• Malintbackstrom

    Självisk pappa

    Jag och mina två storas barns pappa gick isär för 7 år sen.( Jag lever i nytt förhållande med ytterligare ett barn på 3 år. )Barnen är nu 13 och 9 år. Han bor i England så han träffar inte barnen så ofta. Deras träffar går aldrig smidigt och alltid händer det något. Han klarar inte av att sätta barnen i fokus utan det handlar alltid om honom. Jag har verkligen under alla år försökt att det ska bli så bra som möjligt och när något går tokigt slätar jag över det och ger honom en ny chans. Jag vill ju att barnen ska ha en relation med sin pappa. Och någonstans vet jag med mig själv att jag har dåligt samvete att jag inte orkade ta hand om ett vuxet barn längre. Jag kämpade så länge med att få vårt förhållande att fungera. Just nu kämpar jag som sagt med att barnens och pappans relation ska fungera. Omgivningen(mina vänner och anhöriga) tycker att jag är dum som fortsätter curla honom och jag vet faktiskt inte varför jag gör det? Jag har så svårt att analysera och förstå mina egna handlingar. Gör jag det för barnen? Gör jag det för honom? Gör jag det för mig själv!?! Gör jag det för att det förväntas av mig att upprätthålls en god relation mellan barn och pappa och till vilket pris? Offrar jag barnen? Eller gör jag vad som är bäst för dem? Jag vet inte, och skulle behöva lite input från personer utifrån som inte känner oss.
    Det har hänt så mycket saker och det sista jag vill är att sitta här och smutskasta honom genom att berätta allt dumt han gjort. Det är Ju en vinklad sanning ändå?!?
    Senaste exemplet är dock:
    Han fyllde år förra helgen. Vi hade skickat kort men då han fyllde på söndag hade det inte kommit fram än då vi skickat det på onsdag. Barnen ringde till honom på söndag eftermiddag då de inte var hemma på morgonen för att gratulera. Svaret från pappa var att han har fyllt år hela dagen och om de inte kan bemöda sig med att skicka kort eller ringa på morgonen kan de lika gärna låta bli. Han slängde på i örat på dem. Jag fick ett argt sms om hur dåligt jag uppfostrat dem och vad besviken han är.
    Ex 2. Han ska hit i oktober på lovet. Han hade hittat billiga biljetter på ryanair och ska vara i Sverige i 10 dagar på höstlovet. Han vill inte hyra bil då det kostar för mycket så han vill att jag kör 2 timmar enkelväg för att hämta och lämna. Det kan väl vara ok men.. Han vill hyra en så billig stuga som möjligt mitt i skogen. Hur ska han kunna göra saker med barnen handla mm mm är min tanke. Barnen bor i skogen och vill inte ha en skogssemster i 10 dagar bör väl tilläggas. Han bor i storstan. Den stora på 13 vill inte träffa honom alls. Den lille har inte tillfrågats. Än.
    Hur ställer jag mig till detta? Hjälp mig att se på situationen objektivt. Han har pengar då han ska till USA på semester snart så det handlar endast om hans prioriteringar.
    Fråga gärna? Råd och tips tack!! Vill verkligen ha hjälp!

  • Svar på tråden Självisk pappa
  • Drottningen70
    Malintbackstrom skrev 2014-09-07 22:39:38 följande:

    Han är vit sydafrikan men bosatt i England. Din barnafader?


    Inte så van att skriva inlägg, blev anonym...[/quote]

    Kanske är når afrikanskt syndrom haha. Nä såklart det inte är, men kan nog hänga ihop med en kulturell syn på vem som äger ansvaret för barnens välbefinnande. Min barnafar ärursprungligen från västafrika.
  • Anonym (men)

    Btw vad gör pappan när barnen (sonen) fyller år?  Är förövrigt dottern lik pappan enligt dig? 

  • Malintbackstrom
    Anonym (men) skrev 2014-09-08 20:19:41 följande:

    Btw vad gör pappan när barnen (sonen) fyller år?  Är förövrigt dottern lik pappan enligt dig? 


    De får massor med presenter och kort. Sådant tycker han är viktigt.

