Flickan och kråkan skrev 2014-08-28 09:55:09 följande:
Ja, vi hjälptes åt. Däremot hade vi mer än ett barn som vaknade en hel del på nätterna när mellansonen vaknade var 30-60 minut. Vi har därför inte delat på det viset som ni verkat gjort. Det har helt enkelt inte fungerat. Jag nattammade också mycket när mina var i den åldern (de har inte tagit flaska) så hela nätter med bara pappa har inte fungerat. Vi har helt enkelt varvat varandra.
Sedan tycker jag att "tortyr-faktorn" beror lite på hur snabbt och enkelt barnet somnar om. Om barnet vaknar, somnar om med lite buffé i rumpan eller enbart känner att en förälder är nära....ja, då är det inte så farligt. Måste man göra en massa aktivt...och länge.....då är det bokstavligen tortyr. Vi har haft alla varianter skulle jag säga med våra tre barn
.
Visst är det så och alla upplever det olika. Jag tyckte inte det var speciellt jobbigt att vakna till under amningsperioden heller som jag minns det i alla fall, hormonerna gjorde sitt (kunde somna om snabbt igen) och jag lärde mig sova samtidigt. Då sov jag hellre än stund på morgonen när sambon var med barnet/barnen. Annat var det i perioder när det skulle vaggas eller buffas i evighet, då behövde jag absolut mina hela nätter för att inte bryta ihop. Jag är väldigt känslig för lite sömn.
Vi hade tur att äldsta barnet sov hela nätter när yngsta vaknade mycket som i separationsfasen. Om inte hade vi säkert tagit ett barn var gissar jag.