Anonym (hjärntvättad?) skrev 2014-08-17 19:53:19 följande:
Att det här uppdagats och att ni separerar är säkert bra för alla inblandade. Förr eller senare hade säkert ert förhållande blivit ohållbart ändå, när ni uppenbarligen har rätt olika åsikter om saker och ting.
Det som är så tråkigt är att du nu väljer att skapa en tråd i familjerätt där du antyder att du tänker göra allt för att försöka förhindra honom att träffa sin dotter. Detta trots att du själv säger att du inte någon aning om droganvändandets omfattning, men du har konstaterat att han är en fantastisk pappa. Men nu har allt det förvandlats i ett ögonblick? Det finns ju ingenting som tyder på att han inte kommer fortsätta att vara det, eller hur? Varför inte skiljas som vänner efter att ni pratat igenom saker och ting?
Var i ts har jag antytt att jag ska göra allt för att förhindra honom att träffa sitt barn??? Jag sa att jag inte VILL det pga att jag inte kan lita på honom längre, det är en orolig känsla jag har i kroppen och jag ville förmedla den. Jag har INGENSTANS skrivit att jag ska jobba för att han ska bli av med sitt barn!
Han har varit en fantastisk pappa hittills. Men nu vet jag inte om jag kan lita på att det kommer fortsätta så. Det är allt!
Visst fan är det synd att vårt barn ska bli lidande, men jag tänker inte för en enda jävla sekund ta på mig skulden för det. En sak om jag accepterat att han rökt och sedan helt plötsligt bara ångrar mig och vill gå isär. Men nu gjorde jag klart för honom INNAN vi ens fick barn , att med barn i huset är det för min del nolltolerans på droger! Där hade han valet att lämna om det inte passade, men han accepterade detta och har sedan dyrt och heligt lovat att han inte rört någonting. Tills det kom fram att han visst gjort det.
Ni är skickliga på att försöka, men tyvärr lyckas ni inte vända detta mot mig!