraktion blossa upp men oftast har jag inga sexuella känslor. Kan inte säga att jag saknar honom när vi är ifrån varandra någon dag eller två.
Det är så jävla svårt! Hur vet man? Känner mig ganska ofta nedstämd och ledsen. Har lätt för att blossa upp och bli arg. Vet inte om jag har orealistiska förväntningar på hur livet och äktenskapet ska vara...... eller om jag borde inse att jag är olycklig och gå... Känslorna svajar mellan att tänka att jo, klart jag älskar honom, till att nej, jag känner inget längre...
Han har gått igenom en skilsmässa redan, för 12 år sen, vet inte om jag skulle stå ut med att utsätta honom för det igen, han förtjänar det verkligen inte, han är en så fantastiskt fin människa... Går i tusen bitar bara av tanken, och vill lägga mig ner och dö när jag tänker på att splittra min sons familj och bara få vara med mitt älskade barn på halvtid....