Här är tyget som min mamma skall sy spjälskyddsöverdrag av, gillar det skarpt 
Funderar på att sy ett eget tvillingbabynest av samma tyg (tänkte vit botten) men vet inte om jag orkar/vågar. Dagarna går så jäkla snabbt ändå! :-O
Även jag har varit till BM idag :)
Jag är i 31+5 så väldigt nära 32 fulla veckor. Hade ett magmått på 30 cm, blodvärdet hade gått upp lite igen (åker lite fram och tillbaka), urinen innehåller fortfarande lite protein, men det var på samma nivå som förra veckan när jag var in och kollade blodtrycket så det var ok ändå. Blodtrycket håller sig på rimlig nivå med medicin och vila så det känns så skönt!
Har börjat få en del förvärkar nu också, dom är riktigt obehagliga.
Oj vad alla är till bm och har koll. Jag är i v 31+5 och var på inskrivning v 13, rul v 17 (visade det sig) rul 2 v 20, koll v 28 sen har jag inget förrän v 33+2. Det känns som att mitt landsting är snål på kontroller. Jag har inte lämnat urinprov sen inskrivningen, och knappt tagit blodprov.
Hur mycket går ni andra? Vissa förstår jag går mer pga blodtryck och annat som strulat. Men ni som har haft problemfri graviditet då?
Har ni något bra tips på något ENKELT man kan sy till bebis? Har gjort den där babywrappen (filten till babyskyddet) som jag länkade till tidigare i tråden men sen har jag inte sytt mer. Hade egentligen inte tänkt sy något mer heller eftersom vi som sagt inte har någon tygaffär här men..
Dagarna går så grymt sakta nu och jag vet verkligen inte vad jag ska hitta på för att få dagarna att gå. Så fort jag försöker göra något får jag antingen förvärkar eller foglossning eller så börjar jag blöda. Testade tex städa övervåningen i förrgår och började blöda på eftermiddagen, suck:(
Så ge mig tips nu! Vad ska man hitta på om dagarna?:)
Hur ör det för er andra med magklappande förresten? Är ni bekväma med det och frågar folk i et omgivning först? I mitt fall har mina kollegor (som jag förvisso gillar men jag är inte så fysisk av mig annars med dom) gått halvt bananas med klappande och ibland gnuggande. De som frågar lite fint har jag absolut inget emot men det är lite jobbigt med folk jag knappt kan namnet på som jag arbetat två pass med som bara grabbar tag i en när man inte ens är beredd :-/ Trodde inte riktigt på att det skulle vara så men nu har till och med totala främlingar börjar klappa på mig (senast i toakön på en restaurang). Har alltid inbillat mig att man ska hantera det så himla bra och säga ifrån men med de främmande blir man liksom helt tagen på sängen varje gång och med kollegorna är det ju så känsligt, de älskar ju bebisar med tanke på vårt jobb och menar bara väl, men ändå. Detta ihop med alla kommentarer som "oj vilken KAGGE!" "Det var värt vad du sväller!" och "oj så stor du blivit, jättestor!" Gör att jag börjar ogilla det här med att vara gravid :( några är gulliga och säger istället att jag har en jättefin mage osv och då blir jag ju glad (för jag känner mig verkligen inte alls fin just nu, börjar ana bristningar på magen nu också som är lite av en skräck för mig) men detta kontanta stirrande, bedömande och uppskattande om hur min magenväxer gör att jag ledsnat. Min stackars familj får ta skiten för det för när jag tjatats på i flera dagar i sträck på jobbet blir jag direkt ilsken när min egen mamma ber om "att få se magen nurå!" När jag är och hälsar på. fräste ifrån sist och märkte att hon blev ledsen och då känner man sig ju hemsk. Jag har verkligen inget emot att visa min mage och så men det måste liksom få vara på mitt eget initiativ känner jag, jag vill inte stå och visa upp mig som beordrad liksom. Är jag världens hemskaste som känner så här? :( min familj blir ju ledsna för att de tycker att de sol är familjen ju är "annorlunda/en annan sak" och att DOM minsann måste få titta osv för de längtar ju med mera med mera men det känns på ngt sätt som att all min frustration över de andra som jag inte vågar konfrontera pyser ut på min familj istället. Har någon tips? Kan tyvärr inte sätta stopp på jobbet utan att stämningen skulle bli otroligt krystad och har ju bara några veckor kvar men hur blir jag av med irritationen och oviljan att visa magen för mina egna syskon och föräldrar?