TigerBamse skrev 2014-10-09 06:55:17 följande:
Ååh! Jag känner så väl igen mig! Har fått börja använda en annan överdel på jobbet nu istället för skjorta. Dessa har mestadels praktikanter, sommarjobbare, gravida etc. Kollegor har börjat fråga varför jag plötsligt börjat använda dem. Det ör bara 4 st på jobbet som vet. Egentligen tror jag att de vet men frågar lite "safe". Varje gång får jag panik och säger att jag gillar den tröjan bättre än skjortan bara. Än har de accepterat mitt svar men hur länge till? Snart kommer jag behöva andra byxor och då blir det verkligen officiellt.
Min älskade sambo tycker jag är löjlig och blir nog också lite ledsen då han säger att detta är det bästa som hänt honom så han vill gärna tala om det för alla vi träffar. Han undrar hur jag ska göra om några veckor på jobbet när byxorna inte går på längre, om jag ska typ använda en gördel då. Hmm, han har så rätt men jag är så rädd att det inte ska gå bra!
Jag är här inne å läser varje dag och beundrar verkligen alla er som skriver här och vågar tro på sin graviditet. Så underbart fint babynest, så härligt det låter med lapptäcke, jättefin Bola, goa UL-bilder och fantastiska magar ni visar upp tjejer! Själv vågar jag fortfarande inte tro på att detta kommer gå vägen. Har ju redan gjort 5 UL, lyssnat på hjärtljud hos BM 2 gånger och innan varje besök har jag sagt till mig själv "om allt ser bra ut idag ska jag vara glad och tro på att det kommer gå bra och inte skämmas över tjockismagen längre". Så går det några timmar efter besöket och jag känner mig lika osäker igen.
Blä, hatar det!! Jag vill så gärna vara glad men jag vågar inte!
Förstår din oro mer än väl, med två sena missfall i bagaget är jag inte så kaxig... MEN är det någonting jag lärt mig så är det så är deg att man precis lika ledsen om något går galet oavsett om man köpt lite babysaker, berättat för folk eller beställt barnvagn eller inte, så mitt råd till dig är att tro på ditt lilla pyre, om inte du gör det, vem skall göra det då? :)
Livet är fullt av tvärnitar och om de kommer så ta det då. Det är så lätt att tro att man skyddar sig när det i själva verket är tvärtom. Jag är idag jätteglad för de minnen jag hann samla på mig, utan de så skulle ju det vara som barnen inte funnits.
Första steget är jobbigast när man är rädd, köp en sak i terapisyfte :)
Kram!