Inlägg från: Malintbackstrom |Visa alla inlägg
  • Malintbackstrom

    Självisk pappa

    Jag och mina två storas barns pappa gick isär för 7 år sen.( Jag lever i nytt förhållande med ytterligare ett barn på 3 år. )Barnen är nu 13 och 9 år. Han bor i England så han träffar inte barnen så ofta. Deras träffar går aldrig smidigt och alltid händer det något. Han klarar inte av att sätta barnen i fokus utan det handlar alltid om honom. Jag har verkligen under alla år försökt att det ska bli så bra som möjligt och när något går tokigt slätar jag över det och ger honom en ny chans. Jag vill ju att barnen ska ha en relation med sin pappa. Och någonstans vet jag med mig själv att jag har dåligt samvete att jag inte orkade ta hand om ett vuxet barn längre. Jag kämpade så länge med att få vårt förhållande att fungera. Just nu kämpar jag som sagt med att barnens och pappans relation ska fungera. Omgivningen(mina vänner och anhöriga) tycker att jag är dum som fortsätter curla honom och jag vet faktiskt inte varför jag gör det? Jag har så svårt att analysera och förstå mina egna handlingar. Gör jag det för barnen? Gör jag det för honom? Gör jag det för mig själv!?! Gör jag det för att det förväntas av mig att upprätthålls en god relation mellan barn och pappa och till vilket pris? Offrar jag barnen? Eller gör jag vad som är bäst för dem? Jag vet inte, och skulle behöva lite input från personer utifrån som inte känner oss.
    Det har hänt så mycket saker och det sista jag vill är att sitta här och smutskasta honom genom att berätta allt dumt han gjort. Det är Ju en vinklad sanning ändå?!?
    Senaste exemplet är dock:
    Han fyllde år förra helgen. Vi hade skickat kort men då han fyllde på söndag hade det inte kommit fram än då vi skickat det på onsdag. Barnen ringde till honom på söndag eftermiddag då de inte var hemma på morgonen för att gratulera. Svaret från pappa var att han har fyllt år hela dagen och om de inte kan bemöda sig med att skicka kort eller ringa på morgonen kan de lika gärna låta bli. Han slängde på i örat på dem. Jag fick ett argt sms om hur dåligt jag uppfostrat dem och vad besviken han är.
    Ex 2. Han ska hit i oktober på lovet. Han hade hittat billiga biljetter på ryanair och ska vara i Sverige i 10 dagar på höstlovet. Han vill inte hyra bil då det kostar för mycket så han vill att jag kör 2 timmar enkelväg för att hämta och lämna. Det kan väl vara ok men.. Han vill hyra en så billig stuga som möjligt mitt i skogen. Hur ska han kunna göra saker med barnen handla mm mm är min tanke. Barnen bor i skogen och vill inte ha en skogssemster i 10 dagar bör väl tilläggas. Han bor i storstan. Den stora på 13 vill inte träffa honom alls. Den lille har inte tillfrågats. Än.
    Hur ställer jag mig till detta? Hjälp mig att se på situationen objektivt. Han har pengar då han ska till USA på semester snart så det handlar endast om hans prioriteringar.
    Fråga gärna? Råd och tips tack!! Vill verkligen ha hjälp!

  • Svar på tråden Självisk pappa
  • Malintbackstrom

    Ja Kira2. Det är lättare sagt än gjort. Men vad är bäst för barnen? Om jag det visste??Och hur gör jag?

  • Malintbackstrom
    Anonym (H) skrev 2014-09-07 10:12:42 följande:

    Låt barnen slippa honom.

    Han verkar inte bry sig.


    Om jag visste helt säkert att det var bäst för barnen skulle jag givetvis överväga det. Men jag vet inte det säkert och vill inte att de ska känna att de missat något viktigt i framtiden.

