BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag känner bara lite lågt till vänster samt högt strax över navelhöjd på högersidan. Har en ovanlig moderkaka denna gången, dels är det en placenta praevia vilket innebär att den ligger för livmodermunnen och således kommer jag att snittas oavsett vad planen är sedan innan men även att den därtill har en ovanlig form och ligger i både fram och bakvägg samt har biplacenta. Min livmoder är dessutom sned så barnet ligger snedare och snedare ju större det blir, varit så med alla fyra innan också. Högt upp på högersidan men inget ovanför navelhöjd på vänstersidan. Nu när jag fortfarande bara är drygt halvvägs och ligger på rygg om jag får en rejäl sammandragning så livmodern drar ihop sig till en hård boll, så syns det tydligt att fostret ligger mestadels på min högra sida...

Två av mina tidigare grav har jag haft moderkakan i framvägg och då känner man både lite senare samt mest ute i sidorna typ. Med de två första satt den i tak och där kändes rörelserna betydligt tydligare/kraftigare redan från början.

Jag ska på nytt ul på torsdag ( vårt 16e eller om det är 17e i ordningen), kolla moderkakan samt hjärtat. Moderkakan eftersom det är en placenta praevia som inte riktigt har vanlig form och dessutom har jag haft blödningar under hela graviditeten -vilket läkaren i torsdags sa att jag med största sannolikhet kommer att ha hela tiden, av och till precis som nu. Hjärtat kontrollerar de eftersom ena sonen föddes med öppen ductus och sepsis. Men förrförra veckan på RUL såg hjärtat bra ut, så hoppas att det fortsätter i samma anda. Ductus i sig är ändå inget man kan se på ul utan först efter förlossning.

Kommer dock sakna våra återkommande snabbkollar i enrummaren, för ser det hyfsat ut på torsdag så blir det antagligen bara ett eller två ul till innan förlossning.
Hoppas även att vi får en annan ultraljudsapparat än på RUL för den visade suddiga bilder och bm sa den var den äldsta maskinen, våra bilder vi fick att köpa gick ju knappt att se på. Så tänkte, syns det bättre nu så ska jag tigga mig till en bild...

Jag kommer inte att vaccinera mig, inget heller som min bm har tagit upp än. Får se om hon säger något den 10/11 då nästa besök är. Imorgon blir det UL igen hos läkaren, kanske denna säger något en tror knappast det.

Förra veckan då jag var på barnmorskemottagningen så satt det ett anslag på väggen om att alla gravida i länet får vaccinera sig gratis.

Ja det är irriterande att behöva vänta, men din tid får du ändå. Så har det varit för oss i alla fall. Som när vi hade tid 11.30 och kom in 12.18. det ultraljudet tog ändå lång tid eftersom det även fanns med personal och skulle lära sig.

Vi har oftast haft 2 läkare med då den ena går sin specialistutbildning. Idag 15.30 så är det dags för ultraljud nr.16 -med ännu en ny läkare, förvånande nog, hade velat ha en som sett vår bäbis tidigare. För det blir inte samma sak då det är olika som glor hela tiden.

Hem kommen från ännu ett ultraljud och en superpigg liten gumma som både sprattlade hejdlöst mycket och räckte ut tungan.

Tyvärr så har jag totalt föreliggande placenta praevia och läkaren tror inte den kommer ändra på sig. Vad gäller övriga komplikationer såsom placenta accreta så sa hon att hon har för lite erfarenhet att bedöma det nu, så vi ska tillbaka i v30 för ännu en kontroll. Dock toppar jag alla dåliga odds för att råka ut för en placenta accreta. Så vi får se helt enkelt.

Nåväl, den stora frågan är nu om hur tidigt de tänker snitta -det får vi reda på vid jul troligtvis. Men kan nu helt plötsligt bli så att vi får ett februaribarn istället eftersom de gärna snittar praevia lite tidigare än vanligt snitt och är det en accreta så är det tydligen vanligare att man snittar i v 35-36. och vi har ju bf 11/3. Nåja inget att stirra upp sig för nu, utan mer vila för att minimera blödningsrisken och förtidsbörden. Går ju in i v 22 idag... sniglar sig framåt.

Placenta accreta är när moderkakan växer in i livmoderväggen dvs i muskulaturen och därmed sitter fast. Den lossnar inte av sig själv och medför i regel stora blödningar som kan vara direkt livshotande. Finns även tillstånd där den växt helt igenom livmodern och t o m fastnat på andra organ (men det heter något annat. Nåväl jag toppar tyvärr alla risker med att få accreta

1. Placenta accreta är ovanligt om man inte har placenta praevia -vilket jag ju dessutom har en fullständig.
2. vid 4 kejsarsnitt har risken för accreta stigit från någon ynka procent om man aldrig snittats till ca 61% (olika statistiska undersökningar nämner 55- 67% ökad risk) även vid andra livmoderoperationer så ökar risken och jag har 3 olika op utöver snitten. Så totalt 7 och då är risken i % ännu högre.
3. Risken ökar markant om man är över 35, jag är 39.
4. Embryot fäste bredvid kejsarsnittsärret och det i sig är en risk.

