Inlägg från: Wilowa |Visa alla inlägg
  • Wilowa

    Ska en inskolning verkligen gå till såhär?!?!

    Utbrytarkonst skrev 2014-08-14 13:10:45 följande:

    Precis samma här.


    Får jag fråga om ditt barn går på en Montessori förskola?


    För det låter precis som att det är på samma förskola.
    Började att skola in min tvååring i tisdags, och haft en dålig magkänsla ända sedan dess.


    Det är just nu fyra barn, och tre personal, varav mitt barn och ett annat håller på att skolas in, den pojken är ett år, så därför jag undrar om det är samma.


    De har knappt sagt hej till de nya barnen. De menar på att de bara ska finnas i bakgrunden och att barnen själva ska ta kontakt.


    De sitter längst bort i ett rum och dricker kaffe vid ett bord, hela tiden, och pratar med varandra, verkar inte bry sig ett dugg om barnen.


    De engagerar sig inte överhuvudtaget. Trodde att personalen skulle göra det vid inskolningar.


    Mitt barn är blygt av sig och går därför varje morgon längst bort i lekrummet och sätter sig och leker, och jag är helt hundra på att han aldrig självmant kommer att gå fram till personalen, utan det kommer isåfall att ta månader med inskolningen.


    I vanliga fall, när han träffar en främling, och främlingen engagerar sig och försöker att ta kontakt med honom, släpper blygheten efter ca en timme, och då är han inte alls blyg längre... så en inskolning som hade behövt ta e vecka högst kommer att ta månader, om det fortsätter såhär.


    De har alltså knappt sagt ett ord till honom eller det andra barnet som håller på att skolas in, sitter och fikar och dricker kaffe större delen av tiden, suckar djupt när något av barnen behöver hjälp med något osv.


    Var en liten där igår, som inte kunde äta själv, var väl nyss fyllda ett år, och hon kunde knappt hålla skeden, och fick inte i sig en matbit, så jag hjäpte henne att äta, då jag och mitt barn satt just brevid, då sade personalen, som satt i ett annat bord förövrigt, långt från barnen "här hjälper vi inte barnen att äta. Utan de får äta själva så de lär sig" och tittade surt på mig... blev lite paff.


    Verkar helknäppt. Ska imorgon ta upp detta med dem och om det inte blir någon ändring tänker jag ringa förskolechefen samt byta förskola. Aldrig att jag lämnar mitt barn där om det här fortsätter. Aldrig sett på maken på mer oengagerad personal, och jag har jobbat på flera förskolor.


    Aldrig ens varit med om någon sådan här "inskolning", men de verkar vara genomtänkt från deras sida, då de satt igår och förklarade att deras pedagogik går till såhär, att de inte ska engagera sig känslomässigt, och att barnen som inskolas ska själva ta kontakt, innan de gör det? Helskumt..


    Det låter inte helt bra nej, det låter som att de misstolkat den föräldraaktiva inskolningen. Jag brukar faktiskt inte heller söka så mycket kontakt av nya barn till att börja med. Då pratar jag desto mer med föräldrarna för att skapa den viktiga relation som vi behöver ha. Fast hela tiden har jag koll på vad barnet har för sig och möter minsta lilla signal jag får av det. Rätt som det är så är barnet moget för att ta handen och följa med och titta på nåt utan föräldern osv. När det sedan är dags för föräldern att lämna ordentligt så har jag och barnet skapat en relation som räcker till för att kunna möta barnets känslor vid lämningen och ge tröst. Jag tycker inte att det är fel att barn gråter vid lämning, de har rätt att visa att de saknar sina föräldrar. kan jag däremot inte möta barnet och trösta det så hämtar jag genast föräldern.

    Klart att man vill att barnen ska äta själva och jag undviker i det längsta att mata barnen. Fast då måste man ju ändå engagera sig i barnet och försöka få det att vilja äta själv. Sedan brukar jag mata lite i slutet av måltiden om jag tycker att barnet fått i sig för lite.

    Både du och ts ska anmäla detta till ansvarig förskolechef och kräva en ändring! Att flytta på barnen löser inte problemet, omplacering av personal kan göra det!
  • Wilowa
    Jo83 skrev 2014-08-14 15:47:31 följande:
    Haha din kommentar gjorde mig nervös... Sonen ska börja om två veckor. Menar du att det är en fasad det man ser?
    Jag gör mig inte till under inskolningen, då har vi oftast en sämre verksamhet än annars eftersom inskolningen stör våra rutiner och en personal är upptagen på den nya familjen. Sedan gör man ju sitt yttersta för att skapa bra relationer till det nya barnet och dess föräldrar, men verksamheten haltar lite då.
  • Wilowa
    Utbrytarkonst skrev 2014-08-14 15:53:04 följande:

    Ja, men Montessori ska inte gå till såhär. Har jobbat på förskolor med Montessori pedagogik och det har aldrig gått till såhär extremt.