    Ja utseende mässigt är hon nog lik pappa. Till sättet är hon lik mig ;)
  • Moolie

    Du gör ju detta för dig själv OCH för barnen. Om barnen mår dåligt över relationen till pappa så mår du med dåligt. Det är en dominoeffekt.

    Okej att han vill bo billigt. Men du kan inte låna ut din bil då du behöver den själv. Vad hade han tänkt göra med transponering då (vet att du inte har svar på den frågan i TS)? Och det känns dumt att ställa sådana frågor till honom som han ska tänka på själv. Att han inte tar barnen med sig till en storstad och hyr en stuga ut med en kollektivtrafik-linje så de kan åka och hitta på olika saker emellanåt. Gör ju inget om man bor i skogen då...

    Och den lilla kommer ju inte vilja följa med om det större syskonet inte vill följa med...

    Jag har funderat på om pappa inte krånglar såhär för att det inte ska bli något av det eller för att han förväntar sig att DU ska ordna upp detta åt honom?

  • Anonym (stå på dig)

    Hej!
    Jag känner igen mig i vissa saker du skriver.
    Har i 8års tid mer lr mindre curlat mitt barns pappa som verkar förlita sig på att jag fixar allting kring umgänget.
    Det tog mig såhär lång tid att inse att det inte gynnar ngn, inte mig inte mitt barn.
    Jag hoppas det löser sig för dig. I mitt fall får inte mitt barn välja angående umgänget än, men det är förjävligt att man ska behöva ansvara för en annan vuxen människa.
    Sköt ditt och gör det bästa för dig och dina barn.
    Han får ta konsekvenserna av sitt beteende förr lr senare..

  • SupersurasunkSara

    Jag läste bara TS nu.

    Mitt råd till dig är: Lägg ner. Lev ert liv. Du gör det du tror är bäst för barnen men ÄR det verkligen bäst att känna sig som ett påhäng och bortvalda för att de inte uppför sig som han förväntar sig? Respekt förtjänar man och han har inte förtjänat någon, de ringde ju ändå på em?
    En normal person hade inte betett sig så som deras pappa gjorde.

    Fråga barnen om de vill träffa pappa, vill de inte, ta den striden med honom åt dem. Tala om att de inte vill längre så han behöver inte bemöda sig med att slösa några kronor på att komma till Sverige.

    Låt dem tala med skolkuratorn eller bup om du tror att det kan behövas. Ibland är inte den ena föräldern något att ha utan är bara jobbiga för barnen. då ska man låta dem slippa.

  • Anonym
    SupersurasunkSara skrev 2014-09-09 11:57:51 följande:

    Jag läste bara TS nu.

    Mitt råd till dig är: Lägg ner. Lev ert liv. Du gör det du tror är bäst för barnen men ÄR det verkligen bäst att känna sig som ett påhäng och bortvalda för att de inte uppför sig som han förväntar sig? Respekt förtjänar man och han har inte förtjänat någon, de ringde ju ändå på em?

    En normal person hade inte betett sig så som deras pappa gjorde.

    Fråga barnen om de vill träffa pappa, vill de inte, ta den striden med honom åt dem. Tala om att de inte vill längre så han behöver inte bemöda sig med att slösa några kronor på att komma till Sverige.

    Låt dem tala med skolkuratorn eller bup om du tror att det kan behövas. Ibland är inte den ena föräldern något att ha utan är bara jobbiga för barnen. då ska man låta dem slippa.


    Klok som alltid!
  • Malintbackstrom
    Moolie skrev 2014-09-09 08:37:42 följande:

    Du gör ju detta för dig själv OCH för barnen. Om barnen mår dåligt över relationen till pappa så mår du med dåligt. Det är en dominoeffekt.

    Okej att han vill bo billigt. Men du kan inte låna ut din bil då du behöver den själv. Vad hade han tänkt göra med transponering då (vet att du inte har svar på den frågan i TS)? Och det känns dumt att ställa sådana frågor till honom som han ska tänka på själv. Att han inte tar barnen med sig till en storstad och hyr en stuga ut med en kollektivtrafik-linje så de kan åka och hitta på olika saker emellanåt. Gör ju inget om man bor i skogen då...

