Min kille lämnar mig pga graviditet

Jag är redo, har velat haft barn sen jag var 20. Är rädd för vad våra familjer och vänner ska tycka. Min närmsta familj och mina vänner kommer stå min på min sida, tror jag. Men alla andra? Vad ska dom tycka om att jag skaffar barn mot hans vilja?

Lägenheten vi bor i är hans. Jag är arbetslös

Hur ska jag klara det rent ekonomiskt.

Min mamma säger att pengar är sista problemet. Men jag vill ju inte leva på henne heller.

Kommer bli så tufft att leva utan honom, men även om jag skulle göra abort vet jag inte om jag skulle stanna ändå. Jag känner mig bara sviken av honom. Så fort det händer något eller om jah mår dåligt sticker han bata huvudet i sanden!!

Jag har en tid till en kurator på kvinnomottagningen här där vi bor på tisdag.

Självklart kommer jag inte att räkna med honom om jag nu väljer att behålla barnet.

Vi funderade på andra alternativ än kondom, självklart. Men jag kan inte använta p-piller eller p-sprutor. Kopparspiral var en tanke men jag vågade inte riktigt.

Det är ju en hemsk situation, åt båda hållen.

Men jag fattar inte varför han bara drar? Det är ju inte mitt fel att jag blivit gravid?

Det är väl ingen ursäkt för att dra?? Vi var väl två om att ha sex.

Jag bestämde mig inte för att bli gravid, det blev så. Dra kunde han gjort om jag bestämde mig flr att behålla barnet. Jag har ju inte ens bestämt mig...

Vi pratade om det när jag slöt med minip. Vi har pratat om barn då och då. Jag har sagt till honom många gånger att jag inte kommer göra abort igen. Men då trodde vi ju inte att vi skulle behöva ta det besluten igen...

men jag vill ha barn dey var tydligt innan och är tydligt nu? Vad är skillnaden?

Han har lika mycket skuld i detta som jag har.

Jag har inte bestämt mig, men jag måste väl få känna vad jag vill också?

Du verkar bara tycka att det är hans vilja som räknas?

Nu har jag pratat med min kille.

Jag har sagt att jag inte bestämd mig ännu och att jag inte vill ta ett för snabbt beslut som jag känner att jag gjorde sist.

Han vill att jag flyttar ut i helgen.

För honom räcker det att jag ens överväger att behålla "du ska ut" säger han bara.

Jag blir så jävla ledsen men samtidigt vill jag inte vara kvar vid honom, abort eller inte.

Lägenheten står på honom, även om jag kanske har enligt sambolagen en viss tid på mig att flytta så kommer jag flytta i helgen ändå. Jag får bo hos en kompis.

Jag orkar inte bråka med honom...

Jag vet innerst inne att det "rätta" beslutet borde vara abort. Men det är inget lätt beslut att ta. Det är så jobbigt att tänka "nu skulle jag bara haft någon vecka kvar" "nu skulle den varit född" osv.

Jag misstänker att han hade bett mig flytta ändå, gravid eller inte. Han har varit lite kort och konstig senaste tiden! Är helt säker på att han inte älskar mig, han har kläckt ur sig både det ena och det andra.

Men det är inte horribelt att du lägger allt på mig?

Jag skall skylla mig själv men det ska inte han?

Ge upp nu.

Jag är helt säker på att han inte älskar mig pga det han kläckte ur sig IDAG.

Du vänder och vrider på allt. Han har inte försökt avsluta vårt föehållande tidigare. Han har varit tydlig med att han inte vill ha barn, varför skulle jag då tycka att en graviditet var ett smart drag till att ha honom kvar??