förbjudna känslor

Håller med ovan men tycker även att om du ska ansvara för även din sambos barn så måste du ha lika mkt att säga till om som pappan vad gäller uppfostran. Det eller så får han ansvara för sin son ensam, dvs du ställer inte upp som barnvakt längre.

Visst är det en bra ide att göra egna aktiviteter med sexåringen, men vet att det är svårt att lämna ifrån sig en tremånaders en längre stund (även om det är till pappan), jag tycker dock att du även måste få tid att vara bara du och din bebis.

Sedan - min äldsta var tre år när hans lillebror kom o det var ingen lätt period... Han var arg på att jag inte hade samma tid som innan och vi bråkade mkt. Min kille som aldrig bråkade i affären tex fick jag lägga över axeln o bära ut.... Det gick dock över :D

Finns mamman med i bilden alls? Kan hon tänkas ta lite extra? Både för att du ska få en chans att vara "bara" mamma åt ditt barn men även för pojkens skull. Lite svartsjuka när nya syskonet kommer är normalt, men då har man oftast en säkerhet i kärleken mellan varandra som kommer av att man är förälder/barn. Han har inte den säkerheten med dig. Du är inte hans mamma... Hur mkt han än tycker om dig så bor han med pappa (som jobbar mkt vad jag förstår) o bonusmamma. Syskonet bor med både mamma o pappa. Dessutom är du antagligen trött eftersom en mamma sällan kommit i fas på bara tre månader... Och du vill - helt förståeligt - säkert ägna dig åt din lille ibland. Vilket innebär att storebror säkert känner sig bortvald o utanför.

Tycker även att hans pappa måste prioritera att ägna sig åt bara sin äldsta ibland. Så fick vi göra här när jag var tvungen att amma, somna, sova, byta blöja osv - äldsta sonen fick prioriteras av pappan en period så att han kände sig just prioriterad o speciell.