BIM September 2014

Hej på er!Först vill jag inleda med att säga Grattis till alla som har Plussat och all lycka till er som försöker.

Jag tänkte dela med mig lite information för dem som har försökt och inte fått ett plus ännu.

Vi har försökt bli gravida i över 2 år. Vi påbörjade en undersökning innan sommaren och fick besked om att allt var bra och det är bara att fortsätta att försöka. Senare tog jag också några blodprov för att se om jag är fertil och hur mina hormoner låg till.

Här börjar det som är så intersant tycker jag..

Efter blodproven så fick jag besked om att mina sköldkörtelhormoner(TSH) ligger på 2,6. Jag blev ju lite orolig och frågade vad det här betyder. Min gynekolog svarade att allt var normalt, men för att vara på den säkra sidan så tar vi nya blodprov. Det andra blodprovet visade ett värde på TSH 3,7.  Min gynekolog sa att normalvärde ligger på 0,5-4 så det är inte att oroa sig för, MEN om man vill utföra en provrörsbefruktning DÅ vill dem att man har ett värde på 2,5.

Jag började fundera på varför man vill ha ner värdet bara när man gör en provrörsbefruktning. Jag tyckte att det måste vara självklart att man har det värdet även när man vill bli gravid på ett naturligt sätt.  Men min gynekolog tyckte att man inte behöver det FÖR att man är inom det NORMALA värdet.

I alla fall, så bestämde jag mig för att boka tid med en distriktsläkare. Hon förklarade att jag befann mig inom ett normalvärde och det var inget allvarligt. MEN om du hade varit gravid och hade haft ett värde på 3,7 DÅ hade vi satt dig på behandling för att få ner värdet och därför TYCKTE hon som jag att vill man bli gravid så ska man ta ner värdet till 2,5 oavsett om man vill köra på det naturliga sättet eller annat sätt för att bli gravid.

Det jag tycker är så intersant är att Gynekologen sa att det är normalt och att det inte påverkar mina chanser att bli gravid. Men OM vi funderar på provrörsbefruktning då ska man ta ner värdet. Medans läkaren tyckte att man ska ha ner värdet om man vill bli gravid.

Jag ska börja med mina vitaminder (som är bra för kroppen och för barnet sen när man blir gravid) och hoppas på att vår dröm skall gå i uppfyllelse snart.

Ville bara dela med mig så att ni som har försökt länge, kanske ska gå och ta ett blodprov och kolla era TSH värden.

Det roliga är att hormonerna sitter i halsen och styr hela ämnesomsättningen i kroppen.

Jag måste bara säga att det här är en skitbra tråd! En grupp bra tjejer som stöttar varandra och kan hjälpa varandra att ventilera lite.

Är så van att skutta in i trådar där ledsna tjejer bara blir ifrågasatta och trampade på.

Ni är ju fantastiska. Keep it up! :) önskar er alla ett stort och färgstarkt plus inom en snar framtid!

Det är starkt av dig att kunna berätta hur du haft det. Men jag tycker det är ännu starkare att kunna göra valet att göra abort när man vet att man är fel i livet. Er tur kommer snart igen :)

Som flera skrivit innan: skuldbelägg dig inte, vi har ju alla ett förflutet som vi bär med oss vare sig vi vill eller inte. Verkligen starkt av dig att berätta din historia här! Jag tror stenhårt på att man lär sig saker hela tiden och kanske speciellt av jobbiga saker man går igenom. Din tid kommer nu, underbart att ni hittat tillbaka till varandra och ser en framtid tillsammans <3

Mannen har kommit hem och fått beskedet att han ska bli pappa <3. Det ögonblicket var magiskt <3.

Han fick en låda. Jag sa "jag har en present till dig. Jag tror att du kommer älska den i resten av ditt liv faktiskt". Han öppnade och såg bodyn och det positiva testet. Lyckan var total! Han började gråta och skratta och pussade på mig tusen ggr! Sen fick magen en puss också <3. Nu går vi runt här hemma i ett lyckorus på små rosa moln <3

Önskar innerligt att ni alla får uppleva samma sak inom en snar framtid!

Vad modigt av dig att våga berätta. Det kan ju som sagt bli lite svårt att hålla reda på vad man berättat eller inte. Hur som helst så instämmer jag med alla andra i att du inte ska skuldbelägga dig själv och att det inte finns någon som helst risk för att problem nu skulle kunna orsakas av tidigare omognad och okunnighet.

Men.. Jag vet också hur lätt det är att säga och en helt annan sak att göra. Jag har också en abort i bagaget och visst slår tanken mig. Antingen att jag blir straffad nu eller att jag kanske har svårt att bli gravid och den där förra gången var lika otrolig som att jag skulle vinna 18 miljoner på lotto och därmed en engångsföreteelse. Men ja. Jag slår bort det så gott det går! 

En annan likhet för oss är förresten att vi gjort slut med och nu blivit tillsammans igen med den tilltänkta pappan till vårt framtida barn. För oss var det i januari 2010 som det blev för mycket och vi gick skilda vägar efter 6 år tillsammans. Dock varade uppbrottet bara ett halvår. Vi var också inne på barn och hade egentligen tänkt börja försöka april 2010. Efter att vi blivit tillsammans igen råkade jag bli gravid ganska direkt så vi vågade inte riskera det vi just hittat tillbaka till. Trots att det råkade bli just i april och därmed ett BF i januari som vi så gärna ville ha..

Fine, lite bitter är jag allt. Hah.

Grattis till er som plussat! Jag fick mens idag så det blir nytt försök nästa månad.

Lycka till ni som inväntar BIM!

Skickar en kram. Du är stark som vågar berätta för oss och jag beundrar dig för det. <3

Måste bara skriva av mig lite är så ledsen och arg just nu

Mig kusin med hennes familj har varit och hälsat på mig idag (träffar dom inte så ofta) hon

R 15 år äldre än mig och har 2 barn ett på 6år och den andra på 3,5 år. När ja leker med dom så önskar jag så efter en egen liten bäbis. Iaf im kusin blev gravid på första försöket med båda sina barn så hon hade det väldigt lätt

Men idag så gav hon mig kommentaren "jag hoppas inte att ni skaffar barn snart" hon tyckere att jag är för ung för att ha ett hus och ens ha ett förhållande typ, hon ville att jag skulle åks iväg ett halv till ett helt år utan min fästman efter studenten och strunta i honom typ!!!

Min släkt på mammas sida längtar efter att vi ska få ett barn då de anser att ja men de är tillräckligt mogna har varit tillsammans länge, har ekonomin och aa de är helt okej att de skaffar ett även fast att de bara är 19/20 år. Min mamma längtar nog mest av alla men att min kusin på pappas sida sa en sån kommentar gjorde så oroligt ont. Har bim imorgon och ja önskar att hon visste hur jobbigt det är att faktiskt få ett negativt graviditetstest!!!

Förlåt att de kanske blev lite långt och negativt men jag vet inte vad ja ska göra :'(

Idag är det tungt :( första gången jag gråter efter missfallet. Innan har jag mest varit arg. Men idag är saknaden efter graviditen jobbigare än någonsin! När är det våran tur? Tänk pm jag kommer få missfall efter missfall.. Jag vill att min ägglossning ska komma NU! :(