BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Så mycket bebisar som håller på att komma ut, och längtandes mammor! Haft jävulska värkar med tio minuters mellanrum sedan igår em. Ökat i intensitet men inga tätare...åkte till till fl för att få med mig en sovdos hem och lyckades då sova fyra timmar helt däckad. Var öppen 1,5 pch tappen nästan borta. Idag har det kommit mer slempropp med blodstrimmor i, värkarna sitter i och har ibland gått ner till 7 min mellan men oftast ligger de mellan 7-9 ibland lite mer. Vill bara att det ska dra igång ordentligt, tätare så man vet att det inte är sååå jäkla långt kvar!

Jag känner mig så äcklig med det här jäkla avslaget... Även om jag duschar känner jag att det inte riktigt blir rent då jag har så ont där de fick sy (klipptes några cm så blev ju en del stygn...). Igår var första dagen jag inte tog maxdos av både panodil och ipren och nu är det 12 dagar sen förlossningen, hur länge ska man egentligen behöva ha såhär ont? Kan inte ha vanliga trosor då kanten skaver i underlivet, utan måste ha typ boxervariant (med halvlånga ben). Bindan skaver dessutom, o jag kan typ inte torka mig när jag kissat (får "badda" lite försiktigt)... Har även problem med att sitta. Blääää. Känns dessutom som om jag aldrig kommer våga ha sex igen... En bm hjälpte mig på BB att se underlivet mha en spegel, o då tyckte jag dock att det såg okej ut. Men det lilla jag vågat känna efter nu gör mig livrädd...

Idag känner jag mig rätt ledsen. Det är väl för sent för baby blues egentligen? Det har ändå gått 11 dagar. Jag saknar min sambo och livet vi hade innan bebisen. Jag är trött och känner mig otillräcklig, och de här känslorna gör mig rädd och ger mig otroligt dåligt samvete.

Jag älskar ju den här lilla korven, och ångrar ingenting. Men det känns tungt redan nu, och det borde jag inte tycka.

Jag hoppas verkligen att det bara är en tung dag, jag vill bara vara 100% glad över att jag äntligen har min underbara bebis här!

Är det någon annan som känner igen sig?

Det är inget konstigt att man har strul och mår dåligt av amningen i början. Det är ju som en sorts fortsättning av graviditeten, där ens kropp ska fortsätta att producera all näring till den lilla. Och att må dåligt av graviditeten är ju helt normalt... 

Tycker att chocken har varit mycket mindre nu med tvåan, men inte så mycket för att allt varit lättare eller barnet varit lättare, utan bara för att jag varit förberedd på det jobbiga och haft ett hum om VAD som är jobbigt. Och sen vet jag ju den här gången att det gick bra i slutändan och att det blir lättare. Den där riktigt jobbiga tiden i början är ganska kort ändå. Sen får bebisarna mer rutiner, äter mer sällan, sover på någorlunda förutsägbara tider så att man kan börja planera sitt liv igen. Och om inte allt för många månader kan vi börja smyga in lite välling och lite smakprover som lättar ansträngningen att producera maten och mättar så att barnet är mätt lite längre... 

Det är inget konstigt att man har strul och mår dåligt av amningen i början. Det är ju som en sorts fortsättning av graviditeten, där ens kropp ska fortsätta att producera all näring till den lilla. Och att må dåligt av graviditeten är ju helt normalt... 

Tycker att chocken har varit mycket mindre nu med tvåan, men inte så mycket för att allt varit lättare eller barnet varit lättare, utan bara för att jag varit förberedd på det jobbiga och haft ett hum om VAD som är jobbigt. Och sen vet jag ju den här gången att det gick bra i slutändan och att det blir lättare. Den där riktigt jobbiga tiden i början är ganska kort ändå. Sen får bebisarna mer rutiner, äter mer sällan, sover på någorlunda förutsägbara tider så att man kan börja planera sitt liv igen. Och om inte allt för många månader kan vi börja smyga in lite välling och lite smakprover som lättar ansträngningen att producera maten och mättar så att barnet är mätt lite längre...