Inlägg från: Anonym (ledsen och förvirrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    Fängelse

    ja jag vet inte ens vart jag ska börja. För att göra en väldigt lång historia kort.

    November 2012 så tog det slut mellan mig och min 2 årigas pappa. Seperationen var fruktansvärt jobbig. Vi hade daglig kontakt och han träffa sin dotter flera dagar i veckan. I slutet av januari så bestämmer vi oss för att försöka igen. Dagen efter så får jag ett samtal av han att han dödat någon. Trodde det var ett skämt!

    En vecka senare så hittas en kvinna mördag. Kopplade aldrig. I April så ringer polisen och jag får åka in på förhör. Då kopplade jag.

    Det blev ett 2013 av förhör, rättegångar, plus jag vittande på mannan jag älskade. Det var det absolut jobbigaste jag har gjort.

    Han anklagade mig aldrig för att jag vittna och vi har haft veckakontakt via brev och samtal. Vi försökte även få träffas men det är först nu som vi fick igenom besöket.

    Jag kan inte gå vidare, det är först nu jag verkligen inser vad han har gjort. jag gråter så fort jag tänker på det. Jag tänker tillbaka på allt underbart, Vi skulle gifta oss men valde att flytta fram bröllopet. Förhållandet var en bergochdalbana men när det var bra så var det verkligen bra. Jag kan inte släppa taget. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Har bra kontakt med hans föräldrar då jag vill att min dotter ska träffa sin farmor och farfar. Mina föräldrar hatar mig för att jag umgås med dem och det leder till att dem inte kommer på deras barnbarns födelsedagar m.m. Jag får höra när jag går ut att jag har barn med en mördare, folk frågar mig om han m.m..jag orkar inte mer. :( Detta är LITE vad som hänt..vad ska jag göra för att hantera det.

  • Svar på tråden Fängelse
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    vad menar du med att jag utsätter mig själv? jag kan inte hjälpa att jag älskade han...han är världens snällaste människa när allt är som det ska..sen att han började dricka igen efter alla dessa år som nykterist..samma dag vi gjorde slut..och att alkoholen spårade ur denna kväll..försvarar inget men jag har försökt men kan inte gå vidare..

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    lätt för dig att sitta där och skratta...

    han fick 15 men kommer ut efter 10, har 8½ år kvar,

    känslor och känslor...jag har inte kunnat hantera sorgen...så vet inte vad jag känner

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    för han var ingen mördare när jag blev kär i han...känslor dör inte bara

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    Jag bor i en liten håla men söker lägenhet några mil härifrån, folk frågar mig om han när vi går ut,,m.m så därför har jag bytt skola och dagis för mina barn..

    dem kände varandra, dem hade haft en relation för många år sedan, dem tror att han var ute efter pengar..för han hade stulit pengar månaden innan av henne.

    han förnekar allt, sägr att han inte kommer ihåg nåt..

    nej varken jag eller dottern fick träffa han, först för en måna sen så gick besöket igenom för mig men inte för dottern än så länge..

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    det är så mycket som ni inte vet om allt, han har vart en tufft barndom han har suttit inne innan för rån, misshandel och "mindre" saker...jag förstår vad ni vill komma men det var inte såna påhopp jag ville ha..

    jag har svårt att släppa taget och gå vidare.....försvarar han inte

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    Jag vet som sagt inte hur jag ska gå vidare. jag gick hos psykolog förra året men blev så illa bemött då dem tyckte jag tänkte så klokt så behövde inte dem, tog kontakt med öppen psyk men dem sa samma sak, du tänker så klokt, glöm han å gå vidare..det är inte så lätt...

    att människan man har älskat bara en dag försvinner, plus att jag vittnade mot han.....

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    ursäkta..nä jag har inte haft en jobbig barndom,´jag är 100% svensk,  men han har haft det,han har vart på 10 olika fosterhem, blev misshandlad av sin pappa,så det är inte konstigt att han sitter bakom lås och bom idag men den barndomen han har haft, första gången jag träffa han så föll jag för han, jag visste precis vad han hade haft för väska med sig att han suttit innen m.m, men det var ett bagage som jag accepterade, under dem åren vi var ihop så var han en underbar man, såg inget i han alls att han skulle kunna göra en sån här sak..hans föräldrar är helt underbara, mor och styvfar...han bodde inte så mycket hemma då dem fick problem tidigt med han,

    men det var fortfarande inte därför jag skrev inlägget..

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    jag har försökt hantera att han sitter bakom lås och bom, att min dotter kommer växa upp utan sin pappa, jag har även en 7 åring varannan vecka,..

    jag förlorade många vänner för många tyckte att jaha hon har barn med en mördare henne kan vi inte umgås med, fick höra så fort jag gick ut att jag hade barn med en mördare.

    jobbade inte första halvåret så jag inte klarade de, men jobbar heltid sen november,,,umgås med vänner och gör saker...

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    nä enligt domen så var det inte planerat..ja jag har brev kontakt och vi pratar i telefon ibland, har även fått att vi får träffas men har inte vart och hälsar på han, vet inte om jag ska göra det heller..

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    jag har en annan pojkvän, tror mycket handlar om att jag inte vet hur jag ska hantera allt kanske den dagen han kommer ut, då han kommer vilja ha en relation till sin dotter, han skriver i breven att han fortfarande älskar mig, det är så svårt att skriva här, för det är så mycket som har hänt som inte går att skriva här, jag vet hur lycklig jag var med han en gång i tiden, är nog mest arg för att vi inte kämpade, för hade vi gjort de så hade detta aldrig hänt
    .......(tror jag) jag tror kanske inte jag har fattat vad han har gjort utan jag som ni säger vill se den underbara man som han en gång var..

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    det handlar inte om att dem inte klarade av att ta hand om han, det är så otroligt mycket du inte vet så fel av dig att skriva som du gör..räcker att du hamnar i fel umgänge så kan man börja med droger eller annat, klart din uppväxt har till stor del av hur du blir som vuxen..tyvärr har han svårt att hantera vissa saker i livet och när alkohol kommer in så tappar han kontrollen..det handlar om att försvara han, men jag har älskar han, vi har en gemensam dotter..det är inte bara att släppa taget oavsett vad han har gjort

Svar på tråden Fängelse