Lämna infertil sambo?

Ja jo, fast det är ju risken man får ta om man väljer den här vägen. Barnet har rätt att veta, punkt slut. De som inte berättar är själviska och tänker på sig själva när det är barnet som ska vara i fokus.

Enligt reproduktionscenter så ska man berätta för barnet så tidigt som möjligt. Redan vid ca 3-årsålder.

Men är det inte du som inte vill ha in kulturer där skilsmässa är en omöjlighet? Varför se äktenskapet genom så okänsliga glasögon och som något projekt? Och enligt vem är en av de viktigaste meningarna med äktenskapet att det ska vara fruktsamt?

Skämmiga hemligheter? Folk som frågar? Det är absolut inte någon skämmig sak! Han har ju inte direkt gjort något för att ha det här tillståndet och det är givetvis en privatsak. Och varför skulle folk ha anledning att fråga (såvida man inte ger dem det)? Det är ju inte så att man nämner spermastatus till grannen eller till bekanta..

Du vet lite om spermadonation, eller? Man får ju veta vissa grundläggande fakta om donatorn. Man kan välja någon som har en liknande profil som sambon/maken. Ingen behöver ana något.

 
Jag håller inte med er om att man måste eller borde berätta att sperman kom från någon annan än den som barnet ser som sin pappa. Det finns ju många barn som kommit till på naturlig väg men där mamman inte varit ärlig om vem den biologiska pappan är. Ni anser att de "kommer undan" då eller förespråkar ni i konsekvensens anda isf faderskapstester för alla barn?

Just därför ska man - om man alls säger något - berätta först när barnet är moget att hantera informationen. Allt annat är ju helt befängt. Hör ni inte det själva?

Nu skulle ajg aldrig någonsin lägga upp det samtalet så att det låter som "du måste gå med på det här annars..." utan mer prata igenom det hela och höra vart han står i frågan och sen ta beslutet ut i från det, men samtidigt så vet jag att jag skulle förr eller senare lämna om jag inte fick uppleva att få vara gravid m.m bara för att han hellre vill tex adoptera, kan ju kännas som att mitt biologiska barn borde vara honom nära och kär ändå faktiskt.

Jag vet att jag skulle aldrig någonsin vilja att han missade chansen att få ett biologiskt barn om den chansen fanns om jag var den som var steril, så varför skulle han neka mig om han vill att jag ska vara den lyckligaste i världen? Skulle han kunna se ett barn födas och växa upp och känna så som du skriver mot det barnet så är det en man jag aldrig skulle välja att bli tillsammans med, en riktigt man tar han om de barn som finns i hanns närhet tycker jag.

Sen att kalla det känslomässig utpressning kan jag förstå att man gör men här är jag ego och som sagt det är min mening med livet, det är det som hela livet har fört mig framåt så att en man som känner mig och visste hur hårt jag verkligen brann för att få vara gravid och föda ett barn skulle nog aldrig neka mig det eller inte förstå att det handlar om något mycket större för mig än vad det gör för andra, jag tycker inte bara om barn jag verkligen älskar barn och har vigt hela mitt liv till att skaffa barn, har fyra själv, sen jobbar jag med barn och har gjort hela livet, nä jag har svårt att tro att nån av de män jag har valt till mina skulle neka mig den lyckan faktiskt, som tur är

Skyldighet enligt vem? Det är er uppfattning. Jag tycker att det låter helt sjukt att prata med ett så litet barn om sådana saker. Kuratorskälla, tja, har ni inget bättre att komma med, någon forskning eller studie? Åter igen, högst subjektiva uppfattningar...

Skyldighet enligt svensk lag...

Såhär står det i ett stycke i broschyren jag fick från RPC:

Lag: I centrum står omtanken om barnet och barnets rätt att få reda på hur det har kommit till. Barnet har sedan rätt att "i mogen ålder" komma till den behandlande kliniken för att få reda på donatorns identitet.

En kuratorkälla från RPC är högst aktuell. Alla som vänder sig till RPC där jag bor måste prata med en kurator bl.a. Hade personerna som vänder sig dit sagt att de inte vill/tänker berätta för barnet hur det kom till så hade de inte blivit godkända för behandlingen.

En donator måste dessutom gå med på att barnet får söka upp denne när barnet är mogen för det. Tror att det är från 18-årsålder.

Återigen är det dina uppfattningar medan jag kommer med fakta från RPC.

Så par som har problem med att få barn ska inte få barn?
Gissar på att du då inte tycker adoption är ett alternativ.

Kan inte förstå när folk som kan få barn lätt tycker att alla andra ska acceptera att vara utan. Den attityden är inget jag förespråkar eller ens kan förstå. Problem med fertiliten är VANLIGT och håller sig med skam sålänge folk låter det vara skamfyllt. Har jag eller någon annan ett mindre värde som person för att vi har problem med att få barn, har vi rätt att bli lämnade av partners för att vi inte kan klämma ur oss en unge utan hjälp/inte alls? Den synen på mänskligheten är för mig vidrig och inget man behöver för man är hård nog mot sig själv i den situationen.

Tack igen neverpreggo för att du sätter ord på mina tankar.

Jeaninne hur har du tänkt att alla vi med fertilitetsproblem ska få barn? Alla kan inte adoptera, adoptionsköerna är redan tillräckligt långa. Tycker du att vi ska förbli barnlös? Du säger indirekt att det är fel att min älskade dotter finns till, tack så mycket.

Vilken tur att det inte är inte är sådana kalla och inskränkta människor som dig som skriver lagstiftningen.

Och jag har fortfarande inte fått något svar från er som är motståndare till donation vad ni tycker att föräldrarskap handlar om och går ut på.