Om det är en accreta jag har så finns det en stor risk att de måste operera bort livmodern vid förlossningen, det finns andra behandlingar att tillgå så som celldödande medel osv. Men verkar bero lite på vilket sjukhus man förlöses på. Och i ärlighetens namn, är det så att jag är drabbad så vill ju inte jag bli förlöst på stadens sjukhus utan hoppas de skickar mig till Lund eftersom de överlag har bättre komptetens där vad gäller problematiska graviditeter och förlossningar och förtidsbörd. Och svårare fall brukar skickas dit.

Nåja, det enda jag kan göra är att vänta till v 30 för ny bedömning eftersom läkaren igår ärligt sa att hon har för lite kunskap. Annars är det som gäller nu hög beredskap för blödningar som är kraftiga. Orkar dock inte lägga allt för mycket oro på detta i nuläget, för jag kan inget göra, ser däremot till att vara påläst eftersom min kunskap och frågor då sätter lite press på läkarna.

Nåja näsa steg blir barnmorskan den 10/11, sen troligtvis läkare igen runt 23e då denna sjukskrivning går ut. Känner mig som stammis på gyn och barnmorskemottagningen vid det här laget. Men stor lycka att lillfisan i magen mår bra :) tycker dock att hon i alla fall ska ligga kvar till v 35.

Ja mycket mer kan jag ju inte göra. Jag kan liksom inte bara ge upp och ta ut en sorg i förskott som kanske inte ens blir. Har dock svår att njuta av graviditeten, utan nöjer mig med nåt mittemellanting, där jag inte gråter och är förtvivlad men inte heller riktigt kan glädja mig. Antar att det är mitt sätt att bearbeta och processa det hela.

Ja usch, detta är ju min andra tvillinggraviditet där ena fostret dött medan den andra klarat sig bra. Dock var det inget annat strul förra gången.

Vi har inte gått ut på fb men de vi träffar irl har vetat det direkt eftersom jag fick gravidmage redan i v 6 och livmoderns stl har legat 5 veckor före i tiden tills nu då den äntligen hejdat sig lite. Mina kollegor fick också veta så fort jag plussat eftersom mitt jobb innebär en hel del hot och våld. Är ju avstängd sedan mitten av augusti sedan jag blev just mordhotad flera gånger per pass både verbalt och skriftligt samt jagad etc.

OT

Jag läser att en del inte fått så trevliga mottaganden från omgivningen. Kan säga att nu när jag väntar 5e så har det inte sagts så mycket, medan 3e och 4e vart det mycket kommentarer från bekanta som menade på att två räcker och man behöver inte befolka jorden själv osv. Från släkten har dock den här gången varit extremt kylig, min mamma har gratulerat mig men hör inte av sig -å andra sidan har vi en frostig relation sedan jag skilde mig för några år sedan och hon tog exets parti och tyckte jag skulle tänka på barnen. Trots åratal av familjeterapi och allt. Min pappa har inte sagt grattis ens eller på annat vis kommenterat det. Endast min yngsta syster (jag har 6 syskon) samt min ena brors fru har varit glada och grattat. Svägerskan + bror ska själva ha sitt första barn vilken dag som helst nu.
Min sambos familj är alla glada och har gratulerat liksom alla kompisar på hans sida. Men så är det sambons första och han är bland de sista ut i bekantskapskretsen. Sist ut av sina syskon osv.

Sambon däremot fick mycket negativa kommentarer i sin umgängeskrets då vi träffades. Jag är 4 år äldre än honom, har 4 barn sedan tidigare osv osv, det var många förmaningar och "tänk dig för". Men även det har ju löst sig, och nu är det längesen någon olyckskorp kraxat.

Jag arbetar med unga vuxna som har neuropsykiatriska funktionshinder samt i flera fall en lindrig utvecklingsstörning och därtill personlighetsstörning, psykoser, självskadebeteenden etc. Samt resurspersonal till rättpsyk.

tycker du ska prata med din chef eller skyddsombudet för det måste göras en riskanalys pga att du upplever dig mer utsatt nu som gravid. Vilka risker medför det och hur ska man undanröja dito om man kunnat identifiera dom. Vi jobbar ju alltid med överfallslarm men eftersom ena personen direkt riktat hat mot mig pga graviditeten så kan man inte skydda mig ens med dubbelbemanning då hen förföljer mig, jagar mig så fort jag parkerat på jobbet. Hen hotar hälla bensin över mig o min sambo och elda upp oss. Sparka mig i magen så barnet dör. Siktar på mig med pistolatrapp osv. Normalt sett dubbelbemannar vi när sådant händer, men nu är ju läget ett annat.

Just nu spelar det ju kvitta för min del eftersom jag är sjukskriven pga blödningar.