• Jeaninne

    Lämna infertil sambo?

    mr me skrev 2014-07-28 14:05:28 följande:
    Jag förstår ditt resonemang och håller med i stora drag. Men samtidigt är det ju så att TS och hennes sambo inte kan få barn tillsammans. Hennes man kan inte få egna biologiska barn. Det är omöjligt.

    Och då är givetvis att få barn mha donator ett alternativ för dem. Det är väl på något sätt den bästa "gyllene medelväg" som man kan hitta? TS får sitt/sina efterlängtade biologiska barn, hennes sambo får bli pappa och de får båda hålla ihop med den människa de älskar.

    Att hon gör slut förändrar ju egentligen inte så mycket för TS. Vad är det som säger att hon lyckas hitta en ny man att älska och få barn med? För hennes sambo är det heller ingen rolig sits. Dels bli dumpad, men även vetskapen om att drömmen om barn kanske för alltid är grusad.
    Det är ju upp till TS om hon kan tycka att det är HENNES gyllene medelväg. Varför skulle hon inte kunna skaffa barn med en annan man - hon är ju också utredd vad jag förstod, och felet fanns inte hos henne. Och har hon kunnat få en man så kan hon väl få en annan - hon kan inte vara ful som stryk!

    Folk lämnar sin partner för mycket mindre saker... få äktenskap blir livslånga idag, och ännu färre samboförhållanden. Och detta är en GRAV sak att offra, känner jag - att inte få bilda en vanlig, normal familj med gemensamma barn. Utan skämmiga hemligheter och förbjudna tankar, som kan sticka upp sitt fula tryne när som helst... folk som frågar... Att ständigt behöva förklara och försvara hur barnet kom till.
  • Jeaninne
    Indiria skrev 2014-07-28 14:08:01 följande:
    Jo verkligen. Jag tror snarare att det är högst individuellt hur viktigt man tycker att det är med generna. Det är ju inte alla adoptivbarn som bryr sig om sitt ursprung medan andra försöker leta upp sina biologiska föräldrar.
    Ja, och även donatorer och donatorbarn försöker ju hitta varandra, Det har uppstått sådana förmedlingar världen över, dit både barnen och donatorerna kan vända sig med sina kliniknamn och donatornummer, och se om den andra parten har registrerat sig . Så att de kan finna varandra.

    Många män som har donerat, har ju inte tänkt på följderna just då - de är oftast unga män. Men när de har fått barn, har de börjat grubbla över de andra barn som de har därute i världen någonstans, och börjat oroa sig för hur de blir behandlade... och vissa har börjat ett desperat letande efter dem.

    Hur reagerar TS och hennes man, när donatorn står på tröskeln och vill träffa sitt barn och kanske ha umgängesrätt..? Det är ju naivt att tro, att donatorn helt säkert bara har lämnat en cell och sedan aldrig kommer att poppa upp mera i deras liv...
  • Jeaninne
    Emma13 skrev 2014-07-28 14:24:19 följande:
    Fel det är extremt ovanligt att barn söker upp donatorer senare i livet.
    Det har vuxit upp massor av sådana förmedlingar nu som svampar ur jorden... Här är en. Den beskriver hur man skickar in donatornumret, så att de biologiska föräldrarna och barnen och syskonen kan finna varandra. Och de sociala föräldrarna kan inte göra så mycket åt det - för denna information har barnet rätt till. Såvida de inte ljuger om barnets ursprung helt och hållet.

    https://www.donorsiblingregistry.com/
  • Jeaninne

    ...och här är en skandinavisk likadan förmedling:

    http://www.tidningenkomut.se/2011/06/pa-jakt-efter-spermasyskon/

    ? Vid behov kan man också söka kontakt med spermadonatorn. Även donatorerna själva vill ibland veta att barnen mår bra och anmäler sig då till ett matchningsregister. I den studie som gjorts av anonyma donatorers erfarenhet ansåg samtliga att de fått en positiv upplevelse av kontakten med barnen som de gett upphov till.

