BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

såg att det var någon som skrev och undrade om navelbråck, hur har det gått?

jag fick navelbråck med Julian i v. 40 så blev igångsatt pga smärtan av bråcket, för att jag skulle slippa gå omrking med det längre än nödvändigt. Det var ytterst smärtsamt då den stora magen puttade ut bråcket hela tiden. Direkt efter förlossning försvann bråcksmärtan och vid återkontrollen var det helt läkt!

Kanske glömde skriva här? Natten till söndag föddes lillebror äntligen med en väldig fart! Vi var inskrivna på förlossningen 1 timme innan han föddes :) så nu är Folke storebror vilket känns helt absurt! Men så mysigt med två små grabbar nu!

Efter två barn som gått igenom dagisåren kan jag bara konstatera att fodrade regnkläder är inget för oss. Och fröknarna håller med ;)

Hellre ofodrade regnkläder som går använda även på sommaren och sen komplettera med något varmare under när det är kallare ute. Då slipper man köpa dubbelt, för ofodrat brukar behövas ändå och fleecekläder/ullkläder använder vi även på vintern under overall när det är som kallast så.. likadant med stövlar.. ofodrade behövs på sommaren och bättre då att ha tjocksockar i på hösten än att köpa två par stövlar. Galonvantar kör vi också ofodrade och kan sen använda vilka vantar vi vill under.

DESSUTOM är det bättre med ofodrat enligt fröknarna för det är lättare att få torrt om det blir fuktigt inuti. Fodrade stövlar/galonkläder/Galonvantar brukar vara ett helsike att få torrt ordentligt.

Det enda jag tänkte på är behöver du både ofodrat o fodrat galonställ? Vi har tänkt satsa på ett galonställ och sen typ ullställ under vid behov (vi kommer dock ha sonen hemma ett år till). Vi kör även ofodrade stövlar och satsar på tjocksockar vb, men då bor vi i norrbotten och stövlar är en kort säsong här.

Åh vad jag tycker denna ålder är helt fantastisk! Bosse är så kul att vara med (oftast...). Han lär sig så snabbt, och bara talet lossnar helt kommer han prata så mina öron blöder. Jag imponeras av honom varje dag, och nu har han även börjat försöka sig på 2-ords meningar ("sitta här"). Och han älskar att sitta o bläddra i böcker, peka ut olika saker (främst olika djur). Sen har iofs även den mer ocharmiga sidan börjat växa fram... Ett humör utan dess like. Lite motgångar och det blir ett illvrål (räcker med att typ klossen inte går i hålet han tänkt osv). Sen vägrar han sitta i barnmatstol också, så i helgen fick han en hög barnstol istället... Nåja, han klättrade ur barnmatstolen också trots att man spännde fast han.

Är dock lite nervös hur jag ska lyckas aktivera han nu när sambon börjar jobba igen (nästa vecka). Känns så mycket besvärligare att kånka runt på två barn, men ska försöka ta mig ut så jag inte växer fast hemma. Ta mig till kyrkans barntimme osv, bibblo har någon sångstund varje vecka (finns ingen öppen förskola här). Hur gör ni andra som har/väntar småsyskon? Vad gör ni för att roa era 1,5-åringar? (Han kommer vara hemma åtminstone 1 år till innan det är dags för dagis).

kpax (och om någon annan ville veta också), du efterfrågade lite mer detaljer kring förlossningen? Here it goes!

Noa kom till världen den 7 augusti kl 01:50 med en väldans fart! Hela dagen den 6:e hade jag sporadiska värkar som visserligen var långa, ca 1 min, men långt mellan (mellan 10-20 min) och inte särskilt jobbiga. Försökte få igång det hela med lite dans och aktivitet för jag var rätt trött på det sådär 11 dager över tiden... men fick bara mer sammandragningar som inte gjorde ont så jag gav upp det där.

Vid 21 var jag trött och gick och lade mig. Sade dock till min man att lägga sig i ett annat rum för jag hade på känn att det kunde dra igång och ville att han skulle ha sovit i alla fall någon timme så att en av oss var någorlunda alert i huvudet. Svärfar var hos oss av en slump (filmkväll dagen innan) och sov med Folke.

