Gör jag fel?
Tack! Med att skjuta upp det menar jag att vänja av honom vid våra nattningar i soffan eller samsovningar tills han är 1, 1½, 2 år osv. Blir det jobbigare ju längre vi väntar med det? Är det nåt som kommer av sig själv med åldern? Att somna själv?
Jag tycker inte att nåt av det är jobbigt. Samsova upplever jag att han sover bättre = jag sover bättre, plus att det är så mysigt. Läggningarna går lätt utan gråt, på dagarna kan det vara lite svårare så då går jag och vaggar längre. Kanske 10 min.
Han tycker inte om att sova själv, men det kanske är mitt fel för att jag inte vant honom vid det tidigare?
Jag tycker att det är jobbigt när mammor kommenterar att han borde sova själv och att jag ska natta honom i hans säng. Vi har försökt men han gråter tills han blir andfådd.
När han var bebis somnade han av amningen. Därefter fick vi ligga intill och buffa lätt i rumpan tills han somnade. En period mellan ca 1 års ålder till knappt 2 års ålder så somnade han faktiskt själv (då blev han mer stimmig om vi var i rummet). Men sen ville han återigen att vi skulle ligga bredvid tills han somnade, vilket vi självklart gör. Och så är det fortfarande. Och han har alltid sovit oerhört bra på nätterna.
Vissa tycker att det är jätteviktigt att barn ska somna själva. Vi tycker inte det. Om något fungerar bra, så tycker jag att det är vettigast att köra på det, och strunta i andras tyckande och åsikter. De där mammorna som tycker si och så ser antagligen bara sitt eget barn och tror att deras metod är den bästa.
Ni skämmer absolut inte bort ert barn! Ni har ju lyssnat på hans behov och ger honom den trygghet och närhet just han behöver. Och det kommer ni att ha igen sen. Och ni gör det inte svårare längre fram. Inget är hugget i sten.