Rädd för graviditet pga ätstörning

Kan inte säga något om hur det kommer kännas efteråt men nu under graviditeten har det varit upp och ner, vissa dagar kan jag kolla på min lilla kula och önska att den skulle vara större, är väldigt liten pga bakåtlutad livmoder..

Och andra dagar kan jag svära över att jeansen inte länge passar och att jag inte trivs i bikini längre..

Min sambo har varit med länge och vet hur jag funkar så han gör allt han kan för att hjälpa mig, tex är vågen hemma undanstädad och det vägs endast hos barnmorskan..

När jag brottas med tankarna så tittar jag bara på ultraljudsbilden och tänker på att vi om några få månader får hålla i våran lilla prins :)

Jag har varit "friskförklarad" i över 6år men väntade ändå med att skaffa barn tills allt annat var under kontroll.. Bostad, bilar, körkort, jobb osv för att känna att jag hade kontroll på allt annat och kunde släppa vikten..

Hade många tankar om hur jag någonsin ska kunna gå över 60 kg men nu när det är gjort så känns det som en befrielse, "vadå jag är ju faktiskt inte fet eller ful även om vågen visar 60,5kg"

Tror att man kan lura hjärnans kontrollbehov till att kontrollera annat än vikten och maten under graviditet/amning om man bara ger sig fan på det och tar emot hjälp från barnmorska/partner och kanske samtalsterapeut?

Precis som med ätstörningarna det självklart väldigt individuellt hur man reagerar, men du verkar ju vara beredd och villig att ta hjälp om det behövs så jag tror inte du har något att oroa dig för..

Se bara till att sambon är med på tåget och kan påminna dig om du börjar falla tillbaka i något ohälsosamt mönster, är ovärdeligt att ha ett par ögon på sig som kan se det man själv inte ens tänker på :)