Ska en inskolning verkligen gå till såhär?!?!

Gud vad skönt att höra att jag inte var ensam om att tycka det var dåligt. Jag kommer att gå dit imorgon, och är det samma stil då så kommer jag att prata med dom och säga att vi byter. Vi bor i ett mindre samhälle och det är enda förskolan här, men jag åker mycket hellre in till närmaste stad och lämnar henne till ett bättre ställe.

Pratade med mamman till pojken som grät och gav henne min version (vi är grannar) och hon blev helt förstörd, och till henne hade de sagt att han grinade en stund för han inte fick som han ville. Vilket det såklart kan bli, han är 3 år. Men man tröstar ju så klart!

Får se hur det går imorgon. Är det samma så går vi hem. Fan går runt med ångest här hemma.

Det låter inte helt bra nej, det låter som att de misstolkat den föräldraaktiva inskolningen. Jag brukar faktiskt inte heller söka så mycket kontakt av nya barn till att börja med. Då pratar jag desto mer med föräldrarna för att skapa den viktiga relation som vi behöver ha. Fast hela tiden har jag koll på vad barnet har för sig och möter minsta lilla signal jag får av det. Rätt som det är så är barnet moget för att ta handen och följa med och titta på nåt utan föräldern osv. När det sedan är dags för föräldern att lämna ordentligt så har jag och barnet skapat en relation som räcker till för att kunna möta barnets känslor vid lämningen och ge tröst. Jag tycker inte att det är fel att barn gråter vid lämning, de har rätt att visa att de saknar sina föräldrar. kan jag däremot inte möta barnet och trösta det så hämtar jag genast föräldern.

Klart att man vill att barnen ska äta själva och jag undviker i det längsta att mata barnen. Fast då måste man ju ändå engagera sig i barnet och försöka få det att vilja äta själv. Sedan brukar jag mata lite i slutet av måltiden om jag tycker att barnet fått i sig för lite.

Både du och ts ska anmäla detta till ansvarig förskolechef och kräva en ändring! Att flytta på barnen löser inte problemet, omplacering av personal kan göra det!

Ringt kommunen och fick direktnummer till en kvinna som ska hjälpa mig imorgon. Kommer försöka få en plats på en förskola ca 5 km bort i centrum, eller hos en dagbarnvårdare ca 1 mil bort. Väljer mellan dom för de VET jag att de är bra ställen då jag känner föräldrar som har barn där. Är så rädd att börja ett nytt dagis och det är samma, vill inte göra dottern otrygg genom att behöva byta hela tiden.. Samvetet har varit åt helvete den här veckan, de dagarna vi har varit på dagis har hon varit helt annorlunda när vi varit hemma. Klistrad på mig och gråter mest hela tiden. Kommer absolut anmäla det här, tack för att ni hjälper mig att stå på mig!

Håller med dig!!. Vi Fick EXAKT samma förklaring av chefen när min son som dessutom har vissa "svårigheter" (misstänkt autism) blev TOTALT ignorerad av personalen första och andra dagen på inskolningen(vi avbröt inskolningen helt efter andra dagen). "Det är en föräldraraktiv inskolning" sa hon. Och det menas med att dom inte ens ska säga hej till mitt barn på morgonen eller? Och det menas med att dom totala ska ignorera honom och dom andra barnen under dagen så att jag och hans pappa inte bara fick roa vårt eget barn utan också passa trösta och roa andra barn medan personalen frack kaffe och snackade skit. Fan jag var så jävla förbannad och han var hemma med mig i flera månader tills chefen hade "fixat" problemet. Vägrade

lämna mitt barn det käraste jag hade med dom där kalla ointresserade bitcharna rent ut sagt. Fy nästa gång någon säger föräldraraktiv inskolning kommer Jay vända i dörren om det menas med att föräldrarna ska göra ALLT och totalt ignorera barnet. : (

Hon lär några personal gå. Som var provanställda. Sen kastade hon om några personal så dom inte jobbade tillsammans. Och anställde en helt ny...

Montessori är inte att överge barn! Montessori är att "hjälpa barnen att hjälpa sig själva". De lite större barnen på vårt montessoridagis klarar det mesta själva. Vid 1,5 års ålder äter samtliga med kniv och gaffel. Vid 2 kan alla klä sig själva och får byta om själva på gympan. Vid 2,5 är alla blöjfria. Därför att de har fått precis lagom mycket hjälp, men inte för mycket.

Montessori kräver lyhörd, välutbildad personal för att det ska funka. TS personal sysslar inte med montessori och verkar definitivt inte ha någon utbildning i hur man hjälper barn att trivas och utvecklas. 

Ville bara klargöra det. 

Du har helt klart ingen erfarenhet av att skola in barn. Jag skrev att jag är uppmärksam på barnet och möter barnet när det söker kontakt med mig, jag låter helt enkelt barnet ta det i sin takt. Genom att samtala med föräldern så visar jag barnet att jag inte är farlig och barnen bruka på nåt sätt söka kontakt nästan direkt och allt sån svarar jag på och då kommer föräldern i andra hand. Jag gör detta gör att inte skrämma barnet genom att vara för på-gåig, men sedan är det olika för olika barn och en del söker mycket kontakt direkt de kommer in. Barnen brukar även vilja utforska alla spännande saker som finns hos oss och det måste de få göra i lugn och ro.

Barn under ett år får inte börja på förskolan och de flesta barn över ett år är helt kapabla att få i sig sin mat själv...även om många föräldrar inte tror det. Fast som jag skrev så hjälper man självklart till om man märker att barnet inte kan själv, men det ges möjlighet att försöka själv först. Det handlar inte om att ignorera barnen utan att få dem att förstå att de kan själva. Fast att jag inte matar dem innebär inte att jag skiter i dem, jag hjälper dem att klara att äta själva. Om du visste vad stolta barn blir när de klarar saker själva.

Våra yngsta just nu är 1½ år och de äter själva, börjar till och med vilja dela sin mat själva, de plockat bort lite efter sig när de ätit, de tvättar händerna själva, de klär på sig själva, de städar, tar fram saker de vill leka med osv...fast självklart med viss hjälp av oss vuxna, men de klarar betydligt mer än man först kan tro.

Jag tycker det är obehagligt med föräldrar som servar sina barn långt upp i skolåldern med saker som barnet kunnat på förskolan i flera år. Barn är så jäkla smarta och utnyttjar det till max! Visar man föräldrarna vad barnen kan hos oss så blir de ofta förvånade. Jag hade en femåring en gång som hos oss var den som vågade smaka på all mat, hemma åt han bara pannkakor. Snacka om att ha manipulerat sina föräldrar.

Fast detta är inte föräldraaktiv inskolning, jag sa inte att jag ignorerar barnen, jag sa att jag möter deras försök till kontakt...STOR skillnad!

Om du som förälder informerat mig om sonens svårigheter att söka kontakt, så hade jag lyssnat och anpassat mig. Målet för mig är att få en bra relation till barnet och söker inte barnet min kontakt så får jag självklart försöka få barnets uppmärksamhet. Fast det är fortfarande viktigt att göra det på ett sätt så barnet inte blir skrämt. Lite försiktiga saker då och då, ibland så föräldrarna inte ens märker det. Det kan vara att möta ett ögonkast med ett leende till att börja med, men sedan jobbar man sig självklart aktivt framåt.

Vad menar du med barnaktiva förskolor? Du gillar inte att man låter barnen söka kontakt i sin takt och inte heller att barn uppmuntras att göra det de klarar av själva.  Då förstår jag ärligt talat inte vad du är ute efter.