Svartsjuk på vuxen dotter

För de flesta finns väl ingen kärlek så stark som den man känner för sitt barn. Sen att den är av ett annat slag än den man känner för sin partner är en annan sak. Att mista sitt barn genom sjukdom eller olycka är en livslång sorg. Ingen och ingenting kan ersätta ens barn. Många är de som mist sin man eller sambo, men som finner kärleken och lyckan igen tillsammans med en ny partner som de älskar lika högt som den de miste. Men ett nytt barn kan aldrig ersätta förlusten av det barn som togs ifrån en. Det är i alla fall min tragiska erfarenhet.

Om jag inte kunde ta mig ut själv från ett brinnande hus och hans barn kunde det, då hade han räddat mig.
Jag är lika värdefull som hans barn, det vet jag.
Nu är hans barn vuxna, vår tonåring är snart vuxen så det är inte relevant.

Men det där är väl något som får stå just för dig med just dessa två män. Och det är ju ganska sorgligt att du känner så. Så hade jag inte velat känna!

Jag har faktiskt aldrig funderat på att rangordna mina relationer/kärlekar. Jag kan bara konstatera att relationerna blir bättre och bättre ju äldre jag blir. Och som jag upplever idag är min sista (nuvarande) relation den bästa. Hade jag inte känt så hade det inte känts speciellt bra.

Jag har vänner som har barn och har nya partners som ej är barnens far. rent generellt så säger väl de flesta att den »nya« relationen är bättre. Det fanns väl en anledning till att det tog slut mellan dem och barnens far.

En ny partner kan inte heller ersätta en tidigare älskad partner, har ett par vänner som förlorat sina män och de män de har träffat efteråt har aldrig varit en ersättning för den tidigare. Det kan vara en livslång sorg. En väninna till mig förlorade sin man tidigt, de som kommit efteråt har aldrig tagit hans plats och nu är hon singel.

Och där kom den: "du är utbytbar". På vilket sätt hjälper det att diskutera att den och den är utbytbar? Det är ju du som är störd som håller på och jämför barn och partners genom att påpeka vem som är utbytbar. Är det så du håller glöden uppe i dina egna relationer, att du talar om för din partner att den är utbytbar?!

Fast så skrev jag ju inte.
Om han bara kunde ta med sig alla sina barn, eller dig och alla barn utom ett, så hade han ju valt alla sina barn. Det säger ju sig självt.
Du är som sagt utbytbar. Det är inte hans barn. Oavsett ålder på barnen.

Både jag och sambon skulle välja den som hade det svårast att ta sig ut själv. Du vet inget om min och sambons relation, så där kan du hålla tyst.
Det finns ingen som utbytbar, varken barn eller vuxna. Däremot kan känslor försvinna och man får en annan relation eller så bryter man relationen helt pga känslor. Men man byter ut personer om man har ett sunt känsloliv

Vad jobbigt du måste ha det som sätter upp listor på vem som är utbytbar, vem som är värdefull. Att du orkar gå och tänka på det hela tiden. Det måste betyda att du har tänkt på vem som är mer värdefull än dig och hos vilka du är utbytbar. Hoppas du kan släppa de tankarna och inse att man inte måste fundera på hur det ska gå ifall det börjar brinna, vem som räddar katten, och vem som räddar dig. Sätt in brandvarnare i alla rum och kolla batterierna regelbundet.

Nej jag menade inte att en man ersätter en annan, eftersom varje människa är unik, och därför kan ingen ersätta någon annan. Men en ny partner kan komma med ljuset och kärleken, som får oss att älska igen.  Frågar man vad som är det allra värsta som skulle kunna hända, så brukar alla föräldrar svara "att något skulle hända barnen".

Okej. Jag omformulerar mig:

Om din man fick välja EN i familjen som skulle bli avrättad, så skulle han förmodligen välja dig och inget av sina barn.