  • Jeaninne
    Anonym (insatt) skrev 2014-07-28 15:46:12 följande:
    Att få donatorsbarn i Sverige söker upp sina genetiska föräldrar beror säkert på att en majoritet av deras "nya" föräldrar aldrig berättar det rätta förhållandet för dem (att de är donatorsbarn) utan låter dem växa upp med en livslögn!
    Jo DET är också hemskt. Jag vet dom som gör så med adoptivbarn från Ryssland, Ukraina med flera östländer också. Som man kan få blonda och ljusa barn ifrån. Svårare att ljuga för ett barn från Bolivia!
  • Jeaninne
    Anonym (Fy fan!) skrev 2014-07-28 16:20:15 följande:

    Jag har vänner där mannen i paret är steril. Dom har adopterat 2 barn från Colombia och har varit gifta i 35 år typ. Har nu även 2 barnbarn. Funkat hur bra som helst. Mannen avgudar sina barn och barnbarn! Fy fan för dig om du lämnar honom för en biologisk funktionsnedsättning som han inte kan rå för över huvud taget! USCH!!


    Fast jag tycker att alla ni som säger, att det är så hemskt om hon lämnar honom av just den här orsaken, är väldigt historielösa. För även i kulturer och tider där det varit nästan omöjligt att få skilsmässa annars, så har ofruktsamhet hos båda könen (samt impotens hos mannen) nästan alltid varit en giltig skilsmässogrund. Vilket inte är så konstigt, eftersom en av de viktigaste meningarna med äktenskapet är att unionen ska vara fruktsam.
  • Jeaninne
    mr me skrev 2014-07-28 15:08:45 följande:
    Nja, hon har väl en del relevanta invändningar och det är många viktiga sakomständigheter som hon tar upp.
    Tack! Jag tror att dom inte VILL höra.
  • Jeaninne
    Anonym (...) skrev 2014-07-28 16:35:25 följande:
    Här håller jag helt och hållet med dig! Jag var dock inte tillsammans med min man när han fick reda på att han inte hade några fungerande spermier men han och jag har pratat mkt om den tiden.

    Hans dåvarande var väldigt okänslig mot honom efter de fick reda på det. Hon tvekade inte en sekund på att det skulle bli donatorimsemination men brydde sig inte nämnvärt om min mans sits. När jag tänker på det nu så hade det kunnat sluta i katastrof då min man inte ens fick tid på sig att tänka över det här eller sörja det faktum att han aldrig skulle kunna få ett biologiskt barn. Det finns en himla massa mer jag skulle kunna skriva om deras situation men så mkt känner jag inte att jag vill lämna ut.

    Jag skrev ett inlägg om det här tidigare i tråden och allt slutade bra när det gäller relationen mellan min man och hans barn. Han älskar barnet mer än något annat, biologisk eller inte men som jag skrev så hade det kunnat sluta i katastrof med tanke på hur lite stöttning och förståelse han fick från sin dåvarande pga att hon var så desperat efter ett barn!!
    Men exakt! Det är det som är så farligt - en barndesperat kvinna som ställer ultimatum och hotar! Då bäddar man ju för att mannen ska känna sig avvaktande till det barn som föds. Eller i värsta fall att han ska känna att det inte är hans alls, utan att det bara får bo i hans hus på nåder för hans frus skull...
  • Jeaninne
    Anonym (...) skrev 2014-07-28 16:39:31 följande:
    Tror du verkligen att majoriteten väljer att aldrig berätta?

    Ingen jagar dessa föräldrar med blåslampa men man har en skyldighet att berätta för barnet hur det har blivit till. Är inte helt 100 men jag tror till och med att man har en laglig skyldighet att berätta för barnet.

    Det handlar alltid om barnets bästa!
    Det är ingen mening med den lagen om ingen kollar.

    Jag vet att i Storbritannien skickar myndigheterna hem ett brev till donatorbarnet på 18-årsdagen, med information om hur h*n blivit till och hur h*n kan få ut uppgifterna om sin riktiga pappa. Men det är klart, om 18-åringen fortfarande bor hemma - vilket väl de flesta gör - så är det lätt för föräldern att förstöra brevet...
  • Jeaninne
    Anonym (...) skrev 2014-07-28 16:59:20 följande:
    Självklart har den ingen mening eftersom, som du skriver, ingen kollar upp det.

    Förstår dock inte varför man är så självisk och väljer att inte berätta för barnet :(
    Man vill väl vara en "vanlig, normal" familj utåt sett. Om man berättar för sitt barn, så finns ju risken att det berättar för sin bästis... som berättar för resten av klassen, som berättar hemma... Och sedan kommer hela orten att spekulera i ifall mannen är impotent...
Svar på tråden Lämna infertil sambo?