• Malintbackstrom

    Självisk pappa

    Jag och mina två storas barns pappa gick isär för 7 år sen.( Jag lever i nytt förhållande med ytterligare ett barn på 3 år. )Barnen är nu 13 och 9 år. Han bor i England så han träffar inte barnen så ofta. Deras träffar går aldrig smidigt och alltid händer det något. Han klarar inte av att sätta barnen i fokus utan det handlar alltid om honom. Jag har verkligen under alla år försökt att det ska bli så bra som möjligt och när något går tokigt slätar jag över det och ger honom en ny chans. Jag vill ju att barnen ska ha en relation med sin pappa. Och någonstans vet jag med mig själv att jag har dåligt samvete att jag inte orkade ta hand om ett vuxet barn längre. Jag kämpade så länge med att få vårt förhållande att fungera. Just nu kämpar jag som sagt med att barnens och pappans relation ska fungera. Omgivningen(mina vänner och anhöriga) tycker att jag är dum som fortsätter curla honom och jag vet faktiskt inte varför jag gör det? Jag har så svårt att analysera och förstå mina egna handlingar. Gör jag det för barnen? Gör jag det för honom? Gör jag det för mig själv!?! Gör jag det för att det förväntas av mig att upprätthålls en god relation mellan barn och pappa och till vilket pris? Offrar jag barnen? Eller gör jag vad som är bäst för dem? Jag vet inte, och skulle behöva lite input från personer utifrån som inte känner oss.
    Det har hänt så mycket saker och det sista jag vill är att sitta här och smutskasta honom genom att berätta allt dumt han gjort. Det är Ju en vinklad sanning ändå?!?
    Senaste exemplet är dock:
    Han fyllde år förra helgen. Vi hade skickat kort men då han fyllde på söndag hade det inte kommit fram än då vi skickat det på onsdag. Barnen ringde till honom på söndag eftermiddag då de inte var hemma på morgonen för att gratulera. Svaret från pappa var att han har fyllt år hela dagen och om de inte kan bemöda sig med att skicka kort eller ringa på morgonen kan de lika gärna låta bli. Han slängde på i örat på dem. Jag fick ett argt sms om hur dåligt jag uppfostrat dem och vad besviken han är.
    Ex 2. Han ska hit i oktober på lovet. Han hade hittat billiga biljetter på ryanair och ska vara i Sverige i 10 dagar på höstlovet. Han vill inte hyra bil då det kostar för mycket så han vill att jag kör 2 timmar enkelväg för att hämta och lämna. Det kan väl vara ok men.. Han vill hyra en så billig stuga som möjligt mitt i skogen. Hur ska han kunna göra saker med barnen handla mm mm är min tanke. Barnen bor i skogen och vill inte ha en skogssemster i 10 dagar bör väl tilläggas. Han bor i storstan. Den stora på 13 vill inte träffa honom alls. Den lille har inte tillfrågats. Än.
    Hur ställer jag mig till detta? Hjälp mig att se på situationen objektivt. Han har pengar då han ska till USA på semester snart så det handlar endast om hans prioriteringar.
    Fråga gärna? Råd och tips tack!! Vill verkligen ha hjälp!

  • Svar på tråden Självisk pappa
  • Malintbackstrom
    Anonym (men) skrev 2014-09-07 18:17:40 följande:

    Vänta så den lilla räknas inte?


    Stora syster är favorit. Hon är lik honom, utseende mässigt.
  • Malintbackstrom
    Kira2 skrev 2014-09-07 21:47:15 följande:

    Lycka till med allt!


    Tack! Jag har verkligen fått nog. Jag ska tänka på mina underbara barn och inte mitt dåliga samvete...
  • Drottningen70
    Anonym skrev 2014-09-07 21:43:36 följande:

    Precis så är det med det yngre barnet och precis så var det med den stora innan hon själv insåg att pappa är en skitstövel. Jag vill så gärna att den lille ska tro att hans pappa bryr sig om honom. Aldrig någonsin ska jag berätta att pappa brukade säga " that kid is full of shit. He cant be mine" Aldrig någonsin ska jag berätta för honom att han säger att storasyster brås på honom och är helt perfekt, lillebror brås på mamma och honom kommer det bli synd om. Inte ska jag heller berätta att han tog av honom bilbältet när han var bebis och körde det fortaste han kunde bara för att psyka mig.