    Sedan var vi på besök i våras och då verkade stället jättebra, och killen som jobbade där då verkade trygg och trevlig, men nu hade han och även två andra slutat, så det var tre nya.


     


    Wilowa skrev 2014-08-14 15:41:02 följande:
    Det låter inte helt bra nej, det låter som att de misstolkat den föräldraaktiva inskolningen. Jag brukar faktiskt inte heller söka så mycket kontakt av nya barn till att börja med. Då pratar jag desto mer med föräldrarna för att skapa den viktiga relation som vi behöver ha. Fast hela tiden har jag koll på vad barnet har för sig och möter minsta lilla signal jag får av det. Rätt som det är så är barnet moget för att ta handen och följa med och titta på nåt utan föräldern osv. När det sedan är dags för föräldern att lämna ordentligt så har jag och barnet skapat en relation som räcker till för att kunna möta barnets känslor vid lämningen och ge tröst. Jag tycker inte att det är fel att barn gråter vid lämning, de har rätt att visa att de saknar sina föräldrar. kan jag däremot inte möta barnet och trösta det så hämtar jag genast föräldern.

    Klart att man vill att barnen ska äta själva och jag undviker i det längsta att mata barnen. Fast då måste man ju ändå engagera sig i barnet och försöka få det att vilja äta själv. Sedan brukar jag mata lite i slutet av måltiden om jag tycker att barnet fått i sig för lite.

    Både du och ts ska anmäla detta till ansvarig förskolechef och kräva en ändring! Att flytta på barnen löser inte problemet, omplacering av personal kan göra det!

    Ja, men det här är skillnad. De har ingen koll alls och de har inte pratat med mig alls, förutom sagt hej i förbifarten, samt svarat på frågor som jag ställt, men alltid fått till svar att "vi är nya här, så vi har ingen koll". Sedan är det ändå så att har aldrig varit med om att personalen äter vid ett helt annat bord än barnen, som de gjorde, och sitta och prata med varandra om privata grejer personalen emellan utan att så mycket ägna barnen en minuts uppmärksamhet.


    Nej jag sa ju att det inte lät så bra. Jag gav bara exempel på hur de verkar ha missuppfattat hur en föräldraaktiv inskolning går till.

    Har de nån utbildning?
  • Wilowa
    FrauCasio skrev 2014-08-14 22:53:59 följande:
    Tyckte helt ärligt ditt inlägg var lite obehagligt. Ni söker ej kontakt, matar inte arnen. Vilken pedagogik är detta? Ska undvika den. Usch.
    Du har helt klart ingen erfarenhet av att skola in barn. Jag skrev att jag är uppmärksam på barnet och möter barnet när det söker kontakt med mig, jag låter helt enkelt barnet ta det i sin takt. Genom att samtala med föräldern så visar jag barnet att jag inte är farlig och barnen bruka på nåt sätt söka kontakt nästan direkt och allt sån svarar jag på och då kommer föräldern i andra hand. Jag gör detta gör att inte skrämma barnet genom att vara för på-gåig, men sedan är det olika för olika barn och en del söker mycket kontakt direkt de kommer in. Barnen brukar även vilja utforska alla spännande saker som finns hos oss och det måste de få göra i lugn och ro.

    Barn under ett år får inte börja på förskolan och de flesta barn över ett år är helt kapabla att få i sig sin mat själv...även om många föräldrar inte tror det. Fast som jag skrev så hjälper man självklart till om man märker att barnet inte kan själv, men det ges möjlighet att försöka själv först. Det handlar inte om att ignorera barnen utan att få dem att förstå att de kan själva. Fast att jag inte matar dem innebär inte att jag skiter i dem, jag hjälper dem att klara att äta själva. Om du visste vad stolta barn blir när de klarar saker själva.

    Våra yngsta just nu är 1½ år och de äter själva, börjar till och med vilja dela sin mat själva, de plockat bort lite efter sig när de ätit, de tvättar händerna själva, de klär på sig själva, de städar, tar fram saker de vill leka med osv...fast självklart med viss hjälp av oss vuxna, men de klarar betydligt mer än man först kan tro.

