Kpax skrev 2015-04-02 11:49:03 följande:
Vi hade inte heller någon bra natt. Mistluren drog igång vid 22, och jag fick verkligen inte tyst på henne. Försökte allt, och fattar inte vad jag gör fel! Sambon tog henne och då somnade hon i hans famn. Jag är ju glad för det, men känner mig så misslyckad som mamma. Det är ju min mage hon bott i, det borde väl vara jag som är störst trygghet...
Hur som helst har hon sovit oroligt och vaknat så fort jag försökt flytta mig längre ifrån henne. Och hon är fortfarande orolig, sparkar mycket och är inte nöjd mer än en minut.
Tror det handlar om att de små liven känner ens frustration... Så det är ju så bra att man är två! Verkligen! Jag tycker det är Asjobbigt att det är tvärtom...
Vi får kämpa på ett tag till med våra kvällsgnällisar!