Lycka till ni som ska föda snart! Min jobbarkompis fick barn förra veckan, hon sa innan att hon inte visste om det var pojke eller flicka. Men vad hon visste men inte sa till nån var att det var tvillingar!! Så kom en bild med två små bebisar hehe alla blev helt chockade...
Suck! Första bristningarna på magen upptäckta! Fick inga med Folke... Men nu med barn nr2 dök de alltså upp med en månad kvar till bf ganska precis. Ni som fått, har ni blivit av med dem?
Med första barnet fick jag fullt av dem men bara en liten (1cm lång) på magen, resten på brösten. Med andra och tredje barnet fick jag inga alls. De jag fick på brösten första graviditeten syns inte idag 8 år senare, men man kan känna dem.
På tal om bröst så har vi avslutat amningen helt här nu. Har gått över förväntan, hon somnar och somnar om utan problem och jag har tydligen lyckats trappa ner på ett bra sätt så trots att det nu gått snart 3 dygn sedan senaste amningen så är det inte minsta lilla spänt eller ömt :) känns så skönt! Det enda tråkiga nu är att mitt dåliga självförtroende över min kropp håller på att ta över:( jag har inga bröst alls när jag inte ammar och nu är det två tomma skinnflikar kvar bara. Det går inte ens rädda med "bombshell"-bh som jag haft förut för att få någon storlek. Och så har jag fortfarande problem med vikten, att jag går ner. Så inga former alls och två ickebefintliga hängbröst:(
Jag tror jag skulle kunna acceptera mina bröst mer om jag inte var så mager i övrigt. Hade jag haft mer former vid midja och höfter hade det kanske känts okey att vara rätt platt. Men jag känner mig ju inte kvinnlig alls i min kropp. Att folk ständigt tror att jag är 15-17 år gör ju inte saken bättre :/
Med gravid- och amningsbröst kunde jag iaf känna mig liiite kvinnlig, det blev ju form NÅNSTANS på kroppen då åtminstone. Nu är allt platt. Jag har inga höfter, ingen rumpa, helt platt över mage och bröstkorg. Kanske skulle det kännas bättre med enbart större bröst men jag vill (och behöver) ju ändå gå upp en del i vikt så jag ser det som en bättre lösning än att lägga sig under kniven :)
Idag (bf+5) kom lillasyster! Kl 13:37 kikade hon ut (sambon som är tidigare datanörd är såklart nöjd med tiden = elit). Förlossningen var jobbig som tusan, men gick fortare och jag behövde inte sys (förra blev ju sugklocka o klipp). Tösen har fått en ok-stämpel och vi är alldeles strax påväg hem :)
Tack allihopa! Hon har ännu inget namn, vi velar mellan Alma, Selma, Vera o flera andra...
Ni ska få en fl-berättelse; vaknade kring 4 med värkar, blev snabbt någorlunda regelbundna (3-6 min mellan). Värkarna var på samma sätt som med sonen så förstod att det var på G direkt. Väckte sambon vid 5 och bad han ringa hans föräldrar, de var ute i stugan (på en ö) så de började packa ihop och åka hem. Hann sen ta ett bad, väntade på att sonen skulle vakna (han tyckte dock det passade bra med sovmorgon så fick väcka han). Lämnade av han hos farmor o farfar kl 8 och rullade då mot förlossningen. Fick lustgas direkt vi kom dit, fick ligga ca 30 min med ctg och vid en undersökning kl 9:15 var jag öppen 4-5 cm. Nästa undersökning gjordes 11:10 och var då öppen 8cm. 11:30 tog de hål på fosterhinnan. Vid 12 var jag tvungen försöka krysta ner bebisen, min livmoder tycks vara väldigt bakåtlutad så bm var tvungen dra livmoderöppningen framåt medan jag krystade för att få ner henne... Det var nog det värsta med förlossningen, hemska hemska värkar och barnmorskan som slet i mitt underliv och ville att jag skulle krysta medan kroppen sa kryp iväg... Där ett tag korsade jag till o med benen och sa att jag vägrar... Hon frågade hela tiden om jag ville krysta men det var det sista jag ville göra. Hon frågade om jag ville ha en morfinspruta och sa ja, så hon gick iväg o hämtade den. Under tiden hon är borta får jag en ordentlig värk och vill inte göra något annat än o krysta, o precis då kommer hon tillbaka. Vet inte hur länge jag krysta, 20-30 minuter kanske? Och sen var hon ute :) med sonen fick jag aldrig krystvärkar utan han drogs ut med klocka, medan jag var totalt borta. 3715g och 49cm (sonen vägde 3400g o var 49cm). 13:37 var hon ute, 18:30 fick vi plats på BB, 19:30 gjordes läkarundersökning och kl 20 åkte vi hem :) sonen har sovit hos farmor o farfar inatt, han kom hem på morgon och verkar inte minsta intresserad av lillasyster... Han blev mest ledsen när farmor for igen :)
Hur är era små nu? Min gosse gör mig lite gråhårig nu... River o drar runt grejer överallt, stoppar saker i toaletten, drar storebror i håret, vaknar säkert fem ggr per natt, mycket gnäll och hänger i mina ben när jag försöker laga mat. Ursäkta gnället men jag känner mig lite sliten. Nån mer som har det så här? Önskar jag kunde hjälpa honom bli lite mer harmonisk : )
Jag jinxade det självklart.
Hon somnade klockan 20 som vanligt, men vaknade 23 och har varit vaken tills nu.
Lyckligtvis sammanföll det med min egen omotiverade pigghet och extrema halsbränneattack, så känner ändå inte att det var bortslösad tid den här gången.
Några fler barn som inte direkt pratar fortfarande?
Tage kan säga mamma och resten är charader :) Han tar oss i handen och leder oss dit han vill och pekar och babblar nåt helt obegripligt. Han förstår typ allt vi säger och kan på sitt lilla sätt göra sig förstådd, men han pratar inte.