Hej!
Kikar in och säger ett litet hej bara, är beräknad 10/5 enligt SM så jag vill gärna hänga i denna tråden. Vågar dock inte göra det riktgt ännu pga en jobbig ryggsäck. Går nu på proggesteron och hoppas det ska göra att jag får hänga i en sån här tråd mer än några veckor :)
Så när jag kommer tillbaks om ett tag så har jag i alla fall sagt... Hej!
Åh jag skulle ju inte skriva i tråden förrän jag hade gått några veckor, men blev så glad när det fanns någon mer som genomgår proggesteronbehandling! Vilken vecka är du i nu? Har du ringt och bokat tid för förta VUL ännu? Jag tänkte ringa nästa vecka... sen hoppas jag att jag får ett i 6+ (läkaren sa 6-7) och inte måste vänta till 7+. Min sambo har nämligen frivecka om två veckor (denna veckan har jag 4+0-4+6) och jag vill ju så klart att han ska vara med... speciellt om det skulle vara tråkiga besked. Hans möjligheter är annars väldigt begränsade mitt i veckan...
Är det ivf eller upprepade mf som r orsaken till din proggesteronbehandling?
Ja, blev samma här helt uppenbarligen :)
Okej, då är jag bara någon dag före dig.. men har testat ganska svagt, Är ju inga bra tecken precis :( Men jag började med lutinus på den dagen jag skulle haft mens, testade först plus då... vilket är ovanligt för att vara mig. Sen har testerna stigit men långsamt... jag hoppas i alla fall...
Nä, jag vet... vill absolut inte ringa för tidigt men vill ju ha en tid också. Hoppas dom har förståelse för att min sambo veckopendlar och allt det där. (Han är för övrigt helt okontaktbar nu, sen i måndags fram till nästa fredag... känns lite jobbigt).
Jo, upprepade mf här också. Jag har haft 4 missfall sen i november -13. Mitt sista var i maj, sen har vi haft ett uppehåll med försöken i sommar. Jag har tack och lov lätt att bli gravid men... 3 av dom har varit i vecka 5-6, väldigt tidiga alltså, 1 av dom var ett X som försvann av sig själv men tog lite längre tid på sig att bli ett mf för att det satt högre upp.
När berättar ni andra för eventuella syskon?
Jag är 33 år och bor i Skåne. Har två barn sen tidigare, en född 06 och en 10:a. Det är dock min sambos första barn. Vi berättar inget för barnen för dom vill så gärna ha ett syskon och skulle ha svårt att förstå varför det aldrig blir nåt. Dom vet dock om att vi vill och försöker få en bebis. När jag fick mitt X i våras så blev jag sjukskriven och dom fick var kvar hos sin pappa några extra dagar och frågade mycket om varför. Då berättade vi.
Mina kollegor blir ganska snabbt informerade eftersom vi jobbar oerhört tätt och jag behöver förståelse när det går fel. Min bästa vän är den som får veta först, näst efter sambon. Alla andra får vänta till efter KUB!
Tror inte det finns det nej utan det är upp till varje landsting. I Skåne erbjuds alla som fyllt 33 vid befruktningen kostnadsfritt KUB. Innan dess får man betala.
Usch vilken tråkig reaktion :( Varför? Vet du det?
När jag skulle ha min äldsta tjej så sa min mamma "Men det var väl onödigt". Kändes också ruskigt att höra. Men hon ändrade sig snabbt och nu 8 år senare kunde hon nog inte önskat sig något annat. Tror säkert din mamma börjar glädjas med dig snart!
Varför hon reagerade så är för att jag valt att inseminera mig själv och är ensamstående så hon oroar sig för hur jag ska klara det, hur andra ska ta det, hur barnet ska ta det och om ngt går fel. Jag trodde ändå att hon skulle ta det bra eftersom jag berättade min plan för över ett år sen och förklarat hur jag tänkt, hur det går till, donatorns roll osv.
Men vi pratade lite igår och hon frågade mkt, och jag hade svar på det mesta. Idag verkar hon vara lugn (sov här då jag ska köra henne till flygplatsen idag). Jag har varit beredd på negativa reaktioner, men kanske främst från jobbet. Alla mina vänner vet att jag försöker och de är väldigt positiva alltihop. Den ena vill köra mig till förlossningen, en annan vara med på på profylax och förlossning (hon har bara gjort kejsarsnitt och vill uppleva en förlossning) och andra har också velat hjälpa med allt möjligt. Detta är inget jag frågat, utan de har frågat mig. Så jag är glad över allt stöd, jag hade aldrig vågat tro det.
Usch vilken tråkig reaktion :( Varför? Vet du det?
När jag skulle ha min äldsta tjej så sa min mamma "Men det var väl onödigt". Kändes också ruskigt att höra. Men hon ändrade sig snabbt och nu 8 år senare kunde hon nog inte önskat sig något annat. Tror säkert din mamma börjar glädjas med dig snart!
Okej, jo man kan ju kanske ändå förstå reaktionen till en första början men det är gott att hon verkar positivare redan. Hon behövde väl bara smälta det :)
Vilket underbart stöd du fått av övriga i din omgivning! Det är ju en resa som är trevlig att få dela med andra som är lika glada :)
Hej på er!
Efter tre, fyra månaders försök så blev det äntligen två streck på stickan i morse! Ett väldigt svagt visserligen, men ändå, ett streck är ju alltid ett streck :)
Har mått illa hela veckan, jätteömma och ilande bröst (plus att dom känns tunga liksom...), varm i kroppen, trött som en tok på kvällarna, lite yr och stickningar i magen. Så nog fanns hoppet om ett plus alltid, men sen kom det lite blodstrimmiga flytningar i förrgår och brunt klet igår så då tänkte jag att mensen var på gång. Blev dock inget mer och illamåendet höll i sig, så jag chansade med ett test idag (BIM) och jodå! Hurra! BF verkar bli 16 maj.
Håller mig lite anonym så här i början, men jag är i alla fall 33 år och bor i Umeå. Det här blir vårt tredje barn och syskonen kommer hinna bli 8 och 5 år, så det blir nästan en liten sladdis det här ;) Spännande!
Grattis till alla er andra som också plussat!
Hej på er!
Efter tre, fyra månaders försök så blev det äntligen två streck på stickan i morse! Ett väldigt svagt visserligen, men ändå, ett streck är ju alltid ett streck :)
Har mått illa hela veckan, jätteömma och ilande bröst (plus att dom känns tunga liksom...), varm i kroppen, trött som en tok på kvällarna, lite yr och stickningar i magen. Så nog fanns hoppet om ett plus alltid, men sen kom det lite blodstrimmiga flytningar i förrgår och brunt klet igår så då tänkte jag att mensen var på gång. Blev dock inget mer och illamåendet höll i sig, så jag chansade med ett test idag (BIM) och jodå! Hurra! BF verkar bli 16 maj.
Håller mig lite anonym så här i början, men jag är i alla fall 33 år och bor i Umeå. Det här blir vårt tredje barn och syskonen kommer hinna bli 8 och 5 år, så det blir nästan en liten sladdis det här ;) Spännande!
Grattis till alla er andra som också plussat!