    Jag tycker det är obehagligt med föräldrar som servar sina barn långt upp i skolåldern med saker som barnet kunnat på förskolan i flera år. Barn är så jäkla smarta och utnyttjar det till max! Visar man föräldrarna vad barnen kan hos oss så blir de ofta förvånade. Jag hade en femåring en gång som hos oss var den som vågade smaka på all mat, hemma åt han bara pannkakor. Snacka om att ha manipulerat sina föräldrar.
  • Wilowa
    viseversa skrev 2014-08-15 11:14:09 följande:
    Håller med dig!!. Vi Fick EXAKT samma förklaring av chefen när min son som dessutom har vissa "svårigheter" (misstänkt autism) blev TOTALT ignorerad av personalen första och andra dagen på inskolningen(vi avbröt inskolningen helt efter andra dagen). "Det är en föräldraraktiv inskolning" sa hon. Och det menas med att dom inte ens ska säga hej till mitt barn på morgonen eller? Och det menas med att dom totala ska ignorera honom och dom andra barnen under dagen så att jag och hans pappa inte bara fick roa vårt eget barn utan också passa trösta och roa andra barn medan personalen frack kaffe och snackade skit. Fan jag var så jävla förbannad och han var hemma med mig i flera månader tills chefen hade "fixat" problemet. Vägrade

    lämna mitt barn det käraste jag hade med dom där kalla ointresserade bitcharna rent ut sagt. Fy nästa gång någon säger föräldraraktiv inskolning kommer Jay vända i dörren om det menas med att föräldrarna ska göra ALLT och totalt ignorera barnet. : (
    Fast detta är inte föräldraaktiv inskolning, jag sa inte att jag ignorerar barnen, jag sa att jag möter deras försök till kontakt...STOR skillnad!

    Om du som förälder informerat mig om sonens svårigheter att söka kontakt, så hade jag lyssnat och anpassat mig. Målet för mig är att få en bra relation till barnet och söker inte barnet min kontakt så får jag självklart försöka få barnets uppmärksamhet. Fast det är fortfarande viktigt att göra det på ett sätt så barnet inte blir skrämt. Lite försiktiga saker då och då, ibland så föräldrarna inte ens märker det. Det kan vara att möta ett ögonkast med ett leende till att börja med, men sedan jobbar man sig självklart aktivt framåt.
  • Wilowa
    FrauCasio skrev 2014-08-16 09:06:51 följande:
    Man får en bild av att barnet själv ska förstå allt direkt och att ni enbart tittar på utan att vara där nära och visa, vägleda. Det gör man inte med en kaffekopp i handen där barnet utlämnats åt sig själv ensam.
    Man hjälper dem att förstå att de kan själva...fast jag jobbar på en helt vanlig förskola och ser mig inte använda montessoripedagogik.

    Jag är väldigt aktiv när jag är med barnen, men jag servar dem inte, jag får dem att förstå att de kan själva. Jag klär aldrig några barn, jag hjälper dem att göra det själva och olika barn behöver olika mycket hjälp för att gå framåt.
  • Wilowa
    viseversa skrev 2014-08-16 13:05:58 följande:
    Klart jag fattar att detta inte är en föräldraraktiv inskolning. Det var bara det att dom försvarade sig med att säga det när jag klagade vilket gjorde mig ÄNNU mer upprörd..
    Läste du mitt inlägg (60) innan du höll med den du citerade? Det handlade om föräldraktiv inskolning och den du citerade och höll med hade missuppfattat det jag skrev.
  • Wilowa
    FrauCasio skrev 2014-08-16 15:47:58 följande:
    Låter inget vidare i mina öron! Var finns barnaktiva förskolor?
    Vad menar du med barnaktiva förskolor? Du gillar inte att man låter barnen söka kontakt i sin takt och inte heller att barn uppmuntras att göra det de klarar av själva.  Då förstår jag ärligt talat inte vad du är ute efter.
  • Wilowa
    FrauCasio skrev 2014-08-16 15:50:54 följande:
    Men det är detta jag inte förstår, varför kan inte du själv ta kontakt med barn som du själv SER behöver det, eller helt enkelt ta kontakt med barn (behov eller inte)?!? Ska föräldern närvara vid förskolan för att se till så att barnens behov blir tillfredsställda eftersom ni inte verkar klara av den lätta biten!?
    Föräldern ska närvara de första dagarna för att barnet i lugn och ro ska kunna bekanta sig med personal, barn och miljö. Ett barn som precis börjat en inskolning har inget behov av att JAG ser det. Hur menar du att jag ska se att barnet behöver min kontakt utan att det söker kontakt med mig? Jag har flera gånger skrivit att jag svarar om barnet på nåt sätt söker min kontakt. Det handlar om att bygga en stabil relation på ett för barnet respektfullt sätt.

