BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Det enda jag tänkte på är behöver du både ofodrat o fodrat galonställ? Vi har tänkt satsa på ett galonställ och sen typ ullställ under vid behov (vi kommer dock ha sonen hemma ett år till). Vi kör även ofodrade stövlar och satsar på tjocksockar vb, men då bor vi i norrbotten och stövlar är en kort säsong här.

Åh vad jag tycker denna ålder är helt fantastisk! Bosse är så kul att vara med (oftast...). Han lär sig så snabbt, och bara talet lossnar helt kommer han prata så mina öron blöder. Jag imponeras av honom varje dag, och nu har han även börjat försöka sig på 2-ords meningar ("sitta här"). Och han älskar att sitta o bläddra i böcker, peka ut olika saker (främst olika djur). Sen har iofs även den mer ocharmiga sidan börjat växa fram... Ett humör utan dess like. Lite motgångar och det blir ett illvrål (räcker med att typ klossen inte går i hålet han tänkt osv). Sen vägrar han sitta i barnmatstol också, så i helgen fick han en hög barnstol istället... Nåja, han klättrade ur barnmatstolen också trots att man spännde fast han.

Är dock lite nervös hur jag ska lyckas aktivera han nu när sambon börjar jobba igen (nästa vecka). Känns så mycket besvärligare att kånka runt på två barn, men ska försöka ta mig ut så jag inte växer fast hemma. Ta mig till kyrkans barntimme osv, bibblo har någon sångstund varje vecka (finns ingen öppen förskola här). Hur gör ni andra som har/väntar småsyskon? Vad gör ni för att roa era 1,5-åringar? (Han kommer vara hemma åtminstone 1 år till innan det är dags för dagis).

Bosse har alltid testat mig... Nej är nog det vanligaste ordet som kommer ur min mun. Han har alltid kollat på mig medan han gör något han vet att han inte får. Enda skillnaden som blivit sista 2-3 månaderna är att han kan göra allting själv. Vägrar bli matad, buren, hjälpt med allt osv.

Här är vi också tokförkylda trots att Bosse inte går på någon förskola! Bosse blev förkyld i fredags, jag i lördags o Alma och sambon i söndags... Bosse går det rätt bra med men Alma (8 veckor) har haft det jobbigare... Hon är rätt snorig och hostig, hade lite feber igår men än så länge kan hon amma iaf, får spola ur näsan x flera bara... Men jag tror vi alla är på bättringsvägen, känns som det värsta är över. Tror vi blivit smittade av kusinerna som går på dagis.

Sen till något annat, Bosses nya grej är att göra kullerbyttor i soffan. Han står och hoppar två gånger sen kastar han sig på huvudet så han slår över (utan att använda händerna). Tror min son är mer vild än tam... Gissar att detta är charmen med att ha ena äldre kusinen som idol ;)

Alltså, dom har ändå sovit okej... Första natten var värst, innan vi kom på att spola ur näsan. Då sov hon 2-timmarsintervaller. (I vanliga fall sover hon 20-04 äter o sen somnar om till 7-8). Bosse har gnällt lite i sömnen, tappat nappen mer men inte vaknat nå mycket oftare. Där har nässprey varit våran räddning! Vi är nog rätt bortskämda med sömn egentligen för att ha två under 1,5 år... Båda har alltid haft en bra dygnsrytm.

Hehe, jag förstår att det låter livsfarligt men gissar att jag är van? Han har alltid varit en bängelpelle... Tror han var typ 10 månader när jag hittade han ståendes på fönsterbrädan... Långt innan han kunde gå puttade han leksaker mot möbler så han kunde klättra högre upp. Har alltid legat ett steg efter han känns det som, men *peppar peppar* har han aldrig gjort illa sig på grund av hans galenskap. Och nu med en till liten har han fått ytterligare försprång!

Vill bara tipsa (om inte dietisten sagt det) att näringsdrycker smakar olika beroende på vilken temperatur dom har - endel vill ha de kalla och endel rumstempererade. På mitt jobb brukar köksan göra glass på näringsdryck då många av våra cancerpatienter är spyless på näringsdryckerna men behöver få i sig dom. Då kan man tillsätta färska bär eller liknande för att höja smaken (de smakar ju rätt konstgjorda). Hur går det för er nu? Fortfarande sura uppstötningar? Smakberoende? Annars kanske ni får prova byta märke... Styrkekramar i erat kämpande med maten, sånt vi andra kanske ibland tar för givet...

Grattis SMA87! Jag har 15 månader mellan mina gryn och det är hittills det bästa vi gjort! Lillasyster var ju en "hoppsan" men precis lika välkommen som sin mer planerade storebror :) 26 månader är väl ett rätt "normalt" åldersspann, men jag förstår känslan om att det känns jobbigt att berätta om grav nr 2. Sonen var ju 7 månader när jag plusade, och oj vad jag skämdes (?) att berätta att jag var gravid igen. Nu i efterhand förstår jag dock inte varför :) så en helt normal känsla skulle jag tro!

Vi lägger han i sin säng (en juniorsäng), sen ligger jag eller sambon bredvid i en 90s säng (kloss mot hans säng) tills han somnar. Han får sitta, krypa, rulla osv hur mkt han vill i sängen så länge han stannar i sin säng. På dagen tar det ungefär 5 min att lägga han och på kvällen tar det 15-30 minuter trots att vi gör på samma sätt. När han vaknar på natten går vi in till han o ger han sin tutte, alt kliver han upp och kommer in till oss. Ibland bär vi tillbaka han och ibland får han sova mellan oss resten av natten, beror på vad vi orkar.

Han har blivit mer o mer morgonpigg, förr sov han alltid till mellan 8-9, sista månaderna har han vaknat vid 7-tiden och nu vaknar han närmare 6 varje morgon... Han somnar kring 20-20:30 på kvällen och vilar middag drygt 1 timma (och då är han verkligen jättetrött när han ska vila).

Kpax - när var det du var beräknad? :) visst var det ganska snart?

Måste bara säga att allt har gått över förväntan med två små, hade verkligen gruvat mig i onödan. (Så många som uttryckt det att jag kommer få det såå himla tufft med två små så tätt) Amningen har fungerat klockrent, båda barnen sover rätt hyfsat (lillan sover bättre än storebror tom), dagarna rullar på och jag trivs som tvåbarnsmamma - har inget dåligt samvete åt något håll. Känner att jag får ensamtid med storebror (inte upplevt minsta svartsjukan från hans håll) både under dagarna men sen även på kvällen när sambon kommer hem från jobbet. Förstår att det kommer komma perioder som är jobbigare, men försöker leva i nuet. Jag och sambon har haft en svacka nu sista veckorna men vi jobbar på vårat förhållande och börjar hitta tillbaka till varandra, man är ju inte mer än människa känner jag (Svackan beror inte på barnen utan på andra omständigheter). Har ingen längtan tillbaka till jobbet, att vara hemma är verkligen min grej ;) (kan bero på att vi har kaos på mitt jobb och jag vill absolut aldrig tillbaka - letar nytt nu under föräldraledigheten).

Jag är såå stolt över min lilla (stora!) kille. Nu har han två dagar på rad bajsat på toaletten! Tidigare har det blivit någon gång dådå på pottan, kiss kommer nästan dagligen men bajs bara någon enstaka gång i veckan. Igår var vi hos farmor o då fanns det inte tillgång till någon potta när jag märkte att han var bajsnödig, men toaletten funkade ju lika fint! Tror nästan han tyckte mer om toan än pottan? Nåja, nu måste jag införskaffa sån där barnsits till toan för att underlätta.