BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Idag har vi varit på första bvc-besöket och det har bara lett till att jag nu sitter och gråter och känner mig som jordens sämsta mamma. Är så fruktansvärt arg och besviken på mig själv och fattar inte varför min kropp aldrig någonsin kan göra det den ska:(

Tycker ju att amningen fungerat så bra. Hon äter 20-30minuter och är nöjd 2-4timmar. Sover bra på natten och är allmänt nöjd mellan målen, inte slö utan bara nöjd. Dessutom har jag ju den här gången verkligen fått uppleva att det är MYSIGT att amma, inte haft den där äckelkänslan som jag hade när jag ammade första barnet.

Hur som helst hade hon bara gått upp 30g sen vi åkte hem från BB för 12 dagar sedan och väger nu 2930g. Hur är det möjligt att hon inte gått upp mer när jag HÖR tydligt att hon äter och hon är så nöjd?

Som grädde på moset har jag (precis som jag misstänkte) åkt på en infektion i hela höger bröst. Såret varar och hela brösten ilar och gör fruktansvärt ont. Bara sedan igårkväll har det blivit mycket sämre, så pass att jag inte klarat att amma från den sidan alls och nu har jag så ont att minsta lilla jag rör mig så att vårtan rör amningsinlägget så vill jag bara skrika. Så nu får/bör jag inte amma alls därifrån och har fått med mig en hel påse grejer hem för att tvätta rent:( och eftersom höger bröst redan har mindre mjölk än vänster så måste jag försöka pumpa pumpa pumpa för att inte det ska ta slut helt.

Så med andra ord ska jag ha ett bröst mindre att amma ifrån men samtidigt känna press att jag ska få henne att gå upp i vikt! VARFÖR kan det inte bara få fungera? Fy fan så värdelös jag känner mig idag!

Hon vägde 3170 när hon föddes, hade gått ner till 2900 två dagar senare. Så visst kan hon ha gått ner ytterligare efter det och sen vänt. Eller så är det som bvc-sköterskan sa att hon egentligen gått upp mer men kanske gått ner lite bara de senaste dygnen för att bröstet börjat krångla.

Vi har ingen amningscentral här, bara bvc med två sköterskor och ingen av dem har jag särskilt stort förtroende för.

Nu har jag som sagt fått ganska starka medel att tvätta med och smörja så jag hoppas att jag får bukt med såret ganska snabbt och kan återgå till att amma på varannan sida/amning. Det känns ju sjukt tidskrävande att både tvätta och smörja och dessutom sitta med pumpen. Orken finns ju inte riktigt heller. Det jag pumpar ur går heller inte ge för det är VÄLDIGT blodigt och ganska varigt:/

Känner inte samma självförtroende nu med att hon klarar sig på mjölken i och med att hon ENBART ska äta från vänster. Hur ofta behöver hon äta nu liksom? FINNS det nog med mjölk i det bröstet för att de ska räcka och få henne att gå upp, när TVÅ bröst inte ens räckt? Hur ofta måste jag pumpa på höger för att hålla igång mjölken där? Måste jag pumpa VARJE gång hon äter eller räcker det varannan? Måste jag pumpa även nattetid eller funkar det att pumpa precis vid läggdags och sen direkt på morgonen?.. Känns som sagt som att jag tappat allt självförtroende och helt plötsligt inte alls tror på mig själv:(

Jag som tyckte det kändes som att S växte varje gång hon åt men tyckte samtidigt det var märkligt att alla kläder fortfarande såg så stora ut. Inte så konstigt när hon ännu är 240g UNDER födelsevikten liksom. Storlek 50 är fortfarande lite som ett tält på henne:/

Här har våra drömnätter tagit slut förstås. Tidigare sov hon ju 5-6timmar första passet och sedan typ 3-4timmar till när hon ätit. Nu när jag bara ammar från ena bröstet äter hon med max 2timmars mellanrum dygnet runt. Hade ett liiitet sår kvar på vänster bröst som nästan var läkt och som inte gjorde ont längre men nu när det bröstet ALDRIG får vila börjar det bli värre förstås:(

Försöker pumpa så ofta jag hinner på höger bröst men det är helt omöjligt att pumpa på det bröstet samtidigt som hon äter på det andra.. så matstunderna tar nu dubbelt så lång tid mot förut PLUS att jag ska tvätta och smörja bröstet efteråt och rengöra pumpen. Och så äter hon tätare som sagt så det känns som att jag inte gör annat än mixtrar med mat och bröst. Vissa stunder vill jag bara ge upp och ge henne ersättning:(

Har en napp hemma men det funkar tyvärr inte alls:( dels upplever jag att det gör MER ont att amma med den och sen verkar hon inte förstå hur hon ska äta med den. Vill inte riktigt suga tag och blir jättearg för hon verkar inte få ut något.

