livrädd inför förlossningen

Jättebra att det är på gång med aurora tror jag!
Ska försöka förklara hur jag kände men det är ju individuellt också.

Jag var också jätterädd hela tiden, rädd för det mesta faktiskt. Men fick en positiv upplevelse och graviditeten och förlossningen är det häftigaste jag upplevt!

Jag hade ganska svår foglossning vilket gjorde att jag hade väldigt ont i ryggen hela tiden.
Men när det väl satte igång på mig så fick jag först som mensvärk på torsdag eftermiddag, inte så jätteont men det kändes lite nere i magen.
Samma kväll, runt 21-tiden så hade "mensvärken" tilltagit lite, men fortfarande inte särskilt ont. Då ringde jag till förlossningen och pratade med dom eftersom jag var osäker om det var på gång, för min slempropp hade lossnat också några dagar innan.
Jag gick och la mig men kunde aldrig somna och då började jag förstå att det var på g, för då fick jag sammandragningar som släppte efter ca 20 - 25 sekunder.
Dessa tilltog och höll i sig ca 1.40 när vi åkte in till förlossningen vid halv fyra på morgonen.
På mig kändes det hela tiden som sammandragningar, som att livmodern drog ihop sig helt enkelt. Och smärtan, som var överkomlig men ändå kändes, släppte direkt när en värk var över.

När jag fick krystvärkar så kändes det som att det tryckte hårt nedåt, som inte gick satt hålla emot ens om man försökte, som man är väldigt bajsnödig. Nu gjorde det mer ont i underlivet än i livmodern tyckte jag, man kände så klart i livmodern också men i underlivet stramade det och sved lite, kändes som jag sprack upp jättemycket fast jag inte gjorde det. Min reflex var att knipa ihop lite med benen, vilket man inte ska göra men det blev så automatiskt på mig i början. Gjorde också ont i ryggen, svanken framförallt under krystvärkarna.
Det hela var över 07.00 på fredagsmorgonen.

När allt var klart gjorde det inte ont alls! Öm i underlivet var jag när jag satt upp men inte alls så farligt som jag trott!

Hoppas du kan känna dig lugn snart, du kommer fixa det, det är jag övertygad om!
Jag har försökt svara så gott jag kunnat, vill du så får du gärna fråga om du undrar över något! Ingen fråga är för dum eller pinsam för att ställas!
Jag födde utan smärtlindrig också ska jag säga. Stort lycka till!

Det sista besöket jag var på hos min barnmorska var ca en vecka innan min son föddes, då sa hon att han var "fixerad långt ner, känns det som du sitter på en kokosnöt?"
Jag tyckte inte jag kände något speciellt, men så här efteråt så kan jag nog säga att det tryckte lite ändå, jag kissade ju mest hela dagarna tyckte jag.

För mig så känns sammandragningar som att någon tar tag i livmodern och kramar med handen om man kan uttrycka det så. Håller i sig en liten stund för att sen släppa helt. Tänk dig att du tar en skursvamp och kramar ut vattnet, livmodern är svampen då :P Lite konstig jämförelse kanske men kom inte på nåt bättre!

Men jag hade också haft sammandragningar och mensvärk tidigare i graviditeten så det var därför jag först bara slog bort det.

Min barnmorska sa att det som går över när man stannar / lägger sig och vilar eller tar ett bad, det är bara livmodern som tränar inför förlossningen.
Jag var så rädd att jag inte skulle märka när det var dags liksom, och min barnmorska sa hela tiden att jag skulle märka, hon lovade det. Och nu kan jag säga samma sak, du kommer märka det. Sammandragningarna som kommer när det är dags att föda kommer oavsett om du ligger och vilar eller går runt i huset. För mig hjälpte det mycket att slappna av så gott det gick, bara följa med och andas genom värkarna.