BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Första jobbdagen idag efter semestern. Gick bättre än jag trodde med tanke på hur trött jag varit under semestern. Men jag är definitivt inte lika effektiv som tidigare.

Imorgon är det dags för glukosbelastning hos BM. Trots att jag ska dricka en drös socker (känns slibbigt) ser jag fram emot att testa fåtöljerna de har där för gravida. De ser så sköna ut men jag har aldrig känt mig tillräckligt gravid för att få lov att sitta där och känns lite dumt att jag sitter där medan maken sitter i andra ändan av väntrummet. Men nu ska jag ändå vara där i två timmar så jag hoppas fåtöljerna är lika sköna som de ser ut att vara. En sak är säker, jag har laddat upp ordentligt under julhelgen med kakor och choklad (varit hos svärföräldrarna och då blir det mycket fika) så det borde inte vara sådan chock med en massa socker. Men efter det får det vara nog. Nu ska det börjas ätas nyttigt igen och inga kakor och snabbmat (som jag ändå inte tycker om, men haft energi till att laga mat sen vi kom hem från svärföräldrarna i fredags). Chokladen får dock vara kvar som järntillskott

Efter glukosbelastningen väntar besök varannan vecka hos BM fram till veckan innan BF, två föräldragruppsträffar och en profylaxkurs. Det börjar dyka upp en massa i kalendern nu angående graviditeten. Känns konstigt att vara redan vara i v 30. Det gick ju så långsamt förut. Börjar ha väldigt mycket tankar om framtiden och då inte om spädbarnstiden utan snarare hur jag ska klara av alla trotsåldrar och tonåren och allt sådant. Dessutom har jag mycket tankar kring min identitet. Kommer jag få vara jag efter barnet fötts eller blir jag bara mamma i omgivningens eller för den delen i mina ögon? Allt var ju så självklart för några veckor sen men nu vet jag varken ut eller in. Kanske är det för att det bara är (eventuellt) 10 veckor kvar och att snart är det dags och jag ska bli förälder för första gången. Det är ju en helt ny händelse oavsett hur påläst jag tycker mig vara. Fler som funderar mycket nu kring att bli förälder?

Är det bara jag som har börjat svettas helt sjukt mycket?

En känslig fråga kanske, men hur kommer ni dela på föräldraledigheten med er partner och hur tänker ni ekonomiskt gentemot varandra? 50/50 rakt av på ledighet och pengar? Många resonerar ju som så att för hushållets skull så bör den som tjänar mest jobba (statistiskt oftast mannen) och den andra vara hemma - men hur ser ni på kvinnofällan utebliven pensionsersättning, att bli överhoppad i minst en löneförhandling etc? Kompenserar era män er för det ur sin lön? Eller hur resonerar ni? Jag söker inga rätt och fel här, är bara nyfiken på hur andra gör.