8 månadersångest?

Ja, det är normalt under separationsfasen. Äldsta vaknade med 1-1,5 timmrs mellanrum, yngsta konsekvent var 30-60 minut under 4 månader och yngsta regelbundet en gång i timmen. Sedan kan det så klart förvärras av t.ex tandsprickning.

Skönt att höra att det är normalt, då behöver vi inte fundera på om det är nåt annat som är fel :)

Bara att vänta på att det ska gå över så att jag kan få sova snart igen!

Det är normalt att sömnen förändras under separationsfasen. Ge mycket närhet. Samsov en period. Bär. Är du ensamstående? Om inte kanske ni kan hjälpas åt? Det är klart att också du, som är hemma med barnet på dagarna, behöver vara utsövd.

Hjälptes ni åt under den perioden? Att vakna var 30-60 minut verkar som tortyr i flera månaders tid verkar som tortyr.
Våra ungar vaknade ofta men inte så ofta, varje eller varannan timme. Vi delade på det. Den som hade natten la sig tidigare för att få så mycket sömn när det var som värst. Det är guld värt att sova hela nätter ibland utan avbrott givetvis.

Att vakna var 30-60 minut i flera månaders tid verkar som tortyr skulle det stå.

Vi har tvillingar där den ena vaknar exakt så sedan två månader tillbaka. Dessutom är han extremt mammig så det är bara jag som duger. Håller på att gå under av för lite sömn. Igår hällde jag kaffe i nappflaskan för jag var så trött...

Ja, vi hjälptes åt. Däremot hade vi mer än ett barn som vaknade en hel del på nätterna när mellansonen vaknade var 30-60 minut. Vi har därför inte delat på det viset som ni verkat gjort. Det har helt enkelt inte fungerat. Jag nattammade också mycket när mina var i den åldern (de har inte tagit flaska) så hela nätter med bara pappa har inte fungerat. Vi har helt enkelt varvat varandra.

Sedan tycker jag att "tortyr-faktorn" beror lite på hur snabbt och enkelt barnet somnar om. Om barnet vaknar, somnar om med lite buffé i rumpan eller enbart känner att en förälder är nära....ja, då är det inte så farligt. Måste man göra en massa aktivt...och länge.....då är det bokstavligen tortyr. Vi har haft alla varianter skulle jag säga med våra tre barn .

med lite BUFF i rumpan skulle det så klart stå, inte buffé . Roligt autokorrigering.

Visst är det så och alla upplever det olika. Jag tyckte inte det var speciellt jobbigt att vakna till under amningsperioden heller som jag minns det i alla fall, hormonerna gjorde sitt (kunde somna om snabbt igen) och jag lärde mig sova samtidigt. Då sov jag hellre än stund på morgonen när sambon var med barnet/barnen. Annat var det i perioder när det skulle vaggas eller buffas i evighet, då behövde jag absolut mina hela nätter för att inte bryta ihop. Jag är väldigt känslig för lite sömn.
Vi hade tur att äldsta barnet sov hela nätter när yngsta vaknade mycket som i separationsfasen. Om inte hade vi säkert tagit ett barn var gissar jag.

Haha.

Då sov jag hellre en stund på morgonen när sambon var med barnet/barnen ska det självklart stå. Herregud.

Värsta natten hittills tror jag! I natt har han inte kunnat sova, eller ja han är nog bara halvvaken när han ligger o kastar sig fram o tillbaka.

Ammade 6 gånger på strax över 3 timmar. Han somnade vid bröstet innan han började kasta sig igen.

Mannen jobbar hemifrån idag så jag kunde sova 2 timmar på morgonen, annars vet jag inte vad jag gjort!

Dela på nätterna är svårt inland är bröstet det enda som får honom att somna. Måtte detta gå över snart!

Samsover ni? Det kan underlätta. Min äldsta ville ammas säkert 25 gånger/natt småstunder men lärde sig själv att äta medan jag sov (halvsov). Var inga problem att vänja över till hans säng när fasen var över.

Jo vi samsover men han är inte så självgående när det gäller amningen. Sen när han ätit färdigt så är det bara några minuters vila innan kastandet tar ny fart så har man slumrat till vid amningen så vaknar man garanterat då.

Men nu är det en ny natt, kanske kanske sover han lite bättre i natt?

Håller tummarna för att det fungerar bättre inatt.