Ska en inskolning verkligen gå till såhär?!?!

Gud vad skönt att höra att jag inte var ensam om att tycka det var dåligt. Jag kommer att gå dit imorgon, och är det samma stil då så kommer jag att prata med dom och säga att vi byter. Vi bor i ett mindre samhälle och det är enda förskolan här, men jag åker mycket hellre in till närmaste stad och lämnar henne till ett bättre ställe.

Pratade med mamman till pojken som grät och gav henne min version (vi är grannar) och hon blev helt förstörd, och till henne hade de sagt att han grinade en stund för han inte fick som han ville. Vilket det såklart kan bli, han är 3 år. Men man tröstar ju så klart!

Får se hur det går imorgon. Är det samma så går vi hem. Fan går runt med ångest här hemma.

Hur ska en ordentlig inskolning gå till? Pratade med en vännina som sa att den som var ansvarig för hennes sons inskolning var insatt bara på honom, så hade de extra personal till de andra. Kan ni inte dela med er hur era gick till?

Som det ser ut nu så kommer vi gå dit imorgon, känna av läget snabbt, ta med regnkläderna och gå hem. Samt ringa rektorn.

Nämnde jag även att pedagogerna tjafsa med varandra? "Du får ta samlingen! Jag orkar inte"
"Nej snälla kan inte du det?!"

Idioter!!

Gick dit 09 idag. Gick hem 09:49. Puckon.

Jag tog hennes grejer och gick hem efter de hade total ignorerat dottern igen. Ute på gården så stod de och prata med varandra om vad de gjort på sin semester, långt bort från mig, medan jag fick gunga min dotter och tre andra barn. Även trösta en liten flicka två gånger som slagit sig. (Lyfta upp och krama). De titta bara på mig då och log. När jag skulle gå hem så stod flickan och grät vid grindarna efter sin mamma, jag sa då till, de svara inte. Sen sa de bara "imorn hade vi tänkt att du ska vara med en stund, sen lämna".

Svarade "skulle inte tro det." Och gick.

Försökt att få tag på rektorn, utan svar.

Det är en mindre ort utanför Örebro. Jag känner inga föräldrar här än mer än grannen då vi bara bott här i ett halvår. Jag kommer att ringa kommunen och maila rektorn, för ringer jag rektorn behöver han inget göra men mailar jag så måste han agera.

Ska söka ny dagisplats imorgon och får skjuta upp jobbet. Fp snart slut, tråkigt att behöva gå hemma utan pengar för att personalen är inkompetent.

Usch vad det här tar på mina krafter. Dotterns med. Hoppas vi får sova något inatt iallafall.

Det är kommunalt. Och hon som var ansvarig för min dotter hade ej utbildning, det sade hon själv. Jag tror dock det finns lika bra outbildade som utbildade, bara inte just hon. Eller de rättare sagt.

Idag ska jag ringa kommunen och höra om det finns plats någon annanstans. Får se hur det går.

Ringt kommunen och fick direktnummer till en kvinna som ska hjälpa mig imorgon. Kommer försöka få en plats på en förskola ca 5 km bort i centrum, eller hos en dagbarnvårdare ca 1 mil bort. Väljer mellan dom för de VET jag att de är bra ställen då jag känner föräldrar som har barn där. Är så rädd att börja ett nytt dagis och det är samma, vill inte göra dottern otrygg genom att behöva byta hela tiden.. Samvetet har varit åt helvete den här veckan, de dagarna vi har varit på dagis har hon varit helt annorlunda när vi varit hemma. Klistrad på mig och gråter mest hela tiden. Kommer absolut anmäla det här, tack för att ni hjälper mig att stå på mig!

Jag fick ett PM av en Susanna, som jag gärna vill svara på, men du skickade anonymt tror jag för det går inte att svara och nått användar namn finns inte.. :)

Har pratat med chefen, och sagt allt som hänt. Stackarn hade börjat 1 augusti. Han tog det bra, hade haft akutmöte med personalen innan jag ringt för att grannmamman hade "klagat" och krävt möte. Han ville att vi skulle ha möte också och ge det en andra chans, och jag tänkte att det skulle bli bättre, men jag litar inte på dem ändå. Jag vill det absolut bästa för mitt barn, inte enklast och närmast. Finns ca 20 förskolor omkring mig, alla fulla. Fanns tillochmed barn som inte fick nån plats. Jag hoppas på det bästa att vi får plats någonstans, man fick tydligen företräde om man gjorde överflytt. Mycket nu och känner mig stressad. Jobb väntar och jag går hemma obetald. Tog ut fp tills inskolningen och räknade med att börja jobba, men det var dumt från min sida. Nu vet jag det tills nästa barn. Räkna alltid med det värsta...

Min man har dagar kvar, men på kontraktet på hans jobb är det minst tre månader att säga till om i förväg. Hoppats det löser sig innan dess. Om inte känner jag en dagbarnvårdare, dotterns kusiner har gått där, och jag vet hon har plats. Är en bit att åka, men om det inte finns närmare är det andrahandsvalet.