Gör jag fel?

Det blir inte svårare ju längre man väntar - däremot kan barnet tillfälligt komma in i en period där det är i behov av extra mycket närhet och trygghet, och under just dessa perioder kan det förstås bli svårare. Då får man ju vänta tills perioden går över och det passar bättre att ändra rutinerna, såklart. Det man också ska tänka på är att om man "lär barnet somna själv" och får in bra rutiner när det är litet så ändras det ofta när barnet blir sjukt eller under dessa "närhetsperioder" jag nämnde. Då är man tillbaka på ruta ett igen (=mer jobb totalt än om man hade väntat).

Om det kommer av sig själv är olika för olika barn (eller snarare, när det kommer av sig själv. Det är ju inte så många vuxna som fortfarande måste dricka välling och vaggas till sömns, oavsett hur föräldrarna gjort när de var små, så förr eller senare kommer det absolut). Min son var sen med att vilja somna själv, han var nog runt 6 år (vi behövde ju självklart inte vagga och ge honom välling så länge, men han ville vara nära oss så från två års ålder fick han somna på en madrass på golvet i vardagsrummet och sedan bar vi in honom till hans eget rum där han oftast sov hela natten). De flesta av mina vänners barn har självmant valt att somna i sitt eget rum, på egen hand, ganska mycket tidigare.

Summa summarum: Ändra inget så länge allt fungerar bra, utan ta problemen när de kommer, om de kommer.