Stanna eller gå, hur vet man och hur orkar man...???

Har varit i samma sits som du men känner arr jag är på väg ur den. Försöker att göra mer saker tillsammans, tidigare tittade han mycket på fotboll och jag var nätet. Nu försöker vi hitta tex serier som vi kan titta på tillsammans. Äter mat en kväll i veckan, oftast fredag utan barnen. Försöker hitta saker att prats om som båda gillar. Vi pratar inte så mycket känslor men jag känner att det sakta har kommit tillbaka för mig. Vill ha mer sex nu också.

Skönt att höra att det går åt rätt håll! Jag hoppas o vill få tillbaka de känslorna, måste väl sätta oss ner o prata o börja nånstans...

Åhj, det skulle kunna varit jag som skrev detta! Kolla min tråd; Han tar inte ens i mig!

Anonym Ledsen - lider verkligen med dig. Min man är väldigt mycket för att pussas o kramas men jag känner att jag drar mig undan. Tror han ledsnat på att ta initiativet till sex. Han har verkligen försökt göra det bra för mig, vissa ggr/perioder har det funkat riktigt bra men på det stora hela så är det något jag lika gärna kan vara utan. Ibland känner jag tom äckel och det gör mig så förtvivlad att jag måste låsa in mig på toaletten o gråta efter han somnat...

Det är jag som är TS förresten, gick visst inte att vara anonym via mobilen...

Vi hade det så förr.
Det var jättejobbigt och det var svårt att veta om jag skulle lämna eller inte.
Jag stannade. Vi satte oss ner en kväll och pratade och vi bestämde oss båda två att vi skulle försöka att lappa ihop det och börja prata med varandra.
Det har inte varit lätt. Men nu står vi här med 6 barn och är lyckligare än någonsin

Åh, ni har ju jättebra förutsättningar att få en härlig relation igen!

Vi har hjälpts mycket av övningarna i boken av John Gottman "7 gyllene regler till ett lyckligare kärleksliv"? testa det under några månader!

Tack för era ord! Jo jag har hopp, och kommer inte ge upp förrän vi uttömt alla möjligheter. Det svåra är att ta upp det bara... Vi har lite svårt att prata känslor båda två men jag funderar på att skriva ett brev och så kan vi börja prata utifrån det, vad tror ni?

Ja, allt som gör att ni kommer närmare varandra är väl bara att testa. Ibland har min sambo skrivit brev till mig då han har svårt att prata om känslor. Man får jobba på det och hitta vägar som tar en framåt och komma ihåg att det är en process som tar tid. Viktigt tror jag att se att det har gått framåt även om det varit med myrsteg eller ett steg fram och två tillbaka..