BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Ligger och vilar med Folke och känner hur minihopp buffar runt i magen. Får lite ångest när jag tänker på vilka intensiva år som ligger framför oss... Hur vi ska orka med!? Mini i magen var ju som sagt inte planerad även om han är välkommen. Har foglossning och mår ganska dåligt i graviditeten just nu och är bara i vecka 30. Har tur som har min man hemma100% på pappaledighet och att jag jobbar... För helgerna är värst när jag kånkar runt på Folke eller plockar efter honom.

Vet ju att det löser sig men just nu känns det läskigt detta!

Nu hade jag lite mer mellan mina två äldsta barn (19 månader) men känner igen mig så väl.

Sonen var mitt allt, min ögonsten, och så blev jag gravid med dottern och mådde pyton under hela graviditeten. Även om jag visste att det inte var BEBISENS fel att jag mådde dåligt så var det ändå som att jag skyllde på det för att det tog för mycket tid och ork ifrån sonen. Sen när hon föddes hade hon kolik och all energi gick åt till det. Så återigen hade jag dåligt samvete mot sonen och kände nästan hat mot dottern som "kom och förstörde allt". Hon har alltid varit väldigt krävande, är det än idag, sex år senare. Jag har alltid tänkt att det säkert är naturligt att jag inte har samma starka band till henne som till sonen eftersom han var först men när Selina föddes insåg jag ju att det faktiskt gick få lika starkt band till fler barn..

Idag inser jag att jag med all säkerhet hade en förlossningsdepression när hon föddes och det gör så ont i mig när jag tänker på allt jag missat med henne och hur dålig våran relation egentligen är. Jag älskar henne precis lika mycket som de andra två men hon har varit "svårare" att älska (kan inte förklara det på annat sätt). Nu verkar det kanske som att jag försöker skrämma upp er men det jag ville ha sagt var att jag önskar att jag sökt mer hjälp. Jag tror jag intalade mig själv att det var naturligt att inte ha så lika starka känslor för barn nummer två och att det var naturligt att inte njuta en sekund eftersom det var så tätt mellan dem. Hade jag sökt hjälp hade det kanske inte behövt vara lika jobbigt att ha så tätt.

Jag undrar om jag också är väldigt naiv, för jag har ställt in mig på att detta kommer gå galant! Klart det kommer vara jobbigt i perioder, men nu kommer ju liten ha någon att leka med på ett annat sätt än vad Bosse har haft!

Idag är det en månad till bf, och jag har en skräckblandad förtjusning inför förlossningen. Hade ju en lite komplicerad förlossning med lilleman där han kom ut snett, med hjälp av sugklocka, yttrepress och klipp - sen hamnade han ju på neo några dygn pga andningspåverkan. Denna gång vill jag ha revansch! Skrev förlossningsbrevet i veckan, något jag aldrig gjorde inför första förlossningen. Jag vet mer vad som komma skall, och denna gång ska det gå bättre!

Igår klockan 17:09 gjorde lillebror entré på bf -11. Man glömmer verkligen hur små dom är, men helt magiska!

Måste få gnälla av mig lite.. vi sover KATASTROFALT jävla dåligt här hemma nu! Hon är svår att sova ner och vaknar var 10e minut hela nätterna. Håller på att bryta ihop!! Hon klättrar över mig, bökar, snuttar och håller på..

Vågar inte köra bil längre, är så trött att jag känner mig full.. har hjärtklappning och mår skit just nu (magkatarren och ibs:en som protesterar mot sömnbristen). Sambon är lika trött han, som också blir väckt och som sen måste upp halv fem plus att de har beordrad övertid och måste jobba varenda lördag.

Vet inte om det är tänder som spökar (eller något annat som stör) eller om det beror på att vi flyttade ner sovrummet för drygt tre veckor sedan. I samband med det började jag låta henne sova själv på kvällarna och ta mig lite "egentid" på kvällen. Sen dess har nattsömnen blivit såhär dålig:( någon som har något tips på hur vi ska bryta det här?

Åh vad skönt! :) ska du jobba nå mer innan bebis kommer? :)

Hej gänget!

Hur har ni och era små det i värmen? Jag har tur och bor intill en sjö då Folke kan sitta och gräva i vattenbrynet varma dagar... Han är inte mycket för att doppa dig än, men det kanske kommer?

Tänkte egentligen höra hur ni ser på avkastningstid nu... Folke närmar sig 16 månader med stormsteg. Och vi har sådan tur att hans farfar verkligen vill vara med honom mycket. Maken är ju föräldraledig så de träffas alla tre ca 1 gång/vecka utan mig... Vilket är rätt skönt då jag ibland har svårt för svärfar.

Nu de sista veckorna har Folke även sovit över hos son farfar i princip 1gång/vecka. Jag saknar honom massa då men samtidigt är det ju skönt att få sova helt ostört på natten och kunna äta frukost i lugn och ro med min man ibland! Får dock dåligt samvete... Vet ju att Folke helst vill vara med oss (allra helst med sin pappa)men att han också trivs med farfar... Hur mycket avlastning är för mycket avlastning??

Är ju megagravid också och behöver därför extra mycket vila... Men är ledsen över att jag inte spenderar mer tid med Folke nu sista tiden innan minis ankomst...

Hur tänker ni?