Om bara såret på högersidan ville läka så jag kan börja amma som vanligt igen (även om jag tydligen måste amma oftare när hon inte går upp tillräckligt). Vet inte hur många dagar jag ska ge det innan jag vågar lägga henne till det bröstet igen. Som det är nu är jag ju helt låst hemma i soffan eftersom jag antingen ammar eller pumpar.

Jo innan var det varannan gång men eftersom jag redan hade nog lite mjölk på höger sida var jag redan i behov av att pumpa/amma fram mer. Funderar på att ge varannan gång från vänster och ge ersättning varannan gång så vänsterbröstet får vila. Får se dock om hon godkänner flaskan.. försökte ge henne det jag pumpat ut nyss (som inte var blodblandat) men hon vägrade:(

Det är nog precis som du säger men det känns som ett stort misslyckande om jag ÄNNU en gång måste ge flaskan. Visst är det isf förhoppningsvis bara tillfälligt tills det går amma på högra sidan igen men det gör ont i hela mig att behöva ge ersättning och inse att jag inte räcker till:( hoppas så innerligt att det läker fort!

Har skickat ett sms till en av hjälpmammorna nu så jag hoppas att jag får svar.

Tack för dina fina ord! Tyvärr var jag tvungen att ge henne lite ersättning efter senaste amningen då vänster bröst inte räckte till:( det räckte med 50ml ersättning efteråt så det är väl inte hela världen men ändå!

Har ni något tips på något man kan äta/dricka för att få mer och fetare mjölk? Lättöl har man ju hört men det känns ju galet att dricka alkohol när jag ammar, jag som aldrig dricker alkohol annars:/

Ja hade jag vetat att det verkligen kan hjälpa hade jag absolut provat, trots att jag tycker det är rätt äckligt:P

Längtar förövrigt tills Selina kommer upp i 3,5kg så vi kan börja prova bärselen. Hon är ju bara nöjd när hon är hos mig så det hade varit grymt om hon kunde uppskatta den. Står dock på kartongen att den är från just 3,5kg och jag antar att det har med ryggen att göra så vill inte testa innan

Idag pendlar jag mellan hopp och förtvivlan.. Har idag testat amma från det såriga bröstet, men med amningsnapp. Det funkade suveränt! Kände att YES, nu är vi tillbaka på banan igen.

Samtidigt går jag med den där ständiga gnagande oron att vikten inte ökat ordentligt. Har sms-kontakt med en hjälpmamma som menar på att minsta lilla hon typ rör sig så ska jag lägga henne till bröstet, hon ska i princip inte ens hinna vakna. Det SKA tydligen vara så att amma, att man ska vara klistrad i soffan med bebisen hängande i bröstet.. och DÄR kom min ångest tillbaka som jag kände när jag ammade de äldre barnen:( jag har ju två äldre barn att ta hand om, ett hus som åtminstone behöver LITE städning ibland, jag behöver duscha, äta och få gå på toa! Jag klarar inte av att känna att jag ska vara en vandrande matfabrik!

Hittills har det varit så tydligt när hon velat äta och när det varit gnäll över något annat. När det varit hunger har inget annat dugit. Annars går det trösta med blöjbyte/närhet/värme. Ska jag nu tolka ALLT som hunger lägger jag ner!

Vet varken ut eller in. På ett vis känner jag bara för att ge henne flaskan och på ett vis känner jag att jag fortsätter amma som tidigare, när hon visar att det är mat hon vill ha, och avvaktar tills nästa vägning på onsdag.

Och som ytterligare en käftsmäll var jag dum nog och ställde mig på vågen igår trots att jag lovat mig själv att låta bli. Ännu 1,5kg bort och nu är jag ett halvt kilo från startvikten:( fy fan säger jag bara!