Skäms för föräldrar

Mina föräldrar dricker och mamma är lite psykotisk i perioder. Jag har skämts för dem i så många år, jag har tagit ansvar för dem i så många år. Det är först nu som jag har börjat lära mig att det inte är mitt ansvar på nåt sätt, mitt ansvar är att ta hand om mig själv och min familj. Men det är svårt.

Jag råkade träffa kärleken och flyttade. Jag hade gått under om jag stannat kvar. Nu känner jag mig skyldig för att jag inte är där och tar hand om dem och oroar mig för vad som händer om den ena dör. Har också tänkt liknande tankar, att det vore lättare om de inte fanns.

Jag vill så gärna att mina döttrar ska ha sina morföräldrar men de kommer aldrig och hälsar på oss och de gånger vi kommer klarar de inte ens av att hålla sig nyktra då.