    Men en dag upptäcker han kanske det. Och vem blir han besviken på då? Honom eller på mig som han litar på och älskar som hjälpte till att hålla skenet uppe?!?


    Jag tänker att den dagen de börjar upptäcka saker på egen hand så får man svara så gott man kan och hjälpa dem igenom det också. Kanske blir de besvikna på en, men det är klart de tar ut sin besvikelse på den enda förälder som finns tillgänglig. Så småningom blir de äldre och förstår mer. Min kille har så smått börjat undra hur pappa som tydligen jobbar så mycket, ändå inte har råd att komma hit. Jag svarar att jag inte heller förstår och att vuxna ibland gör saker man inte förstår. Och det är ju ingen lögn. Jag säger också att pappa ändå älskar honom, för det tror jag ändå att han gör på sitt eget skruvade sätt. I takt med att barnet blir äldre så får man prata om saken på annat sätt. Men just nu, som sexåring med stor längtan efter pappa är behovet störst av att känna sig älskad av pappa. Men visst skulle jag ljuga om jag påstod att det inte kändes de ggr barnet säger att pappa är bättre etc. Trots att jag förstår att det är ett utslag av saknad.
  • Malintbackstrom
    Drottningen70 skrev 2014-09-07 21:53:45 följande:

    Jag tänker att den dagen de börjar upptäcka saker på egen hand så får man svara så gott man kan och hjälpa dem igenom det också. Kanske blir de besvikna på en, men det är klart de tar ut sin besvikelse på den enda förälder som finns tillgänglig. Så småningom blir de äldre och förstår mer. Min kille har så smått börjat undra hur pappa som tydligen jobbar så mycket, ändå inte har råd att komma hit. Jag svarar att jag inte heller förstår och att vuxna ibland gör saker man inte förstår. Och det är ju ingen lögn. Jag säger också att pappa ändå älskar honom, för det tror jag ändå att han gör på sitt eget skruvade sätt. I takt med att barnet blir äldre så får man prata om saken på annat sätt. Men just nu, som sexåring med stor längtan efter pappa är behovet störst av att känna sig älskad av pappa. Men visst skulle jag ljuga om jag påstod att det inte kändes de ggr barnet säger att pappa är bättre etc. Trots att jag förstår att det är ett utslag av saknad.


    Ja men precis så är det! 9 åringen här tycker att pappa är "underbar" Men frågar sällan efter honom. 13 åringen började ifråga sätta förra året. Jag bekräftar 13 åringen men när jag uppmuntrar henne till umgänge känner jag att jag ger dubbla budskap. Från och med nu ska hon få slippa. Jag ska ska bekräfta hennes känslor och jag ska låta lillebror vara lyckligt ovetande tills han med ifrågasätter. Phu jag har ett hårt jobb framför mig. Men jag tror jag är på rätt väg.
  • Drottningen70

    Den dagen du börjar förbjuda umgänge så lär det ju dock bli väldigt mycket mer intressant för pappan för då blir det prestige.

  • Malintbackstrom
    Drottningen70 skrev 2014-09-07 22:15:55 följande:

    Den dagen du börjar förbjuda umgänge så lär det ju dock bli väldigt mycket mer intressant för pappan för då blir det prestige.


    Tyvärr har du rätt igen.
  • Drottningen70

    [quote=73949945][quote-nick]Malintbackstrom skrev 2014-09-07 22:22:34 följande:[/quote-nick]Tyvärr har du rätt igen.[/quote

    Blir lite nyfiken varifrån barnafadern kommer?

  • Anonym

    Blir lite nyfiken varifrån barnafadern kommer?[/quote]

    Han är vit sydafrikan men bosatt i England. Din barnafader?

  • Malintbackstrom
    Anonym skrev 2014-09-07 22:37:39 följande:

    Blir lite nyfiken varifrån barnafadern kommer?


    Han är vit sydafrikan men bosatt i England. Din barnafader?[/quote]

    Inte så van att skriva inlägg, blev anonym...
Svar på tråden Självisk pappa