BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Pratade med vännen nyss, var tydligen inte fostret det var "fel" på utan hur den hade fäst i livmodern. Hon har genomgått 3 kejsarsnitt (sista för snart 10 månader sedan) och livmodern klarar inte av en graviditet till, inte just nu iallafall..

Jag har haft positiv inställning hela tiden till typ förra veckan, när jag o sambon sexade fick jag så konstigt tryck i rumpan o sammandragningar så tänkte direkt "jaha, nu är det kört". Haft mer flytningar också så var säker på att det var typ slemproppen... Men inget har ju hänt sen dess så förmodligen bara hjärnspöken. Jag tror att jag känt av den någon gång! Men det har försvunnit lika snabbt som det kommit så svårt att avgöra. Är i v 15+6 nu.

Tog ett test idag, och jag är gravid :)

Det är ju väldigt tidigt, så mycket kan hända, men jag tror jag är i vecka 6 (bf 14/9). Jag har haft mycket mellanblödningar innan jag tog ut spiralen, därför litar jag inte lika mycket på mensen som vanligt.

Ni andra som är gravida, när har ni bf? Och ni andra som har äldre barn, hur länge sover de i spjälsäng, sitter i barnstol vid bordet, och åker vagn?

Tack :) Ja alltså, med Bosse kollade man gravidappen varje dag men nu är det typ "helvete, är det onsdag igen?!".

Vi väntar en liten flicka! Fick en ST-läkare + specialist så vart en lååång tid för ultraljud (inte oss emot!) och allt såg jättebra ut! Är beräknad samma dag som jag trodde, 21 juni (18+5 idag) så det kändes kul att det stämde så exakt :)

Tänkt, Bosse ska få en lillasyster :')

Är det ngn här än som har bytt ut sista målet innan natten till gröt? Alltså varken flaska eller amning. Vi funderar på att göra det nu innan hon blir för fäst vid flaskan inför nattning men frågan är då hur man ändå kan göra nattningsrutinen mysig och inte alltför kort. Hon kan heller inte bada inför natten pga eksemhy... Ni brukar alltid ha så kloka tankar. Några tips?

I lördags lämnade vi de äldre barnen hos mormor och morfar och begav oss till Örnsköldsvik för att handla allt till renoveringen. Var sjukt nervös för resan då Selina aldrig varit något fan av att åka bil. Antingen gallskriker hon eller så spyr hon ner sig (och hela bilen).

Hon somnade efter 1 mil och sov resten av vägen dit (vi har typ 21 mil till Örnsköldsvik och med släpvagn tog det nästan 3 timmar). Var ju väldigt tacksamt! :)

Väl där var hon väl småless emellanåt men inte värre än att det gick få henne nöjd rätt snabbt igen. Vi hade ju ändå en hel del att handla (tak, golv, tapeter, lister, dörrar, gips osv) så jag kan förstå att hon blev less.

Resan hem gick också bra, somnade efter fem minuter och vaknade när vi hade 5 mil kvar.

Från det ena till det tredje så har jag börjat få väldigt spydiga kommentarer från anhöriga om att det är "äckligt" att vi ammar än:( jag är så känslig och tar åt mig att allt så jag haft varit jätteledsen över det i några dagar. Det var så himla praktiskt med amningen nu när vi åkte iväg i lördags, att kunna ge henne mat närsomhelst och varsomhelst. Hon känns ju så liten än och är så beroende av våra mysstunder, hon är inte alls redo att avsluta amningen och för min del kvittar det. Skulle hon vilja sluta skulle det inte göra mig något men det gör mig heller inget att hon vill fortsätta. Varför kan folk aldrig vara nöjd? Samma människor hade ju åsikter när jag INTE ammade de andra barnen. Ni andra som ammar än, får ni också kommentarer om det?

Lite pinsamt ämne nu men.. nu har det ju gått ett år sen vi fick våra små. Hur ofta har ni sex?

Vi har kanske haft sex 4 gånger sen Selina föddes och ingen av gångerna har direkt gått bra:( senast var nog ett halvår sen och jag känner mig som världens sämsta sambo. Jag tycker inte alls om min kropp och det gör ju sitt. Har ingen ork eller tid att tänka på sex och då finns det ju ingen lust heller plus att amningen säkert gör det värre. Sambon försöker att inte pressa mig men visar förstås att han vill och längtar. Jag känner en enorm press, att hitta någon slags lust som inte finns där och att när vi väl ska ha sex så måste det blir perfekt eftersom det är så länge sen nu. Vi försökte tidigare idag men jag har så sjuuukt ont där nere att bara han tar i mig vill jag gråta. Hur fasen ska man då hitta någon lust?

Det är alltid jag som haft störst sexdrift av oss två så nu känner jag inte alls igen mig själv! Bör jag kolla upp smärtan eller är det normalt i och med att jag ammar än? Fick ju inga skador alls under förlossningen men ändå gör det så ont :(