Umgängesproblem

Jag är helt okej med att dela på ansvaret, däremot så vill jag inte dra hela lasset själv längre. Jag har varit i kontakt med familjerätten där de iallafall sa att min tankebana inte är helt orimlig. Lite ansvar ska ligga på honom också.

Problemet är nog att jag gått med på det för att slippa konflikter och se till att mitt barn får träffa sin pappa. Så han är bekväm med att jag fixar allting.
Men nu känner jag att lite ansvar måste ju komma från honom också.
Det kan inte ligga enbart på mig att han träffar sitt barn.

Jag säger det rakt ut över telefon.
Vi har de senaste två dagarna diskuterat det här, han ger mig inga svar annat än att jag ska maila (hans fru vill inte att han ska ha kontakt med mig på telefon)
Hans mail funkar inte så jag måste ringa.
Jag har varit tydlig och sagt att det här vill jag.
Han säger nej det går inte utan att kunna ge någon direkt anledning annat än att det tar tid att köra.
Jag har återigen begärt att vi ska gå via familjerätten men som sagt, han tar inga beslut och vägrar bestämma någonting.

Han har tre barn utöver vårt gemensamma

Vi har ett umgängessamtal sedan 5 år tillbaka, det skrevs dock när han bodde på annan ort och han har sedan dess flyttat.

Som jag har förstått det så kan jag polisanmäla honom om han inte lämnar barnet på avsatt tid?

Han flyttade för två år sedan.

varav ett bor med honom och hans fru.
de andra har valt att inte träffa honom.

polisanmälan var en respons på ett tidigare svar där en person skrev att han kunde vägra att ge tillbaka barnet efter umgänge.

Jag har ensam vårdnad.
Han flyttade längre bort. 
Från 30minuter till 1,5h bort.

Ja jag ringde dom idag. Jag hoppas han gör detsamma.
Är bara väldigt tröttsamt.

En liten uppdatering, pratade med fadern idag.
Och det gick inte särskilt bra.
Uppenbarligen är hela hans liv svårt och det är mitt fel (?! )
Jag förstör precis allting. Nämnde att om jag förstör hans liv genom att jag försöker få till ett fungerande umgänge mellan honom och barnet så har han större problem än jag till att börja med trodde och isåfall är jag genuint orolig.

Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra.
Är umgängeshelg imorgon och vi står helt utan överenskommelse.
Han drar upp åtta år gamla saker återigen som han inte verkar ha släppt.

Han bad mig även anpassa mina sms så att inte hans fru blir arg, hon tycker inte om att han har kontakt med mig och är väldigt svartsjuk. Jag sa då att jag inte orkar hålla på att hantera hans fru, det är inte mitt jobb. Mitt jobb är att se till att vårt barn har det bra.

Så det är helt stopp här nu.
Jag bad honom återigen kontakta familjerätten annars är risken stor att vi hamnar hos tinget, något som kommer leda till mer kostnader och större tidsåtgång.

Tänk att det ska vara så j*vla svårt för två vuxna människor att fokusera på det viktiga, nämligen barnet.

Efter en vecka så hörde han av sig via mail idag och sa nej till samtliga av mina förslag.
Jag pratade även med familjerätten igår som sa att jag kan hävda att vårt avtal är föråldrat iom ändrade omständigheter efter att det skrevs, såsom att han flyttat.
Så jag mailade honom mina förslag återigen och sa att jag begär 50/50 och att vi hjälps åt. Då fick jag tillbaka att jag är orimlig och jag ska underlätta för honom.
Nu upplever väl jag att jag underlättat ganska så mycket under alla år och att jag även fortsätter samarbeta men att vi ska hjälpas åt.
Sista mailet så skrev jag att tyvärr är vi oense och har nu inget umgängesavtal.
Jag bad honom kontakta familjerätten snarast så att vi kanske kan ha löst det fram tills nästa gång han ska träffa sitt barn.

Jag stod på mig ang att vi skulle dela 50/50 så förra gången vart det "som jag ville".
Däremot så berättade vårt barn att pappa hade sagt att mamma sa att om inte jag gjorde som hon sa fick jag inte träffa dig mer.. Det kändes trist att få återberättad. Försökte förklara för hen så bra som möjligt.
Sen av någon anledning så skulle hans fru prompt prata med mig när de lämnade barnet förra söndagen.
Då var jag en oansvarig mamma som tillät mitt barn åka bil i söndagstrafiken eftersom "de andra bilisterna körde som galningar"

Suck.

Jag sa även då att allt han behöver göra är att ringa familjerätten.
Spola fram en vecka senare och jag har inte hört ett knyst.
Klagar inte! 
Men det ska bli intressant att se om tjafset börjar igen på torsdag.
Med tanke på att han inte var intresserad av att dela 50/50 utan bara "ställde upp just den helgen på det".

Så ja. Just nu har jag ingen aning. Vi har fortfarande inget avtal.
Men å andra sidan har jag sluppit all kontakt med honom i lite över en vecka.
Och det har varit väldigt skönt!

vet inte om någon är kvar.
idag var jag och pappan på gemensamt medlingssamtal vilket avslutades med att pappan skrek på mig hur vidrig jag är, viftandes med ett block i ansiktet på mig.

Har fan aldrig trott människan skulle slå till mig men just då gjorde jag det.
En av medlarna ställde sig mellan och eskorterade ut honom ur rummet.
Sen höll de kvar honom i tio minuter så jag kunde avlägsna mig från området.

Trodde aldrig det skulle eskalera så grovt faktiskt.
Så nu är jag riktigt orolig för vårt barn.
Och undrar hur människan mår egentligen.
Han har inte träffat sitt barn på snart 6veckor och verkar inte finnas någon lösning i sikte.
Han avslutade iallafall med att skrika att han minsann ska ta ungen ifrån mig och att jag aldrig skulle få se henne igen.
Trist.
Och jag måste stå och förklara för min älskade unge att h*n inte ska träffa pappa denna helg heller.

Ja så är det ju. Men jag blir såklart ledsen för vårt barn. I slutändan påverkas h*n av allt det här och vet att mamma och pappa bråkar.