Gör jag fel?
Vi har somnat våra barn vid bröstet eller i famnen så länge de har visat att de behöv. Yngsta blir snart 14 månader och somnar antingen ammandes eller i sjal eller bärsele. Jag ammar oftast till sömns. Hans pappa bär honom till sömns. Vi gjorde på samma sätt med våra två äldre barn. Det gick fint att bara ligga bredvid våra äldre pojkar när de var runt 16 månader. Får se om det blir samma sak med vår lilla trea .
Sedan tillhör vi dem som samsover länge. Till för ett par veckor sedan sov vi med tre barn i stoooooor säng. Vi har breddat vår dubbelsäng allteftersom det har behövts. Vi hade en säng som var 390-bred. När vi renoverade inför flytt så började vår 5- och 6-åring sova i eget rum. Totalt okomplicerat. Vi sa godnatt och så sov de där hela natten. När vi väl flyttat så fick de varsitt eget rum. Lika okomplicerat det. Ibland kommer de stora på natten och vill ha sällskap i sin säng när de somnar om. Då tänker jag vad fantastiskt skönt det var när de hade sin säng bredvid vår och man slapp springa upp på nätterna .
Min erfarenhet är alltså att trygghet föder trygghet och om man trivs med sin situation så ska man strunta i alla andras fåniga kommentarer. Vi har aldrig övat att somna själv eller sova själv. Det har liksom aldrig behövts .