    De har dock en " extrapappa" som behandlar dem som sina egna. Men pappa är pappa!
  • Malintbackstrom
    Anonym skrev 2014-09-07 10:30:34 följande:

    Jag har en väldigt mogen 13 årig tös. Som älskar pappa men kan se hans fel och brister. Jag gör allt för att bita mig i tungan och inte säga något negativt om honom! Ibland förbannar hon honom ibland vill hon träffa honom. Känns otroligt skönt att hon har kommit till den insikten själv att han inte är perfekt. Och jag finns där och bollar hennes tankar och när hon är arg påminner henne om pappas bra sidor. ( som han faktiskt har;) Men jag förstår Ju att jag ger henne dubbla budskap...

    Nej han har inte fler barn. Han lever för stunden som han själv uttrycker det. Reser mycket, jobbar mycket i perioder, dricker mycket, har inga fasta förhållanden.


  • Malintbackstrom
    Kira2 skrev 2014-09-07 10:38:49 följande:

    Men hur känner barnen? Pratar dom mycket om sin pappa? Längtar dom efter honom? Vill dom träffa honom? Jag menar inte att du ska bolla över bollen till dom men du märker ju hur dom känner. Sen tycker jag det är toppen att de har en bonuspappa som bryr sej om om, känns som han är mer fadersfigur än bio pappan och det kanske räcker för barnen.


    Nej de saknar honom inte. Tror jag. Men främst den lille är glad när han ska dit. Han är en rolig "lekpappa" som älskar att hitta på roliga saker med dem. Saker som han med tycker är kul. Men där i mellan känns det som det kan kvitta. De pratar inte om honom spontant om inte jag tar upp samtals ämnet.

    Deras "extrapappa" är lysande, trygg, stabil, engagerad i dem och helt klart deras faders figur. Frågan är om det räcker.

    Pappa är inte svensk bör jag kanske tillägga?!?
  • Malintbackstrom
    Anonym (H) skrev 2014-09-07 10:40:07 följande:

    Det är inte heller bra att umgås med en pappa som inte bryr sig.

    Prata med barnen, vad tycker de?

    Man blir inte "pappa" av ett samlag.

    Min biologisk far var som ditt ex , jag mådde mycket bättre när jag slutade träffa honom.


    Du har rätt. Men har de inte "rätt" till sina gener och ursprung?

    Kanske skulle jag lyfta en tung börda från deras små axlar om de faktiskt slapp träffa honom.

    Hittills har jag inte velat låta barnen ta det beslutet. Jag är velig och det känner säkert de.
  • Malintbackstrom
    Drottningen70 skrev 2014-09-07 12:20:40 följande:

    Själv tänker jag att det bästa vore om barnets far rätt och slätt dog, r det är lättare att förklara och blir en renare sorg.


    Ohhh vad jag i hemlighet tänkt denna förbjudna tanke !!!
  • Malintbackstrom
    Anonym (men) skrev 2014-09-07 14:39:30 följande:

    Men vad sa pappan då när du sms:ade tillbaka och skrev att ni hade skickat kort. Eller när han fick korten på måndagen sen? 


    Att jag borde skickat det tidigare...och att jag borde uppfostrat barnen att tänka på att gratulera på morgonen. Inte på eftermiddagen.
  • Malintbackstrom
    Anonym (men) skrev 2014-09-07 15:04:52 följande:

    Vill de träffa honom låt dem men låt honom sköta allt jobb kring det.


    Frågade den stora om hon ville träffa pappa i oktober. Hon sa ja, 1-2 dagar. Den lille ville träffa pappa. Men vill förmodligen inte sitta i en stuga utan tv wi-fi och bil i 10 dagar. Den lilla detaljen har jag inte nämnt till honom än.

    Då sa pappa att kommer inte den stora mer än så får det kvitta. Jag svarade, helt olikt mig. Ok då vet vi att du inte kommer.
  • Malintbackstrom
    Kira2 skrev 2014-09-07 15:08:12 följande:

    Jo men absolut är ursprung, kultur osv viktigt! Men känns som du och din sambo fixar att hålla igång det! Tummen upp till din sambo! Men om barnen vill träffa pappan är det ju bra, men kanske räcker med att han kommer och hälsar på en dag eller två, typ sover en natt på ett hotell i närheten. Du ska inte behöva resa land och rike utan pappan är vuxen och kan klara det själv.


    1dag eller 2 var inte nog. Så då hotar han med att det inte blir något.
Svar på tråden Självisk pappa