    Och den lilla kommer ju inte vilja följa med om det större syskonet inte vill följa med...

    Jag har funderat på om pappa inte krånglar såhär för att det inte ska bli något av det eller för att han förväntar sig att DU ska ordna upp detta åt honom?


    Jag har bara 1 bil och sambon har en jobb bil. Vi behöver dem då vi båda jobbar och bor mitt inne i skogen. Förra gången han var här fick han låna bil av oss då vi hade 2. Då lämnade han kvar 2 parkeringsböter. Plus att han fick bensinstopp på motorvägen då han glömt fylla på med bensin och sen återlämnade han bilen utan att tanka. Spelar kanske inte så stor roll, men det var väldigt stressigt för barnen som blev väldigt upprörda av detta.

    Jag tror nog han vill att jag ska ordna, som jag brukar... Fixa bil eller köra runt på dem. Vet faktiskt inte hur han tänkt.

    Nej, det gör inget om de bor i skogen, bara de kan göra saker. Typ handla mat...

    Den lille vill åka utan den stora. Den stora vill träffa honom i 1-2 dagar.

    Hyr han stuga och fixar transportmöjligheter får de åka till honom. Trots att jag vet att jag kommer må skit under hela besöket.

    Förra gången han var här, kom han full då han festat med en kompis halva natten. Han glömde plånbok/ pass på bussen. Och han hade spring tävling med sin astma sjuke son när det var 20 minus... Lillen fick astma attack och den stora blev utskälld för att hon "orsakat" astma attacken.
  • Malintbackstrom
    Anonym (stå på dig) skrev 2014-09-09 11:43:57 följande:

    Hej!

    Jag känner igen mig i vissa saker du skriver.

    Har i 8års tid mer lr mindre curlat mitt barns pappa som verkar förlita sig på att jag fixar allting kring umgänget.

    Det tog mig såhär lång tid att inse att det inte gynnar ngn, inte mig inte mitt barn.

    Jag hoppas det löser sig för dig. I mitt fall får inte mitt barn välja angående umgänget än, men det är förjävligt att man ska behöva ansvara för en annan vuxen människa.

    Sköt ditt och gör det bästa för dig och dina barn.

    Han får ta konsekvenserna av sitt beteende förr lr senare..


    Jag börjar närma mig 8 år jag med! Kanske är det därför jag börjar bli mer klarsynt ?!?
  • Malintbackstrom
    SupersurasunkSara skrev 2014-09-09 11:57:51 följande:

    Jag läste bara TS nu.

    Mitt råd till dig är: Lägg ner. Lev ert liv. Du gör det du tror är bäst för barnen men ÄR det verkligen bäst att känna sig som ett påhäng och bortvalda för att de inte uppför sig som han förväntar sig? Respekt förtjänar man och han har inte förtjänat någon, de ringde ju ändå på em?

    En normal person hade inte betett sig så som deras pappa gjorde.

    Fråga barnen om de vill träffa pappa, vill de inte, ta den striden med honom åt dem. Tala om att de inte vill längre så han behöver inte bemöda sig med att slösa några kronor på att komma till Sverige.

    Låt dem tala med skolkuratorn eller bup om du tror att det kan behövas. Ibland är inte den ena föräldern något att ha utan är bara jobbiga för barnen. då ska man låta dem slippa.


    Tack! Jag börjar mer och mer inse att det är så jag måste göra! Känns skönt art fått det bekräftat av så många att jag tänker rätt! Man blir så inpräntad att barnen har rätt till sin pappa och att det kommer visa sig senare i livet om man inte hjälpt till att skapa god relation.

    Men som sagt till vilket pris?!?! Jag ska lägga ner nu. Jag ska tänka på mina barn här och nu.

    Kurator hade den stora kontakt med för 7 år sedan och jag tror inte hon har något nytt behov. Hon är klarsynt och klok. Ser jag ett behov tänker jag givetvis om.

    Den lille ser pappa som en extra person i livet och jag tror inte det skulle påverka honom nämnvärt om han försvann ur hans liv. Inte just nu i alla fall. De har en fadersfigur i sin extra pappa. Givetvis ska jag vara uppmärksam.
Svar på tråden Självisk pappa