Nästan genast jag lagt mig kände jag att värkarna kom mer regelbundet, ca 10 min mellan och de gjorde mer ont. Inte ohanterbart dock. Klarade mig fint på egen hand men var omöjligt att sova. Klockan 23 hände något... det liksom small till och plötsligt gjorde det SVINont och jag fattade att det verkligen var på riktigt - äntligen!! Gick för att värma vetekudde och ta en tallrik fil för att ladda innan förlossning och gick sedan upp för att väcka min man. Kom då knappt upp för trappan för att det gjorde så ont. Väckte en yrvaken J runt 23.20 och vi kom iväg strax innan midnatt efter att först ha pratat med förlossningen. Värkarna kom nu tätt tätt tätt 2 (?) min emellan men inte lika långa nu.

I bilen började nästa bekymmer... vi bor ca 40 min från sjukhuset och det är skumpig och jobbig landet-väg. Efter 5-10 min började det låta jäääääkligt skumt från bilens framhjul. Min man vågade inte fortsätta köra så medan jag satt och flåsade mig igenom värk efter värk var han ute och lekte bildoktor.... kom fram till att bromsen låg på hjulet och att vi därför inte kunde köra så fort... så vi körde i snigelfart (kändes det som) hela vägen in. Egentligen tog det nog max 45 minuter...

När vi kom in kunde jag inte stå på benen utan de fick hämta mig i rullstol, efter ett misslyckat kiss-försök kravlade jag mig upp i sängen för undersökning. 8-9cm öppen och 10 cm när värkarna kom. Vilken lättnad! Hann naturligt nog inte få bedövning så inhalerade lustgas för glatta livet. Funkade mycket bättre än förra gången! Barnmorskan var lugn och stöttande och ja, helt fantastisk. Undersköterskan likaså. Båda var i rummet heeeela tiden. Som natt och dag jämfört med förlossningen med Folke! Senare visade det sig att jag var den enda som kommit in till förlossningen den natten och att 3 barnmorskor låg och tittade på OS :) Snacka om perfekt natt att föda barn på!

Efter ca 1 timme i 2 olika positioner kände jag det karakteristiska trycket och den brännande känslan Det  var dags att krysta! 15 min senare (kändes mycket längre!) så var han född! Jag kände så tydligt när först huvudet och sedan kroppen kom ut. Han kom upp på mitt bröst och var ljuvlig ljuvlig helt från början. Jag bara låg och snosade på honom  och höll om honom. De var tvungna att sy lite och det är ju aldrig kul... blev även tappad på urin eftersom jag inte kunde kissa (precis som sist). Men hela tiden hade jag en sådan känsla av frid... äntligen var väntan över, äntligen var han här. Jag kände en omedelbar kärlek som jag inte gjorde med Folke eftersom jag var så utmattad då. Och jag var så lättad över att förlossningen blivit så snabb!

Vi blev senare flyttade till special BB eftersom jag haft GBS under graviditeten men allt var bra och vi fick åka hem efter 2 dygn så även blåsan börjat fungera igen.

Summa summarum: förlossningar är hemska men jäklar om jag inte fick den bästa möjliga ändå? Kan absolut tänka mig att göra om det, synd bara att J inte vill ha fler barn! :)

Tack för era grattis! Jag är fortfarande euforisk och kan inte fatta att bebistiden kam vara såhär underbar! Så kändes det inte sist!

Noa är 2 veckor idag och Folke blir 1,5 på lördag. Någon annans 1,5 åring som börjat trotsa som tusan nu? Allt ska man säga nej till och allt ska testas till yttersta gräns... Svårt att veta vad dom beror på åldern och vad som beror på nya familjemedlemmen...

Vi skolade in på dagis förra veckan och hej förkyld redan på fredagen. Minstingen gick det över fort, treåringen blev sämre men frisknade till fort. Pappan är halvdan och jag tog hela smällen. I morse blev jag tvungen att gå hem efter 1 1/2 timme, helt slut. Tyvärr blir jag hemma i morgon också som det ser ut. Snorig, hostig och slemmig. Skitjobbigt att sjukanmäla sig från ett nytt jobb

Här är vi också tokförkylda trots att Bosse inte går på någon förskola! Bosse blev förkyld i fredags, jag i lördags o Alma och sambon i söndags... Bosse går det rätt bra med men Alma (8 veckor) har haft det jobbigare... Hon är rätt snorig och hostig, hade lite feber igår men än så länge kan hon amma iaf, får spola ur näsan x flera bara... Men jag tror vi alla är på bättringsvägen, känns som det värsta är över. Tror vi blivit smittade av kusinerna som går på dagis.

Sen till något annat, Bosses nya grej är att göra kullerbyttor i soffan. Han står och hoppar två gånger sen kastar han sig på huvudet så han slår över (utan att använda händerna). Tror min son är mer vild än tam... Gissar att detta är charmen med att ha ena äldre kusinen som idol ;)