Gör jag fel?

Tack! Med att skjuta upp det menar jag att vänja av honom vid våra nattningar i soffan eller samsovningar tills han är 1, 1½, 2 år osv. Blir det jobbigare ju längre vi väntar med det? Är det nåt som kommer av sig själv med åldern? Att somna själv?

Jag tycker inte att nåt av det är jobbigt. Samsova upplever jag att han sover bättre = jag sover bättre, plus att det är så mysigt. Läggningarna går lätt utan gråt, på dagarna kan det vara lite svårare så då går jag och vaggar längre. Kanske 10 min. 

Han tycker inte om att sova själv, men det kanske är mitt fel för att jag inte vant honom vid det tidigare?

Jag tycker att det är jobbigt när mammor kommenterar att han borde sova själv och att jag ska natta honom i hans säng. Vi har försökt men han gråter tills han blir andfådd.

Tack för alla svaren, jag är otroligt tacksam. Vi kommer inte ändra nåt nu då, han har precis avslutat en jobbig utvecklingsfas och ska väl snart in i nästa, plus tänder och en långdragen kamp med maten så då låter vi honom ha sin trygghet med nattningen.

Han är inte tung, endast 8,6kg lätt så vi lider inte än. Eller jag, det är bara jag som kan natta dag och natt. 

Är det nåt man ska träna bort eller det är också nåt som släpper av sig själv efterhand?

Han vaknar bara om han sover själv i sin spjälsäng, kl 21 för tröst och så mitt i natten för mat. Och halvvaknar för nappen.

Vet inte om det räknas som vakna när han börjar vakna till och jag ger mat när han halvsover? Det är när vi samsover iaf. Så det är klart bäst att samsova eftersom vi båda får bra sömn.