    Vilken lätta bit är det du pratar om? Fråga barnen vad de tycker! Tror du att de vill att en främmande människa i en främmande miljö bara ska komma in och ta över. Självklart ska föräldrarna se till att barnets behov blir tillfredsställda tills barnet litar tillräckligt på personalen. Vad tror du att en inskolning är till för?


  • Wilowa
    FrauCasio skrev 2014-08-16 15:57:18 följande:
    Nej inte som du beskrev det i ditt första inlägg. Vi uppmuntrar barnen här hemma att klara av själv. På förskolan vill jag att mitt barn ska synas, bli kramad, hörd, lyssnad på, lekt med osv!
    Fast hur tror du att man får dem att göra saker själv? Jag har flera gånger skrivit att de gör saker själva med stöd av oss vuxna. Var har du läst att jag inte ser barnen?

    Läs mitt första inlägg en gång till...
  • Wilowa
    Wilowa skrev 2014-08-14 15:41:02 följande:
    Det låter inte helt bra nej, det låter som att de misstolkat den föräldraaktiva inskolningen. Jag brukar faktiskt inte heller söka så mycket kontakt av nya barn till att börja med. Då pratar jag desto mer med föräldrarna för att skapa den viktiga relation som vi behöver ha. Fast hela tiden har jag koll på vad barnet har för sig och möter minsta lilla signal jag får av det. Rätt som det är så är barnet moget för att ta handen och följa med och titta på nåt utan föräldern osv. När det sedan är dags för föräldern att lämna ordentligt så har jag och barnet skapat en relation som räcker till för att kunna möta barnets känslor vid lämningen och ge tröst. Jag tycker inte att det är fel att barn gråter vid lämning, de har rätt att visa att de saknar sina föräldrar. kan jag däremot inte möta barnet och trösta det så hämtar jag genast föräldern.

    Klart att man vill att barnen ska äta själva och jag undviker i det längsta att mata barnen. Fast då måste man ju ändå engagera sig i barnet och försöka få det att vilja äta själv. Sedan brukar jag mata lite i slutet av måltiden om jag tycker att barnet fått i sig för lite.

    Både du och ts ska anmäla detta till ansvarig förskolechef och kräva en ändring! Att flytta på barnen löser inte problemet, omplacering av personal kan göra det!
    Detta lyckas man inte med om man inte läser av barnet och för att kunna läsa av barnet på det sättet måste man jobba aktivt.
  • Wilowa
    Nymphaea skrev 2014-08-18 21:13:39 följande:
    Har läst alla dina inlägg och tycker det är ganska uppenbart vad du menar med att läsa av och möta barnet. Det låter som en sund inställning, och liknar den inskolning mitt barn just nu går igenom (dryga året gammal). Det är helt enkelt mindre "gåpåigt", på barnets villkor.

    Det känns lite som att de som missförstår gör det av egen vilja.
    Tack! Solig Hoppas inskolningen går bra för er.

    Detta forum ger en bra träning inför verkligheten.
  • Wilowa
    Hermanqq skrev 2014-08-23 18:11:38 följande:

    Har pratat med chefen, och sagt allt som hänt. Stackarn hade börjat 1 augusti. Han tog det bra, hade haft akutmöte med personalen innan jag ringt för att grannmamman hade "klagat" och krävt möte. Han ville att vi skulle ha möte också och ge det en andra chans, och jag tänkte att det skulle bli bättre, men jag litar inte på dem ändå. Jag vill det absolut bästa för mitt barn, inte enklast och närmast. Finns ca 20 förskolor omkring mig, alla fulla. Fanns tillochmed barn som inte fick nån plats. Jag hoppas på det bästa att vi får plats någonstans, man fick tydligen företräde om man gjorde överflytt. Mycket nu och känner mig stressad. Jobb väntar och jag går hemma obetald. Tog ut fp tills inskolningen och räknade med att börja jobba, men det var dumt från min sida. Nu vet jag det tills nästa barn. Räkna alltid med det värsta...


    Kan trösta dig med att tills nästa barn vet du lite mer och det brukar gå att lösa så att syskon får gå på samma förskola.

    Jag förstår att du inte litar på dem, det skulle krävas en ändring i personalen för att jag skulle göra det. Fast om chefen är så ny är det kanske svårt med, då vet han ju inte vilka som är villiga att flytta på sig och vilka som skulle passa bra.

    Vad säger de om överflytt då? Vill inte skrämma dig, men är det fullt så kan det vara svårt att få nån ny plats. Jag tycker att ni ska kräva att de gör en personaländring där hon fick plats och behålla den platsen.
Svar på tråden Ska en inskolning verkligen gå till såhär?!?!