BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag känner mig så äcklig med det här jäkla avslaget... Även om jag duschar känner jag att det inte riktigt blir rent då jag har så ont där de fick sy (klipptes några cm så blev ju en del stygn...). Igår var första dagen jag inte tog maxdos av både panodil och ipren och nu är det 12 dagar sen förlossningen, hur länge ska man egentligen behöva ha såhär ont? Kan inte ha vanliga trosor då kanten skaver i underlivet, utan måste ha typ boxervariant (med halvlånga ben). Bindan skaver dessutom, o jag kan typ inte torka mig när jag kissat (får "badda" lite försiktigt)... Har även problem med att sitta. Blääää. Känns dessutom som om jag aldrig kommer våga ha sex igen... En bm hjälpte mig på BB att se underlivet mha en spegel, o då tyckte jag dock att det såg okej ut. Men det lilla jag vågat känna efter nu gör mig livrädd...

Har inte orkat/hunnit läsa ikapp.

Vår lilla pojk föddes 5:44 imorse. Första värken kom kl 22. Inga tecken alls innan dess! Livet kändes hopplöst under dagen igår men fick en rejäl vändning på bara några timmar. Han var 51cm o vägde 4082. Allt gick toppen. Fick sy några stygn i mellangården. Amningen har funkat sedan första minut! Hur kan han redan veta vad han ska göra? Haha! Gott om mjölk har jag denna ggn oxå, han får ett bra sugtag och man hör att han sväljer.

Han hade bajsat lite i fostervattnet vilket gör att vi måste stanna minst ett dygn. Hoppas på att få komma hem imorgon. Storasyster på 2 år har vart här en stund och hälsat på. Gick toppenbra och hon var helt överlycklig över den lilla varelsen<3 Vi tror att namnet blir Lucas.

Grattis alla som fått bebisar. Och till er andra, ge inte upp hoppet! Snart sitter ni där med era bebisar:)

Värkarna startade 7 dagar över bf, han föddes på bf+8. Kram på er alla och tack för lyckönskningarna.

Jag tror jag bryter ihop nu!

BF idag och jag har nu officiellt gått längre än med de andra två barnen (värkarna startade 00.40 på BF sist). Jag som tänkte för 5veckor sedan att det nog blir lite före BF den här gången:( även barnmorskan trodde på FÖRE BF och absolut inte EFTER.

Inatt har jag sovit NOLL! Ont i ryggen, förvärkar, stress, oro.. Jag ORKAR FAN INTE MER!

Ska jag gå såhär i kanske två veckor till? Hur ska jag orka föda barn om jag inte får sova? Att åka in för sovdos känns mer uttröttande än energigivande. Åka bil 4 timmar för att få sova några timmar? Jag vill inte åka den där förbannade vägen förrän jag vet att jag får ta bebisen med mig hem, UTANFÖR magen!

La mig gråtandes igår och får väl fortsätta gråta idag. Jag vill inte mer!

Ni som inte har samma efternamn som er partner - vad ger ni barnet för efternamn? Jag och min man har olika, ganska unika efternamn och vi är inte ense om hur vi ska göra. Även om det inte är optimalt tycker jag att barnet bör få bådas efternamn. Rättvist. Dubbla efternamn är ju inte tillåtet sen 1982, så ett av efternamnen får bli mellannamn då, och det som klingar bäst i rad är att mitt efternamn blir mellannamn, vilket känns lite tråkigt ändå, för jag har för mig att mellannamn inte förs vidare. Min man vill att vi bara ska ge ett efternamn och att det blir synd om pojken om han ska behöva dras med två. Hur resonerar ni som också har olika?

Är det någon mer som mått illa efter förlossningen? Känns öm och lite ont i magen och mår illa, antar att det är för att det just kommit ut en freaking människa men tänkte ändå höra :P känns så dumt att fråga personalen hela tiden om vad som är normalt :P

Hur var det första gången ni skulle bajsa förresten? Har känt lite tryck ibland och reagerar med lätt panikkänsla för minnet av de djävulska värkarna, tror aldrig jag kommer våga skita igen :P

Ska läsa igen så fort jag kan! I torsdags bestämde vi oss tillslut för att åka in för en sovdos. Hann ut till bilen och värkarna gick från 1 på 10 min till tre på 10. Kom in och det fortsatte. Jag hade inte öppnat mig något alls sedan kollen 24h tidigare så låg fortfarande på 1,5cm. Valde att ta morfin och bricanyl och slumrade sedan igenom natten. På morgonen kom värkarna av sig själv och vid us. Vid 10 var jag öppen tre. Badade, lustgas, EDA och 15.19 är världens finaste lilla kille ute. Är supernöjd med förlossningen och känner att det gick bra utan att ha sovit så mycket. Men NU är jag trött och än så länge är han snäll :) 3776g, 53cm född v.40+4

Jag var superledsen hela dagen igår men på kvällen var det som att jag förlikade mig med att "jaha, då får jag väl gå över då".

Hann få tre timmars sömn innan jag vaknade för två timmar sedan av förvärkar igen:( kommit med 5-6minuters intervaller och gjort rätt ont.. Och dum som man är får man ju upp hoppet om att det kanske äntligen ska vara dags. Blir så fruktansvärt besviken när det inte händer något mer, känns som en käftsmäll varje gång det tilltar i styrka och sen bara fiser av:(

Här har det förresten också trillat in sms under dagen. Känns som att jag har lust att svara "nej det händer inget än men om du tjatar lite till kanske ungen kommer ut snabbare, eller vad tror du?".

Säger som du; orkar verkligen inte mer! Funderar på att ringa förlossningen imorgon och böna och be om hjälp! Vill antingen få sova eller få ut ungen!

Hade jätteont inatt från 01.20 och fram till strax efter 5. Efter det lugnade det ner sig litegrann men då var jag ju så ledsen och besviken att jag ändå inte kunde sova. Strax efter 7 började förvärkarna om igen och håller på än. Har alltså varit vaken från 1 inatt och känner mig lagom mör.

Gruvar för veckan som kommer när sambon far 4 och jag måste vara själv med barnen hela dagarna. Kan bli skoj om jag inte får sova:( vi var ju helt inställda på att det skulle bli av i helgen och jag kände mig så lugn och avslappnad i torsdags när jag visste att han var ledig tre hela dagar för det var ju självklart att jag skulle hinna föda under de tre dagarna. Nu kommer ångesten krypandes att det är en lång vecka framför mig som jag måste vara själv ifall det sätter igång:(

Usch för det här!

Har du fått sova inatt?